neongirl skrev 2021-12-28 03:47:10 följande:
Jag tycker nätterna är tunga. Har inte fått till någon bra sömnrutin än. Lilleman ska dessutom matas var tredje timma då han inte är så stor och behöver gå upp i vikt. Vi sover med honom mellan oss i babynestet för jag vill kunna höra honom. Men som du märker sover jag inte så mycket. :P
bananmilkshake skrev 2021-12-28 14:17:04 följande:
Vi försökte sova alla i samma säng med bebisen i näste i mitten, gick inte. Hon sover på mitt bröst fortfarande sen dess... jag ligger ändå bara på rygg pga kejsarsnitt så är inte rädd att vända mig eller så. Har täcke upp till midjan och sen värmer bebisen rätt bra. Ser till att hon inte blir för varm. När hon ligger så nära känner jag ju henne andas hela tiden, eller hör henne, blir jag orolig går det ju på en millisekund att putta lite på henne så jag ser att allt är okej.
När hon börjar bli hungrig vaknar jag av att hon börjar böka och låta, då tänder jag en nattlampa med rött ljus och ammar.
Sedan typ en vecka sen sover hon och jag själva och pappan i ett annat rum, för att någon av oss ska vara utvilad iaf. Plus att jag vaknade av hans snarkande när jag äntligen lyckats somna. I början fick han byta alla blöjor och hålla henne när jag behövde upp på toa eftersom jag hade för ont för att göra sånt själv.
Nu har jag nästet bredvid mig för att försöka vänja henne vid att sova där men vi har haft lite oroliga nätter så då har jag skitit i det. Hon sover bäst på mig och jag med (pga snittet och att jag inte kan ligga på sidan är det svårt att få till hudkontakt med henne under natten och hon somnar inte annars).
Så ja, inte den bästa lösningen... men vad fan ska man göra. :( Hon vill ha trygghet och jag behöver sova.
Vad bra att höra hur andra gör, vi har idag äntligen blivit utskrivna efter 6 dagar på sjukhuset. Så inatt blir första natten hemma, får vi se hur det går :)