Om ett okänt halvsyskon skulle hittas - kan h*n kräva tillbaka arv?

Som du ser så verkar det kunna vara tio år man har på sig att framträda som arvinge och jag pratar om okända barn till döda människor, så klart. Annars finns ju inget att ärva och inget att diskutera. Det var ju det din fråga handlade om.

I det där fallet frågar personen vad som händer EFTER sambons död. Du måste läsa lite noggrannare.

Ja, då är det kanske klokast att inte lägga ut sitt DNA. För man har kanske ett halvsyskon någonstans som är så fräckt, att han eller hon skulle få för sig att kräva pengar av en. 

Får vänta nio år till. Tack allihopa!

Jag skulle inte heller göra det, men inte för att jag skulle vara orolig att behöva dela ett arv (vad sätter du för prislapp på ett syskon, egentligen??) utan för att jag inte skulle känna mig trygg med vad man sedan kan använda databasen till i framtiden.

OK, en annan tanke då - nu är det bara rent hypotetiskt, för jag kommer inte att skicka in mitt DNA. Men jag blev nyfiken!

Min mamma dog tio år innan min pappa, så hon har varit död i drygt 11 år. Alltså skulle ett barn till henne inte längre kunna kräva arv. MEN eftersom min pappa ärvde henne först, och jag inte fick något då, utan fick arvet efter min mor först för ett år sedan när min pappa också var borta... Skulle DET göra att ett barn till min mor ändå skulle kunna kräva något? För att JAG fick tillgång till morsarvet först för ett år sedan?

(Nu ser jag det som uteslutet, att min mor skulle ha fött ett oäkta barn i lönn när hon var ung, och lämnat det på en kyrktrappa, men å andra sidan... hur väl känner vi ens våra närmaste..?)

Nåt liknande hände i min första pojkväns släkt. Hans mamma hade 2 yngre bröder på sin pappas sida och det visste hon trots att de hade noll kontakt. Pappan hade däremot aldrig berättat att han hade ett barn sen förr. När han dog och arvet skulle skiftas måste det ha kommit som en chock. Hemligheter av den sorten är sällan bra. Mamman kände sig berövad på syskon och min pojkvän på sin morfar och morbröder.

Om det dyker upp ett halvsyskon så kan "barnet" väcka en talan om faderskap. Men jag tvivlar på att man kommer att gräva upp fadern för att kolla. Och jag har svårt att tro att man kan tvinga halvsyskonet till en formell analys. I så fall vet man inte heller säkert om de är släkt på faderns eller moderns sida.

Men hur snål är du egentligen människa?!!

Om du skulle ha ett halvsyskon, väntar du hellre nio år till innan du söker upp det, för pengarnas skull? Du förlorar alltså hellre ett decennium av möjlighet att lära känna och umgås med ditt syskon för att du hellre vill snuva honom eller henne på arvet (som ju rättmätigt tillhör den personen).

Om du tänker så kan du lika gärna låta bli att leta upp syskonet, sitt du där ensam och räkna dina pengar. Ditt lilla giriga troll.

Om det är mycket pengar så är väl hälften också mycket för dig eller? Vad är ett syskon värt?

Det är väl självklart att pengarna tillhör TS eftersom pappan känslomässigt bara varit TS pappa och ingen annans. TS har vuxit upp utan syskon och eventuella halvsyskon som dyker upp i vuxen ålder och vuxit upp med helt andra föräldrar är inte hans/hennes syskon rent känslomässigt.

Det gäller väl även barn som vuxit upp utan kontakt med sin far oavsett om man känt till dem eller inte? Ett barn som förskjutits av sin pappa har ju inte någon känslomässig kontakt med sin pappa?

Pappan kanske kände till barnet hela livet men har mörkat det för sin fru och barn, för att dölja en otrohet. Men nä det är den känslomässiga bindningen som avgör om man har rätt till arv eller ej.

Då borde även barn i en syskonskara få olika stor del av arvet beroende på hur mycket pappan gillar ungen. Pappas favoritbarn ska få mer pengar än det svarta fåret i familjen för deras känslomässiga bindning är ju mycket starkare.

Bra logik där!

