Inlägg från: Rhabdophobia |Visa alla inlägg
  • Rhabdophobia

    Rädslor

    Hej, jag och min sambo har precis lyckats ha en diskussion om att skaffa barn.

    Han vill att vi ska börja försöka om minst 1 år, men jag fyller 35 i sommar vilket gör mig så himla orolig att det ska ta lång tid att lyckas eller att vi kanske inte lyckas alls.

    Ämnet har varit uppe flera gånger och han är egentligen inte redo alls, men jag känner att min tid håller på att passera och längtan efter barn är så överväldigande att jag inte vet vad jag ska ta mig till.

    Ni som är äldre när ni fått erat första barn, hur har det gått?

    Finns det något speciellt jag bör tänka på och göra redan nu?

  • Svar på tråden Rädslor
  • Rhabdophobia
    Tvillingarna14 skrev 2021-03-18 07:07:51 följande:

    Jag blev gravid på första försöket när jag var 37 och födde strax innan min 38-årsdag två perfekta killar. Hade dock velat ha ett tredje barn, men min sambo ville inte för några år sedan. Förra året ångrade han sig dock och vi har försökt bli gravida, men det är enligt statistiken 1% chans vid 45 års ålder. Har funderat på IVF i Danmark, men är nog inte beredd att genomgå den resan. Hur som helst så är ju alla kvinnor olika på insidan och man vet aldrig hur lång tid det kan ta innan man sitter där med sitt efterlängtade barn. Det kan ju faktiskt också vara fel på mannens spermier, vilket man kanske inte tänker på. Hälsa alltså din man att ni ska sätta igång. Ni kanske även vill ha syskon.


    Tack så mycket för svaret. Självklart är vi alla olika men är nog mest lite hopp jag behövde då det är omöjligt att veta om någon av oss har något problem innan vi börjar försöka.

    Hoppas ni lyckas bli gravida på naturlig väg trots den låga oddsen.
  • Rhabdophobia
    pluppmupp skrev 2021-03-18 07:22:25 följande:

    Vill han verkligen ha barn och är det inte något han bara säger för att du vill det? Vad är det som gör att det är "bättre" om ett år? Hur har diskussionen gått tidigare? Har du tagit ställning till hur ni gör om era livsmål helt enkelt inte går ihop?


    Han vill, men han vill mer på sättet som "någon gång i framtiden"

    Det som gör det bättre om ett år är pengar. Vi har lite avbetalningar som kommer minimeras en hel del om ca 1 år vilket såklart gör det lite lättare. Men jag tror mycket handlar om att han behöver tid att anpassa sig. Men det är bara en gissning.

    Tidigare diskussioner har inte gått. Han har låtit bitter och irriterad så jag har inte velat pressa på ämnet mer utan låta det sjunka in. Så är en enorm förbättring just nu. Andra saker är inte svåra att tala om utan det har bara gällt detta med barn.

    Går inte våra planer ihop så blir det ju väldigt kämpigt. Men hittills känns det som vi har samma framtidsplan, bara det att jag är ganska många steg före honom i planeringen.
Svar på tråden Rädslor