BF DECEMBER 2021 - FÖRSTA BARNET
Wow! Och tänk va lite vi visste om framtiden när vi + andra i tråden följdes åt i barnförsökandet i början på året. Så häftigt detta är!
Wow! Och tänk va lite vi visste om framtiden när vi + andra i tråden följdes åt i barnförsökandet i början på året. Så häftigt detta är!
Här är förresten vår BIM-tråd från mars! Om nån vill återuppleva allt. :)
www.familjeliv.se/forum/thread/80933827-bim-mars-2021-forsta-barnet/1
Tack. <3 Det går bra än så länge men är obehagligt med all trängsel i kollektivtrafiken. Men jag kommer nog bli rätt sliten om några veckor!
Hoppas du fått sova nätterna efter! Visst blir man lite less när det härjas precis nrä man behöver sova, men det går ju inte att bli arg direkt. :D
Skönt att det går bra än så länge. Men förstår att det måste kännas obehagligt att åka kollektivt när det är mycket folk. :(
Jag har också fått sova bättre nu. Funderar på om det var hungern som gjorde att jag vaknade. Så har tänkt på att äta bättre på kvällstid nu. Nej det går verkligen inte bli arg. :) Man är ju glad för alla livstecken man får, känns mysigt på något sätt. <3
Hej på er vänner. Jag behöver lufta lite tankar bara och se om nån känner igen sig i dom här känslorna. Det rör delvis kroppens förändring så hoppa över att läsa om du känner att det är något som kan trigga dig till att må dåligt! <3
Jag går in i vecka 27 imorgon, och från ingenstans kom som en allmänt obekväm känsla. Jag känner inte igen kroppen, vilket inte är så konstigt. Men magen har ju smugit sig på så jag förstår inte riktigt varför det känns så. Jag har aldrig haft några "dåliga" tankar om min kropp, alltid accepterat den som den är.
Jag började ju ett nytt jobb den här veckan som jag trivs jättebra med, men det känns också lite jobbigt att vara "den gravida", som jag inbillar mig att folk tänker. Dom flesta är 10-15 år yngre än mig men jag har alltid haft lätt för att smälta in bland olika åldrar, så det gör inget, mer än att jag bara känner mig så udda just nu att dessutom vara gravid. :/ Jag har längtat efter att magen ska synas men känner mig mest obekväm med det nu? Att andra ser direkt liksom. Att inse att ingen tar hänsyn trots det, jag får stå på bussen varje dag, folk står alldeles för nära i köer osv. Samtidigt vill jag liksom inte bli erbjuden sittplats, haha. Jag kan inte riktigt peka på vad problemet är? Eller jo, hormoner antagligen...! Känner mest för att gråta. Humöret blir ju inte bättre av mina magproblem som ger mig magknip varje dag eftersom jag blivit av med mina rutiner när jag började jobba.
Usch. Hoppas ni slipper en sån här dipp men om skriv gärna om ni känner igen er! Kram!
Åh det är inte alltid lätt att vara gravid, kroppen går ju igenom en enorm förändring och hormonerna är inte lätta att hantera.
Jag känner delvis igen mig i det du skriver.
Jag vill ofta bara gråta och det gör jag och det får mig sedan att må bättre. Tillåt dig att vara ledsen, glad, irriterad och allt däremellan. Det är helt normalt med stora humörsvängningar.
Jag tänker att det inte är motsägelsefullt att både vara glad och stolt över magen och samtidigt känna att det är jobbigt att förändras.
Jag upplever än så länge bara positiva känslor kring magen, men för mig är det istället oförmågan att göra saker som gör mig stundtals galen. Att inte ens orka gå i trappor från att ha tränat på en intensiv nivå flera dagar i veckan har jag väldigt svårt att acceptera. Jag är dålig på att lyssna fullt ut på kroppen och gör lite för mycket ändå. Som igår med städning hemma, det ledde till massor av sammandragningar hela kvällen.
Detta kan göra mig väldigt uppgiven och ledsen, samtidigt som jag njuter av att vara gravid och så är jag väldigt upprymd och spänd över det som komma skall.
Så det är mycket känslor på alla vis och det är inte alltid lätt att sortera/hantera dem.
Ta hand om dig och hoppas du känner dig bättre snart! Varma kramar.
Åh men det är ju en sån otrolig omställning att gå från icke gravid till gravid. Jag har nästan försökt dölja min mage fram tills nu för jag känner också att folk tittar, vilket de såklart inte gör, men det är hjärnan som spelar en ett spratt. Och ja det beror förmodligen på hormoner! För hallå, vi ska ju göra det coolaste och starkaste och naturligaste som finns.
Det våra kroppar går igenom för detta är ju out of this world, typ, så det är inte konstigt att man känner sig obekväm?
Jag hoppas att dessa ord hjälper dig litegrann i alla fall <3
Tack, behövde nog en påminnelse om det!
Egentligen är jag ingen meditationsperson, haha. Men lite djupandning kändes ändå bra! Jag ska ta upp mitt hantverkande igen, det har legat nere alldeles för länge. Precis, behöver inte vara nåt avancerat!
Tänkte fråga er i tråden hur det har fungerat för er eftersom alla gått längre än mig. Jag har inte fått något intyg på graviditet från sjukvården till fk. Ska jag ringa själv och begära ut det?
Har en träff med barnmorska inbokad när jag är i typ vecka 26. Men den är digital. Alltså kommer inga fyskiska grejer att göras som blodprov, mätning osv. Görs ingen mer "fysisk koll" innan förlossning?
Jag kommer ju heller inte på den här digitala träffen få det där intyget. Det känns ju sent att få det vid förlossningen då får man väl ingen fp i tid :)
Jag var hos barnmorskan i måndags och hon skulle skicka intyget till försäkringskassan efter besöket. Det är inget fysiskt intyg utan skickas digitalt. Så det är ingenting man själv behöver skicka in. Tog 2-3 dagar innan det kom in på Mina sidor. Går in i vecka 26 i morgon. Har också läst att man skulle få det o vecka 20, men tänker att semestertider kanske gjort att det blivit senare. Så ni kommer säkert prata om det på det digitala besöket tänker jag. :)