BF DECEMBER 2021 - FÖRSTA BARNET

Haha konditionen har jag märkt av sen vecka 6 eller något. Blir sjukt andfådd av trappor/backar och det blir ju som sagt inte bättre. :p

Jag märker av lilleman då och då. Mest på kvällarna. Det fladdrar till och buffas lite, men syns inget utanpå än. Igår fick sambon i alla fall äntligen känna första buffen. :) Vi hade läst i appen Preglife att partnern kanske kan höra fostrets hjärtslag om han ligger med örat mot magen. Han hörde ingenting haha, men däremot fick han en rejäl buff inifrån så det var mysigt. <3

Ja här sparkas det för fullt. Min sambo känner och ser sparkarna varje dag nu. Det är så härligt!

Jag får typ sjuk håll av att gå, måste gå så sakta, hatar det. :D

Ja min lilla är aktiv några stunder om dagen, då kan det bli ganska rejäla sparkar. Sen är det småduttar mellan det som jag inte alltid märker. Det är så kul! Och så sjukt att se det utifrån, hela magen dallrar. :D

Någon som börjar planera föräldraledighet ännu? :) Hur mycket dagar kommer ni ta ut eller hur länge har ni planerat att stanna hemma? :) Tycker det är så svårt det där, samt med ekonomin. :S

Samma här, vi köpte en Britax Smile på marketplace idag! Känns så surrealistiskt och kul

Åh vad roligt att ni köpt vagn! Även kul att ha hittat den på marketplace eller liknande och fått ett bra pris. Har också kollat annonser men inte hittat någon Britax Smile här än, men ska fortsätta hålla lite utkik. :)

Hej på er vänner. Jag behöver lufta lite tankar bara och se om nån känner igen sig i dom här känslorna. Det rör delvis kroppens förändring så hoppa över att läsa om du känner att det är något som kan trigga dig till att må dåligt! <3

Jag går in i vecka 27 imorgon, och från ingenstans kom som en allmänt obekväm känsla. Jag känner inte igen kroppen, vilket inte är så konstigt. Men magen har ju smugit sig på så jag förstår inte riktigt varför det känns så. Jag har aldrig haft några "dåliga" tankar om min kropp, alltid accepterat den som den är. 

Jag började ju ett nytt jobb den här veckan som jag trivs jättebra med, men det känns också lite jobbigt att vara "den gravida", som jag inbillar mig att folk tänker. Dom flesta är 10-15 år yngre än mig men jag har alltid haft lätt för att smälta in bland olika åldrar, så det gör inget, mer än att jag bara känner mig så udda just nu att dessutom vara gravid. :/ Jag har längtat efter att magen ska synas men känner mig mest obekväm med det nu? Att andra ser direkt liksom. Att inse att ingen tar hänsyn trots det, jag får stå på bussen varje dag, folk står alldeles för nära i köer osv. Samtidigt vill jag liksom inte bli erbjuden sittplats, haha. Jag kan inte riktigt peka på vad problemet är? Eller jo, hormoner antagligen...! Känner mest för att gråta. Humöret blir ju inte bättre av mina magproblem som ger mig magknip varje dag eftersom jag blivit av med mina rutiner när jag började jobba.  

Usch. Hoppas ni slipper en sån här dipp men om skriv gärna om ni känner igen er! Kram!

Tack, det hjälper jättemycket! <3 ja hjärnan alltså? jag har nog varit rätt stressad. Tycker knappt jag känt bebisen ens, men nu när jag äntligen slappnade av i soffan så fick jag flera rejäla sparkar och då kändes det bättre! Kanske skulle vara bra att göra lite meditation och avslappningsövningar?

Usch hörrni, jag verkar ha åkt på urinvägsinfektion. Jag hade sååå ont i magen igår, och imorse gjorde jag ett hemmatest som blev positivt. Nu väntar jag bara på att BM ska öppna. Känner mig lite risig faktiskt. :C

Förlåt till de som är viktnojiga, sluta läsa nu om ni inte mår bra av det.

Jag vägde mig i måndags och hade på 3 veckor gått upp 3 kilo. Vägde mig idag igen hos barnmorskemottagning och även hemma sen, och hade gått upp ett kilo. Kan det verkligen gå så fort? Får lite panik. Har aldrig haft någon extravikt, så vet inte hur jag kommer hanteta detta, har aldrig behöver ha disciplin då jag alltid lyckats hålla vikten på något konstigt sätt ändå. Har totalt gått upp 9 kilo än sålänge och är i v25