Vad fick er att bestämma er för att "NU är det dags"?

Första barnet blev till oplanerat. Jag blev överlycklig och min partner, som jag levt med länge vid det laget, blev mest chockad men ville behålla. Chocken övergick till glädje när magen började synas och ren kärlek när barnet kom. Vi hade pratat om barn innan men förutsättningarna var egentligen allt annat än ultimata när jag blev gravid: vi bodde i en etta och var student, min partner var timanställd. Men på nio månader redde vi upp de mest akuta grejerna och när barnet kom var det till en stabil tillvaro.

Andra barnet kom till många år senare och ärligt talat var det första barnets starka syskonlängtan som fick oss att börja diskutera det på allvar. Vi insåg att vi ville ha fler barn och att det passade bättre nu än att vänta, rent praktiskt. Det är aldrig optimalt att få barn, livet ställs på ända oavsett, men i vårt fall funderade vi över hur de närmsta fem åren förväntas se ut för oss och då blev det tydligt att det var bättre ekonomiskt att vara föräldraledig och sedan ha ett litet barn förr än senare... så då var det inte mycket mer att göra än att bestämma sig!