BF DECEMBER 2021 - FÖRSTA BARNET

Inte speciellt stor :) en normal stor bäbis faktiskt dottern va 8,3 i vecka 12 å barnet i magen nu va 10,3 :) dottern vägde ändå 3,2 när hon kom ut.

Är i samma sits! Att kramas, pussas och hålla hand IBLAND går bra men där det räcker just nu för min del. Sen så snarkar min sambo jättemycket och jag har varit så skör/känslig så att vi till o med ibland sovit isär. Vi varvar lite med att antingen han eller jag sover i det andra sovrummet. (Vi bor i en 3a). Kanske låter mysko men jag tycker det funkar jättebra. När jag mår dåligt så behöver jag liksom sömn och space. Behöver jag kissa om nätterna eller käka så kommer jag inte kunna somna om bredvid en snarkande BJÖRN typ. hahaha!

Sen har jag på sistone märkt att jag kopplar vårt sovrum till att vara väldigt illamående. Tror det hänt eftersom att jag var och vilade där väldigt mycket när det var som värst så att det blivit mest jag som sover i andra sovrummet. Känns nästintill traumatiskt i vårt sovrum nu för att jag får sånna flashbacks till att må illa. Hoppas verkligen dem dåliga associationerna går över...

Tror man får känna efter själv vad som är bäst just nu för en. Inget är ju permanent tänker jag. Så länge man är tydlig och transparant vad gäller sina behov och känslor så kommer det lösa sig sen. <3  Längtar till andra trimester där det sägs vara en FANTASTISK period för gravida kvinnor ;)  Kanske man då är extremt mycket mer närhets-bekväm än vad man är nu för tillfället. haha!

Igenkänningsfaktor ! Blir jätteobekväm vid beröring typ var som helst då jag känner mig spänd/öm/svullen/obekväm i största allmänhet till närhet. 

Bara jag stöter i magen mot tex diskbänken är det väldigt obekvämt. 

Lätt illamående hela tiden också (som tyvärr kom tillbaka efter att ha försvunnit i 2 dagar), så tror att det även spelar in. 

Känns ju som att man är lite sjuk liksom, så kanske inte så konstigt egentligen :)

Jag är lika närhetstörstande och kramig som vanligt... hatar att jag inte kan få samma symptom som andra, det gör mig så orolig hela tiden. :/

Nån mer som själv fyller år i december förresten? Jag fyller den 21:a och hoppas nån ny kommer in i tråden med det bf-datumet snart (är dock glad att jag själv slipper den dagen, haha). 

Nix! Men jag tycker det är väldigt fint att jag och sambon eventuellt får ett december-barn! Vi är superpeppade! Vi har ingen i vår närmaste familj som är födda så sent på året heller, därför känns det superhäftigt och speciellt för oss. Jag gillar det SKARPT!   

Jag är bara i vecka 6 så jag antar hälsosamtal...? Hmm, borde väl vara det! Blodprov, kolla sköldkörteln etc. Är dock sjukt nervös och blir lite hypokondrisk och tänker att ?JAG KOMMER GARANTERAT HA NGT FEL?. Normalt? xD

Perfekt ju! Kanske blir november för min del också eftersom jag kommer kämpa för ett kejsarsnitt, men vill helst ha december. :) Alla familjemedlemmar jag firar fyller år inom 4 månader, inkl mig, det här lilla pyret och en i sambons familj. :p

Verkligen, nu bryr man ju sig inte alls om vilken månad det blir. :) Jaha gjorde du, fick du hoppa över en klass alltså? Nej det gör ju inte det, och när man själv är i det så vet man ju inte om nåt annat! Men visst kan jag förstå tjusningen i att fylla år på sommaren! :)

Hah vad bra xD ohhh vad är det som ska tas inför kub?

Väldigt kort förklarat så har jag alltid haft stark ångest kring förlossningar, läst på extremt mycket och kommit fram till att kejsarsnitt är det enda för mig. Det är en så säker rutinoperation idag och när jag jämför riskerna och komplikationerna mellan ks och vf så vill jag inte riskera dom som finns med vf.

Och man får ju smärtstillande efteråt! :) Många är på benen snabbt efter. Personligen tar jag hellre ett kontrollerat sår på magen än smärta och skador i underlivet.

Litet tillägg! Alla känner förstås olika, jag är inte alltid öppen med mina tankar kring det här men känner mig trygg i den här gruppen och förutsätter att det inte blir tjafs och diskussioner i den här fina tråden! :) Men jag ville förklara eftersom Sellerin undrade!