Mornarna med vår 4-åring har blivit ett helvete - hjälp!

STOR igenkänning! Vår erfarenhet är att en ängels tålamod är det som funkar (men jisses, vem har det varje morgon i flera år?!). Vi fick viss förbättring efter att ha börjat gå upp en halvtimme tidigare (gjorde oss föräldrar mindre stressade och därmed lite mer tålmodiga).

Att tillsammans välja kläder kvällen innan gav också viss förbättring. Men det hjälper ju inte mot att det blir ett veck på strumpan. (Alltså, exakt samma utbrott hos oss angående det!)

Om det hade varit praktiskt möjligt hade vi sett till att ha rejält med tidsmässigt svängrum (typ 1/2 timme extra) mellan lämningstid på förskolan och starttid på jobbet. Det minskar också stressen för den vuxne.

När vårt barn var 4 tog vi henne till förskolan utan tillräckligt med kläder ibland (packade resten i väskan). Envis som synden satt hon i vagnen och hävdade bestämt att hon INTE FRÖS!!! Men ibland sa hon direkt när hon kom ut att hon ville klä sig.

Ett så litet barn kan man ju (om man är frisk) lyfta och bära iväg. Min man (=frisk) gjorde det ibland när inget annat gick. Det är trots allt ett tydligt bevis på att mamma och pappa inte ger sig i den här frågan. I den här situationen gäller det vi säger, det finns inget förhandlingsutrymme.

Hållit fast henne har vi bara gjort när det funnits risk för att hon skulle skada sig själv eller andra. Att bli inlindad i ett täcke och omhållen funkade en period som lugnande, förutsatt att föräldern själv var lugn. Täcket gör att man inte behöver hålla hårt i armar och ben för att undvika slag. Det har nämligen aldrigt känts bra att göra det, men har i vårt fall ibland varit nödvändigt.

Favoritgosedjuret hjälpte också.

Vårt barn är sju nu och allt funkar sååå mycket bättre. Förutom det praktiska har vi pratat massor med henne om hur man får bete sig när man blir arg.

Shit vad smart! Å vad jag önskar att jag hade kommit på det för några år sedan!

Vi väckte på liknande sätt. Satte på en favoritsaga på mobilen, la den bredvid henne i sängen. Absolut inte prata eller röra vid henne! Efter ca 10 minuter kunde man gå in och försiktigt säga att det fanns frukost. Ibland behövde vi ta en bit äpple eller annat hon gillar och försiktigt placera i hennes lilla hand. Och sen vänta 5-10 minuter till innan vi påminde om frukosten igen.

Vårt barn verkade gilla förskolan, så humöret hade troligtvis inte med det att göra. Hon hade ett sjuhelsikes humör dygnet runt från det att hon var ett till ca 6 år. Även på de längre loven och efter att hon bytt till förskoleklass.