12 tusen kronor att leva på, för resten av livet.

Det är väl det läget man har framför sig inför pension.

Funderar på om det finns nån marknad för pensionärstrosor...

Det blir ju löjligt när folk jämför den situationen som TS beskriver, med att leva på de summorna en kortare period i livet, under studier eller för att man istället väljer att spara eller amortera. Löjligt.

Inte alls jämförbart.

Den situationen TS beskriver innebär ständig ekonomiska stress och oro som sänker livskvaliteten avsevärt. Man har inget utrymme. Ingen ekonomisk trygghet i ett hus som man kan sälja eller belåna om det krisar. Den där tusenlappen du kan spara varje månad om du inte unnar dig något annat under månaden, den räcker ingenstans om du exempelvis behöver göra en rotfyllning som kostar 12.000, och du inte hunnit spara ihop det. Sen kanske vinterskorna får hål i sulan, eftersom du med den ekonomin måste köpa skitskor som inte håller flera säsonger. Tandläkaren fick du ta på avbetalning, vilket i sin tur gör att du inte har råd att spara den där tusenlappen per månad etc...

Det är dyrt att vara fattig. Att påstå att situationen som TS beskriver är en walk in the park är verklighetsfrämmande.