Kusinen skrev 2021-03-13 05:27:35 följande:
Det känns ju som att de har löst det på bästa sätt för barnet så jag tycker ju inte att du ska pressa henne att sluta med upplägget tvärt, under förutsättning att det är tänkt att vara tillfälligt. På sätt och vis skulle du ju kunna se det som något fint hos din flickvän, att hon lyckas ha en så fin relation med sitt exoch anpassa sig efter barnets behov.
Men samtidigt är det förstås också helt ok att inte vilja vara i en relation med någon med småbarn som behöver anpassa sitt liv efter barnen och som därför har en så nära relation med sitt ex. Så trivs du inte är detkanske inte en relation för dig, men jag ser inte att tjejen gör fel givet omständigheterna.
Om ni fortsätter och blir närmare varandra kanske det går att hitta andra lösningar. Kanske kan hon sova hos dig vissa nätter när pappan behöver sova hos henne tex?
Jag förstår att hon bara försöker hitta den bästa lösningen för dottern.
Men är detta verkligen den bästa lösningen? Blir det möjligen inte ännu mer förvirrat för barnet när pappa flyttar ut i ett par månader medans en annan man kommer in i bilden och i princip flyttar in för att sen bli ersatt av pappan i några dagar som sen återigen försvinner?
Jag ser det absolut som någonting fint att dom kan ha en fungerande relation för dotterns skull och jag skulle aldrig vilja komma mellan pappans och dotterns relation utan det är bara känslan av att han spenderar nätterna där som jag inte verkar kunna komma över.
Kusinen skrev 2021-03-13 10:16:27 följande:
Fast det är ju upp till henne och avgöra. Med fin relation menade jag fin för barnets skull. Skulle det vara så att pappan egentligen inte är intresserad av sitt barn utan försöker manipulera sitt ex är det ju en annan sak, men det vet ju inte vi något om. Och det kan nog bara flickvännen avgöra, och bara hon kan avgöra om hon tycker att exet har en negativ attityd och ifall det i så fall är någit hon kan stå emot. Tycker hon att han för in negativitet i hennes liv på ett sätt som hon inte mår bra av ska hon givetvis avsluta upplägget, men det vet vi ju inget om och finns ingen idé att fundera kring då flickvännen inte är här och kan förklara hur hon känner. Vi kan bara svara ts.
Det jag säger är att jag inte anser att det är ts sak att förhindra den relation som barn och pappa har och som i nuvarande situation också kräver mammans inblandning. Jag tycker att det är rimligt att flickvännen tycker att barnets behov av sin pappa går först i detta läge och alltså inte att hon gör fel om hon mår bra av upplägget och bedömer att detär bäst för barnet.
Jag kan också förstå att det är en jobbig situation för ts, det kan förstås vara väldigt svårt att starta en ny relation under de premisserna. Det är därför helt förståeligt om han anser att han inte fixar det. Men jag tycker som sagt inte att han ska försöka få flickvännen att ändra sig då jag tycker att det verkar som att hon ensast agerar utifrån barnets bästa.
Han har baktalat mig enda sen han fick veta om att jag var inblandad i bilden och säger otroligt grova saker om mig. Vet även att han säger saker till dottern för att få henne att associera mig till något dåligt. Hon är ju bara 2 år så hon förstår ju såklart inte meningen bakom alla ord han säger men vi vet ju alla att barn förstår mycket mer än vi föreställer oss.
Min tjej säger att hon är tydlig med att detta beteende inte är okej och att han kan säga vad han vill om mig till henne och ändå inte förändra hennes bild av mig.
Men känslan av att ha någon som tycker så illa om en och som tar varenda chans han får till att uttrycka det hatet spendera natten där gör det inte enklare för mig att hantera.
Men som du säger och som jag håller med om så är det inte min plats att styra över hur som hanterar den här frågan. Allt jag kan göra är att försöka rannsaka mig själv och försöka hitta vart mina problem med detta ligger för att sen försöka komma över dom. För jag vill verkligen få det här förhållandet att fungera.
Aliona skrev 2021-03-13 06:53:57 följande:
Så här tänker jag - om de har känslor för varandra och något kommer att hända så kan det hända när som helst, osvsett om han sover över eller inte.
Sen är det här en familj med ett litet barn. Visserligen skilda men fortfarande föräldrar. De måste först och främst få föräldraskapet att funka. När barnet är lite större kan hon sova över hos pappa istället. Barnets bästa måste vara det allra viktigaste här, och om föräldrarna kan lösa det med att pappa sover över när mamma jobbar så är det nog allra bästa för barnet. Dessutom förbereder de för senare växelvis boende.
Om du tycker om henne och vill vara med henne så får du nog ha tålamod och acceptera att vara andra prioritet nu, medan de fortfarande landar i att vara skild familj. Din tid får komma efter det.
Det har du rätt i! Det finns ingen mening för mig att försöka få kontroll över det. Är dom menade att vara tillsammans så kommer det att hända oavsett vad jag har att säga om det.
Men hon säger att hon inte är intresserad av ett liv med honom igen så jag får försöka att lita på det.
Dottern sover hos pappan nu så det är inga problem alls.
Barnets bästa måste komma först. Det håller jag med om!
Jag frågar mig bara som sagt om detta verkligen är den bästa lösningen för barnet. Om pappan ska spendera nätter där ibland så kanske det är bättre för mig att hålla mig borta därifrån. Tror du inte att det lätt blir förvirrat för dottern om pappa flyttar in och ut och däremellan sover en annan man över?
Jag ska försöka ha tålamod och se om jag har styrka nog att finna mig situationen. Jag vill verkligen vara med henne men samtidigt vill man såklart känna sig prioriterad till viss del.
