Rädslor

Jag blev gravid på första försöket när jag var 37 och födde strax innan min 38-årsdag två perfekta killar. Hade dock velat ha ett tredje barn, men min sambo ville inte för några år sedan. Förra året ångrade han sig dock och vi har försökt bli gravida, men det är enligt statistiken 1% chans vid 45 års ålder. Har funderat på IVF i Danmark, men är nog inte beredd att genomgå den resan. Hur som helst så är ju alla kvinnor olika på insidan och man vet aldrig hur lång tid det kan ta innan man sitter där med sitt efterlängtade barn. Det kan ju faktiskt också vara fel på mannens spermier, vilket man kanske inte tänker på. Hälsa alltså din man att ni ska sätta igång. Ni kanske även vill ha syskon.

Vill han verkligen ha barn och är det inte något han bara säger för att du vill det? Vad är det som gör att det är "bättre" om ett år? Hur har diskussionen gått tidigare? Har du tagit ställning till hur ni gör om era livsmål helt enkelt inte går ihop?

Tack så mycket för svaret. Självklart är vi alla olika men är nog mest lite hopp jag behövde då det är omöjligt att veta om någon av oss har något problem innan vi börjar försöka.

Hoppas ni lyckas bli gravida på naturlig väg trots den låga oddsen.

Han vill, men han vill mer på sättet som "någon gång i framtiden"

Det som gör det bättre om ett år är pengar. Vi har lite avbetalningar som kommer minimeras en hel del om ca 1 år vilket såklart gör det lite lättare. Men jag tror mycket handlar om att han behöver tid att anpassa sig. Men det är bara en gissning.

Tidigare diskussioner har inte gått. Han har låtit bitter och irriterad så jag har inte velat pressa på ämnet mer utan låta det sjunka in. Så är en enorm förbättring just nu. Andra saker är inte svåra att tala om utan det har bara gällt detta med barn.

Går inte våra planer ihop så blir det ju väldigt kämpigt. Men hittills känns det som vi har samma framtidsplan, bara det att jag är ganska många steg före honom i planeringen.

Bra att jag kunde peppa dig lite. Och tack för lyckönskningen om en ev. graviditet. Har ju två fina killar så blir det inget så är det ingen katastrof, men hoppet överger ju aldrig människan.

Vi började försöka när jag var 35 år. Fortfarande inga barn . Fyller 38 år i höst. Det är nog dags att börja försöka....

Jag hoppas inte du tar detta på fel sätt, men vid 35 är det cirka 15 % chans per ägglossning och 40 är det nere på 5%, enligt generell statistik. Det är tyvärr så vi kvinnor biologiskt är anordnade. Sen finns det säkert många solskenshistorier, men vid din ålder ska man nog ta varje år på allvar.