Downs syndrom - hade du gjort abort?

Ja, jag hade gjort abort.

För det första så är det min rätt att göra abort om jag så vill. Folk ska inte lägga sig i mitt beslut. Andra får göra som de vill men jag hade valt abort. För det andra så medför downs extraproblem i form av hälsoproblem och risker - i mångt och mycket en sämre livskvalité än vad andra människor har. Dessutom har jag inte heller orken eller lusten att ta hand om ett barn som kommer att behöva så pass mycket mer hjälp och stöd än vad andra barn behöver och det kommer ju inte heller sluta vid 18 årsålder precis.

Jag är osäker. Om det hade upptäckts via NIPT tidigt i graviditeten så hade jag definitivt gjort det. Hade det visat sig först vid RUL att barnet hade tecken på DS och vi sedan behövt vänta ytterligare ett par veckor på forstervattensprov, ansökan till socialstyrelsen o.s.v., så vet jag inte. Usch vilken fruktansvärd situation att hamna i. 

Definitivt och just därför gjorde vi NIPT privat.

Ja. Folk verkar tänka på DS som bara enkla, soliga och glada barn. Men DS kan innebära stora problem, speciellt allvarligare varianter. Dels fysiska problem med hjärtsjukdom, men även grav utvecklingsstörning som gör att man inte kan kommunicera med barnet.

Jag har barn sedan tidigare och att medvetet ge det barnet ett handikappat syskon är att säga att "du kommer att få stå tillbaka resten av ditt liv, för ditt syskon kommer att behöva det mesta att vår tid och energi".

Självklart kan man få ett sjukt barn trots tester, men jag skulle inte välja det medvetet.

Hade känns tungt att få veta det.Jag har jobbat förut med barn med DS och det är inte så lätt .Inget jag hade personligen önskat mig,men är säker på att jag hade älskat mitt barn.

Jag vet inte. Vid båda mina förlossningar misstänkte de att barnen hade mosaicism eller trisomi 21 när de kommit ut. Men de hade inte det (jag var för ung för att få KUB så jag gjorde inget test privat heller). Alla vet inte ens om att de har mosaicism. Jag vet inte om det visas på KUB/NIPT? Jag blev uppskrämd och fick en tankeställare. Gick i genom hur det skulle påverka oss och vid andra barnet hur det skulle påverka storasyskonet.

Hade det varit något avvikande på ett barn nu (när vi har barn sedan innan) tror jag inte jag skulle behåll barnet. Om det var första barnet så hade jag nog behållt det.

Det är ett sjukt svårt val! Där inget val är fel!

Ja utan att tveka.

Jag ville bara ha ett enda barn och det räcker inte för mig att detta enda barn existerar och kan skratta, jag vill att det ska kunna bidra till
kunskapsutvecklingen för mänskligheten på liknande sätt som jag gör.

Nej, jag hade inte gjort abort.

Jag hade inte klarat av det psykiskt att ta bort ett barn som lever oavsett orsak.

Ingen av oss vet hur vi kommer bli i våra liv. Kommer vi få svåra sjukdomar? Behöva mycket stöd och stöttning? DS är inte det värsta som kan hända enligt mig.

Jag kan inte svara rätt och slätt ja eller nej på det. Just nu, exempelvis, har vi redan fyra barn. För den som inte kan gissa sig till hur det är - kan jag berätta att det är helt fantastiskt roligt, men självklart också ganska krävande i sig. Att då ö.h.t. få ett till barn, och då i synnerhet ett barn med särskilda behov, det skulle nog bli extremt. Så det hade nog blivit abort. MEN hade vi inte haft några barn, och fick veta att första barnet i magen hade downs, då hade det varit ett annat ställningstagande. För det första visste vi inte ens om det skulle kunna bli fler barn när jag var gravid med första, skulle vi välja bort det enda barn vi eventuellt hade chans att få? Skulle vi välja ett barn med kanske grava handikapp, hjärtproblem, utvecklingsstörning m.m.? Downs kan innebära ett hyfsat vanligt liv men med mer stöd, men det kan också i princip innebära dygnet-runt-stöd, och man vet ju inte på förhand hur det blir. Dock _tror_ jag att vi hade behållit ett barn med downs om det inte fanns syskon att ta hänsyn till.

För min del hade jag gärna gjort abort, känner inte att jag hade klarat det och dessutom riktigt taskigt mot äldre syskonet. Men jag hade inte fått av min man tyvärr så jag hoppas att jag aldrig hamnar i en sådan situation.