bananmilkshake skrev 2021-08-27 19:08:37 följande:
Hej på er vänner. Jag behöver lufta lite tankar bara och se om nån känner igen sig i dom här känslorna. Det rör delvis kroppens förändring så hoppa över att läsa om du känner att det är något som kan trigga dig till att må dåligt! <3
Jag går in i vecka 27 imorgon, och från ingenstans kom som en allmänt obekväm känsla. Jag känner inte igen kroppen, vilket inte är så konstigt. Men magen har ju smugit sig på så jag förstår inte riktigt varför det känns så. Jag har aldrig haft några "dåliga" tankar om min kropp, alltid accepterat den som den är.
Jag började ju ett nytt jobb den här veckan som jag trivs jättebra med, men det känns också lite jobbigt att vara "den gravida", som jag inbillar mig att folk tänker. Dom flesta är 10-15 år yngre än mig men jag har alltid haft lätt för att smälta in bland olika åldrar, så det gör inget, mer än att jag bara känner mig så udda just nu att dessutom vara gravid. :/ Jag har längtat efter att magen ska synas men känner mig mest obekväm med det nu? Att andra ser direkt liksom. Att inse att ingen tar hänsyn trots det, jag får stå på bussen varje dag, folk står alldeles för nära i köer osv. Samtidigt vill jag liksom inte bli erbjuden sittplats, haha. Jag kan inte riktigt peka på vad problemet är? Eller jo, hormoner antagligen...! Känner mest för att gråta. Humöret blir ju inte bättre av mina magproblem som ger mig magknip varje dag eftersom jag blivit av med mina rutiner när jag började jobba.
Usch. Hoppas ni slipper en sån här dipp men om skriv gärna om ni känner igen er! Kram!
Hoppas det känns bättre idag! <3 Jag har också mina dippar ibland. Tror det är naturligt med alla förändringar i kroppen och hormoner som spökar.
Jag var nog mer beredd på kroppsliga förändringar än det mentala. Är jätteglad över att vara gravid, men ibland kan jag känna mig väldigt nere utan direkt anledning. Har märkt att det ofta kommer när jag är extremt trött, så brukar gå och ta en powernap om jag har möjlighet. Efteråt känns det åtminstone lite bättre igen. Så ett tips är att vila mycket! Jag försöker att inte få dåligt samvete av att jag inte orkar göra så mycket på helgerna.
Att du börjat på nytt jobb mitt i allt är ju också en stor förändring. Så förstår om det tar på krafterna. Pendling gör ju sitt också. Speciellt nu när folk tror att de kan leva som vanligt bara för att de fått vaccin. :( Hade önskat att det var krav på munskydd på offentliga platser och i kollektivtrafiken.
Jag känner mig också lite udda och utanför. Har, precis som du, haft lätt för att smälta in bland alla åldrar tidigare, men nu känner jag mig mest gammal och tråkig. :p Har ingen kompis eller kollega som är gravid utan det är bara jag som är gravid just nu. Hade nog underlättat att ha någon i min närhet som också gick igenom samma sak. Tur att denna grupp finns i alla fall! <3
