Mornarna med vår 4-åring har blivit ett helvete - hjälp!

Inget av det där är särskilt bra ledarskap. Ni är föräldrar, ni ska leda flickan genom det hela och coacha henne till att med tiden kunna hantera sina känslor på ett socialt accepterat sätt.

Vad är ett bra empatiskt ledarskap i det här fallet? 

- Ha en plan som ni anpassar vid behov när ni märker vad som funkar och inte 
- Var konsekventa, gör likadant varje dag
- Håller er alltid lugna även i stressiga situationer, var uppmärksamma på er andning
- Ligg hela tiden steget före, tänk igenom vad som ska komma i nästa moment och hur ni ska agera om det går överstyr 
- Håll ögonen på det övergripande målet och undvik detaljstyrning
- Känn in känslostämningen hos barnet och anpassar hennes uppgifter/ansvar därefter
- Stötta och coacha när det behövs 
- Säg ifrån om barnet går över gränsen, om hon tex slår er när hon är arg säger ni att är man arg så skriker man i kudden (eller vad ni nu förespråkar) 
- Undvik att påpeka vad barnet INTE ska göra, utan var istället tydliga med vad barnet SKA göra. Om ni behöver säga ifrån, var även tydliga med vad barnet ska göra istället.