Ett halvsyskon som kräver arv utifrån de omständigheter TS angivit, är inte värt något alls.

Men DNA-test funkar inte så att de är positiva eller negativa. Det är inte så svart eller vitt. Det du kan få är en viss grad av matchning, men någon säkerhet huggen i sten finns aldrig (förutom om du skulle hitta en okänd enäggstvilling för då skulle ni ha EXAKT samma DNA.

Alltså, hitta ett halvsyskon i ett "DNA-nätverk"? Du får nog läsa på lite mer om hur det funkar med DNA. 

Det handlar inte om att "lägga ut" ditt dna-test. Testar du kommer du upp i matchningslistorna, sedan kan man alltid skriva ett anonymt namn. Det handlar inte om att du får ett släktträd serverat på silverfat direkt. Du får släktforska själv (riksarkivet är gratis för forskning och MinSläkt kan man köra gratisversion av om man vill) och lägga till ditt släktträd i MyH. 

Sedan är problemet att folk (amerikaner i stor mängd, men även andra) får matchningar och bara lägger till matcherna utan att se om de stämmer.  Så plötsligt kan mormor vara lillasyster till farmors tredjekusin som är gift med din bror vars son står som far till din farmors mormor. Typ. 

Ska du dna-testa dig mot svenska träffar för att hitta svenska släktingar är FTDNA (FamilyTreeDNA) mycket större. 

Är du ute efter att se din "etnicitet" som MyH tryckt väldigt mycket så beställ tre lastbilar salt först. Visst, man kan se vissa indikationer som stämmer, men det baseras på de som bor där idag och som testat. Säg exempelvis att en grupp på 200 svenskar flyttar till en liten skum håla i Kina, plötsligt kommer etniciteten tyda på att det DNAet kommer från Kina. 

Så. Pappersforska först. Det kan ta tio år. Själv är jag inne på år nio... Och inte klar. 

Sedan DNA-test. Du kommer garanterat få frågor om din bakgrund om du får bra träffar som mailar dig. Så ta reda på 3-4 generationer bakåt, det är inga större svårigheter oftast. 

Och vad bekräftar halvsyskon så ja, det dyker upp sådana också när folk dna-testar. Det dyker också upp att pappa inte alltid är pappa även om det inte är så vanlgit som folk tror så händer det. 

Dessutom kan det vara så att halvsyskonet har blivit adopterad av den man som personen vuxit upp med och som är pappa på pappret juridiskt sett. Det finns många aspekter att fundera över. 

Just det. Har du anor i en mindre håla så är det många som är släkt många gånger om (eller även norrland är känt för det och Finland). Då får man högre träffar även om man kanske är 5-männing som närmast. 

Läs Peter Sjölunds bok för att förstå DNA (finns på bibliotek) www.rotterbokhandeln.se/product.html/slaktforska-med-dna

Ett halvsyskon som väntar med att ta kontakt till tio år efter faderns död för pengarnas skull är knappast värd att lära känna heller.

Inte för att hon skulle hitta syskon genom dna-matchning men säg om hon skulle råka hitta ett gammalt brev eller något som bevisar att pappan hade ett till barn.

Men då väntar hon hellre tills ytterligare tio år förflutit innan hon tar kontakt. Fy fan vilket pengahungrigt litet troll. Sitt du och räkna dina slantar och dö ensam utan kärlek från en bror eller syster.

Inlägget handlar inte om mig personligen.

Men visst: beklagar att du blev "blåst" på arvet av ditt halvsyskon som väntade tio år med att ta kontakt med dig. Å andra sidan behöver du inte sörja, ditt halvsyskon är ju ändå inte värt något.

Du kan skicka in ditt DNA och ange fel namn som visningsalternativ. Då röjer du i vart fall inte ditt namn.

I sak så behövs inte din medverkan för att okänd unge enkelt ska kunna leta reda på dig. Så bra är tekniken nu.

10-års regeln är det jag hört. Undantaget om barnet blivit adopterat. Då får barnet rättigheterna från adoptivföräldern istället.

Mina barn har okända halvsyskon. Så det förekommer.

Mer tveksamt om din mamma har det däremot. Inte lika lätt att springa under radarn från myndigheterna där.