Mindre sex ju längre tillsammans?

Jag skulle vara försiktig med uttalanden som "alltid", för det är väl rätt uppenbart att människor är och fungerar olika. Jag har alltid haft hög sexdrift och lyckligtvis är vi rätt bra synkade, jag och min partner. Vi har två barn i låg- och mellanstadieålder och har oftast jättebra sex ett par gånger i veckan, och det har vi haft i... ja, många år. Visst hade vi kanske sex dagligen första året eller så, och det var väl nåt uppehåll på ett par veckor i samband med förlossningar och en operation, och under en depression var det väldigt varierande, ibland inte alls på ett par veckor, ibland väldigt kravlöst mer ömsesidig onani med varandras kroppar flera dagar på raken. Men generellt några gånger i veckan senaste fem åren eller så. Jag ser inga tendenser till att lusten varken ökar eller minskar. 

Men däremot tror jag att det ligger något i att det finns biologiska anledningar att gå igång mer på en ny partner - tänker att för mänsklighetens utveckling, när vi främst levde i mindre grupper och det fanns färre möjligheter till nya partners skulle det vara fördelaktigt för männsikans överlevnad om en ny besökare hade sex med i princip alla för att blanda gener. 

Intressant tanke. Viljan att ge njutning borde ju samtidigt öka när kärleken växer. Så frågan är väl om det är attraktionen som avtar, eller om det är att kärleken faktiskt inte finns där...? 

Jag kan ibland tycka att det är mer tillfredsställande och glädjande att få göra nåt gött, härligt, fint för min partner än det skulle vara att få det samma själv. Och det handlar inte bara om sex, det är kul att laga en riktigt god middag och få bjuda honom till dukat bord. Det är kul att själv få det med, men på ett annat sätt. Eller för den delen nåt trist, att typ fixa ett kaosstökigt kök medan han gör nåt annat och när han kommer hem/in och säger att jag går och diskar och kommer ut i köket och säger "men åh, har du redan fixat det? Du är bäst!" - den känslan är nästan bättre än att ligga i soffan och kolla på netflix medan han diskar ibland.

Obs, ingen jämförelse mellan att fokusera på den andras njutning och att fixa ett ostädat kök. ;) 

Tror hela skillnaden är just att du säger saker hon ber om. Jag är precis likadan! Att göra något för någon annan för att jag vill eller kommer på det själv känns oftast underbart, att göra det på uppmaning är inte alls lika kul och kan nästan vara provocerande. Skulle min partner behöva be mig att fixa disken exempelvis skulle det nog vara med en bra anledning typ om jag är hemma och han skulle ringa och säga: "jag är på väg hem, mina föräldrar kommer över för att låna takboxen om en halvtimme, skulle du möjligen hinna fixa disken innan de kommer?"

Att direkt be min partner göra te till mig exempelvis skulle jag nog bara göra om jag låg sjuk i soffan. Varför inte göra det själv om jag vill ha?