Mornarna med vår 4-åring har blivit ett helvete - hjälp!

Våran 4 åring är exakt likadan. Vi har märkt att det går att motverka genom att mata i henne lite frukost snabbt innan hon hinner bli arg. Gärna en skål i sängen men lite yoghurt/fil/gröt som vi matar i henne innan hon kliver upp har gjort under på henne. Troligtvis blir hon över hungrig och då brakar allt loss och världen rasar. Genom att ligga steget före och ge innan hon kliver upp. (Behöver inte vara dom mycket, men att hon får i dig något) har tagit bort många av utbrotten på mornarna.

Håll absolut inte fast erat barn detta skapar ju bara mer ångest/stress och panik och kommer inte lösa eran sitution alls utan göra den värre

Ni gråter båda två för att en 4 åring kaosar som många 4 åringar gör?

Stabilt...

Min 4åring är även hon rätt trotsig och en sån enkel sak som ett veck i strumpan kan få henne att klä av sig alla kläder o skrikandes krypa ner i sängen igen....

Till skillnad mot TS så har jag utöver det en 15månader yngre som är 3... Som inte heller alla gånger är helt medgörlig, milt uttryckt.

Sen så är jag själv med dessa 2 när vi ska iväg till förskolan på morgonen, då jag är separerad o har barnen veckovist....

Så jag har faktiskt också lite svårt att förstå hur 2 vuxna tillsammans inte lyckas hantera detta på ett mer stabilt sätt.

Rena råd till TS blir generella, tålamod och ett konsekvent beteende är a och o från er sida.
Skriv även "lågaffektivt bemötande" i valfri sökruta, det har många gånger hjälp mig.
Funkar det verkligen inte så kan man söka stöd i sitt föräldraskap hos socialen.

Min son (3 1/2) har haft en lika period nyss. Ingen aning varför, men det vet man ju oftas inte när sina barn har sådana faser ;)

Det brukar ju bli bättre efter några veckor, men vad jag har gjort med mitt barn var att jag blev så trött på detta (det var inte bara på morgonen, men halva dagen uppförde han sig), att jag började med att bara skicka honom till sovrummet när han började sådär. Där fick han skrika om han ville och när han lugnade ner sig hämtade jag honom. Det hjälpte mig att stanna lungt, eftersom när jag måste prata och tjata hela tiden, blir jag så stressad och trött och det hjälper ju inte.

Jag har också börjat med att prata med honom efteråt om varför han blev skickat till rummet - inte att förklara det till honom, men jag frågade honom och sedan fick han fundera på varför jag inte acceptera att han bete sig såhär och vi diskuterade detta. Det hjälpe av två anledningar: för det första så blir ju förståelsen bättre när man själv måste formulera vad man har hört, och för det andra tror jag att han blev trött på dem där samtal 

Annars såg jag till att han får mycket med positivt uppmärksamhet, för oftas är börjar barn uppföra sig på ett negativt sett för de får för lite uppmärksamhet. Det är ju bättre för dem att få negativt uppmärksamhet än ingen alls. Det funkar ganska väl hos oss - varje gång min son har en jobbig fas, ser jag till att jag ger honom mycket positivt uppmärksamhet, samtidigt som jag ger honom så lite uppmärksamhet som möjligt när han beter sig oacceptabelt (dvs. inga långa tjat och liknande).

Vad vi också har börjat med, och vilket gjorde att det går väldigt snabbt att klä på sig och med mycket glädje, är att tävlas. Först springa vi till sovrummet, sedan klä han av sig medan jag lägger hans kläder till rätta och sedan klä vi på oss samtidigt. Jag får nog träna lite mer, för han brukar vinna alla tre tävlingar ;)

Är ni själva stressade på morgonen?
Det kan kanske vara så att hon kopplar ihop morgon med stress och bråk.
Testa att typ sätta på musik eller byta frukost eller nåt som bryter mönster så mkt som möjligt, så hon kan byta kopplingen. Nu har det liksom blivit en rutin av att morgon är kaos och jobbigt.