När 2 åringen är arg..?

Förebygg de utbrott som går att förebygga. 2-åringar brukar inte gilla att lämna en aktivitet. Att gå hemifrån, lämna dagis, gå ut från affären, kliva ur badet osv leder ofta till ett utbrott. Där kan du förebygga genom att ändra lite på vad du säger. I stället för "Nu är det dags att kliva ur badkaret" så säger du "Nu är det dags för en godnattsaga". I stället för "Säg hejdå till kompisarna, för nu är dagis slut för i dag!" så säger du "Nu ska vi gå hem och se vad vi hittar för middag!". Mycket lättare att gå till något än från något.

Ett annat sätt att förebygga är att säga Ja så ofta som möjligt i stället för Nej. "Ja, jag förstår att du är sugen på godis. På lördag ska vi handla något gott." eller "Ja, du ska få ha plattan en stund i kväll."

När utbrottet kommer (vilket det gör ofta för 2-åringar; de är kända för det), så kan det vara väldigt skrämmande för barnet. Så liten och så starka känslor, det kan kännas läskigt och farligt. Det brukar vara bäst att lämna 2-åringen i fred med ilskan och hålla sig diskret i närheten. Se till att h*n inte skadar sig eller slår sönder något. När utbrottet ebbar ut, så kan det behövas en trygg famn som tröst.

Detta var mycket tänkvärt.

Ska försöka tänka på det där med att gå till något istället för från.

Min 2 åring dunkar huvudet i golvet ibland vid dessa utbrott.

Meddelandet råkade skickas innan jag skrivit klart

Jo detta med att dunka huvudet är ju svårt. Vill ju inte barnet ska skada sig det är iofs inte jättehårt men ser otäckt ut.

Svårt att veta om man ska ignorera eller stoppa

Nej, man kan ju inte ignorera en sådan grej. Det funkar inte att förklara eller förbjuda. Däremot kan du försöka lägga något mjukt mellan eller sätta dig så nära att barnet dunkar huvudet i din hand eller ditt ben t ex. Inte lätt med barn som ägnar sig åt huvuddunkande!
En av mina slog sönder sina leksaker när han blev arg. Därför hade jag en hög med mjukisdjur nära till hand hemma, så kunde han sitta och slå dem i golvet. Hans syster gav sig på andra och bet dem. Där gällde det att alltid vara beredd att hejda henne i tid. Se när raseriutbrottet var på väg att gå överstyr och hinna gå emellan när hon försökte bita någon.

2-åringar som skriker är lättare. Hemma kan man ta på sig hörselkåpor och borta får man bära ut ungen tills det är över.

Jag brukar bekräfta det som är jobbigt utan att försöka göra så mycket åt det. Man finns tillhands under utbrottet. Efter en stund så brukar det klinga av och då kan man fortsätta där man var. Det är först efteråt man kan hjälpa barnet igenom problemet, t.ex att föreslå att gå och hämta en ny handduk tillsammans, visa hur man kan göra på ett annat sätt med klossarna osv.

Barn blir arga och frustrerade tusen gånger om dagen, tror det är svårt att förhindra utan att man själv börjar tassa på tå. Barn måste ju få stöta på problem, hantera konflikter och lära sig att det inte alltid blir som man vill. Det hör ju till deras normala utveckling.

Vår 2-åring har haft ca 7 miljoner utbrott sen han föddes. Beroende på orsak reagerar vi olika. Napp, tröst, avleda, ersätta, muta eller helt enkelt fortsätta med det man gör. Vissa saker måste ju göras trots utbrott- då försöker man vara snabb och minimera utbrottet. Ibland vill han bara stå i ett hörn och sura ifred och sen är det bra.  

Vill slå ett slag för att förbereda barnet en kort stund innan aktivitetsbyte, och att ge lite nya valmöjligheter för att tvååringen ska få en känsla av kontroll. Detta i kombination med det utmärkta rådet att byta aktivitet snarare än att avsluta en, så att säga.

Innan badet frågar du om tvååringen vill ha den gröna eller den blå handduken. Två val är alldeles nog för en tvååring, fler än så kan bli övermäktigt. När det närmar sig slutet av badstunden: ?Vilket härligt bad det var idag! Nu ska jag sjunga Blinka lilla stjärna, och sedan är det dags att kliva ur badet och då ska vi torka oss med handduken du valde alldeles själv. Sedan ska vi äta en macka! Vill du sjunga Blinka lilla stjärna med mig??

Kombon eget val, förbereda avslut och berätta vad som händer sedan funkade bra för vårt barn och är fortfarande väldigt användbart trots att hon är sex år nu. Avgränsa antalet val bara som sagt. Vid hämtning kan det gälla att välja mellan två par vantar, vid matdags mellan sked eller gaffel eller kanske morot eller gurka... ja, du fattar. Val som är skit samma för föräldrarna men ger en känsla av självbestämmande för barnet. Ett så litet barn börjar precis känna ett behov av att få bestämma lite över sig själv i en värld där hen är väldigt styrd av vuxna, och att få ett litet utlopp för det kan verkligen göra under för samarbetsförmågan.

Att slå på person/levande varelse/annat ömtåligt är inte ok, då säger jag till och vid behov lyfter bort från situationen.

Annars- "ja du blir arg. Men man måste/du får inte xx". Erbjuder en kram.

Min yngsta är oftast det bästa att lämna i fred och så småningom erbjuda en kram men tas sällan emot första minutrarna. Hon blir verkligen skrikarg. Hennes storebror blev aldrig så arg utan där har det alltid gått att antingen diskutera eller att han snarare varit ledsen och velat ha tröst.

Och sen beror det på situation såklart. Färg på handduk kan man få välja, ett torn kan byggas upp. Men vissa saker är inte diskuterbara eller av annan anledning att barnet inte kan/bör få som det vill men måste få känna sina känslor.