Mindre sex ju längre tillsammans?

Ja. Väldigt många låter det bli så.
Och ganska många verkar tro att den enda lösningen är att byta partner eller möjligen att vara otrogen eller liknande.

Är det möjligt göra något åt det? Alltså att förebygga att det blir så eller att återuppväcka, utveckla och förbättra?
Ja, säger jag utan minsta tvekan.

För oss utvecklades det med barn och familjebygge, karriärer, sjuka föräldrar och annat, ungefär som för de flesta. Mindre och mindre sexuell attraktion, alltmera slocknande kärlek och ingen förälskelse, ju längre tiden gick.

Efter en kris vårt äktenskap för fem år sedan, förmodligen utlöst i samband med en ålderskris för mig, så bestämde vi oss så småningom att verkligen ta tag i problemet. Vi konstaterade att egentligen ville ingen av oss byta ut vår partner och ingen av oss ville vara otrogen.
Vi bestämde oss och vi gjorde allt och tog till alla medel vi kunde finna. Det var verkligen inte enkelt och ingen kvick-fix. Vi studerade massor på nätet, båda enskilt och även vi tillsammans och tog också hjälp av terapi, enskilt och parterapi. Faktisk provade vi tre olika terapeuter innan vi var någorlunda nöjda. Vi har också provat lite "flummigare" och skojigare saker och kurser.

Nu har vi ett bättre samliv än någonsin. Till och med mera och bättre sex än när vi träffades och var nykära.
Vi tar vara på att barnen nu är så stora att de ganska mycket kan klara sig själva, man kan faktiskt göra så som många säger att möta en ny vår när barnen blir större, tar vara på tiden och ordnar olika äventyr för oss själva, med väldigt mycket glädje och kärlek.
Vi är mera kära, och faktiskt nyförälskade lite då och då, vi har roligare och ser mycket mera positivt på oss själva och på vårt förhållande. Vårt liv och vårt sexliv är härligt. 

Min man och jag har varit över 20 år tillsammans och är båda kring 40. Visst har vi mer sällan sex idag än för 20 år sedan, men jag upplever nog att jag fortsättningsvis är väldigt attraherad av min man. Vi har idag sex 2-3 dagar i veckan och båda tar initiativ. Tycker dock inte att själva sexet har blivit sämre, snarare tvärtom!

Två barn (i yngre skolåldern), båda har heltidsjobb och dessutom driver vi en liten hästgård. Barnen har nog inte tagit död på varken min eller min mans sexlust, tidsbrist ät nog den största boven.

Jag tycker att barnen gjorde att vi måste vara mera påhittiga. T.ex "mamma och pappa går nu upp och byter lakan, vänta ni här nere så länge" och så smyger vi iväg för en snabbis. Sen ser jag inte min man som min bästa vän utan han är min partner. Jag vet att många anser att ens partner skall vara ens bästa vän och visst kan jag berätta allt för honom, men jag vill ändå hålla isär begreppen partner och vän. Vi är också väldigt noga med att inte referera till varandra som mamma och pappa annat än om vi talar direkt till barnen.

Det låter som ni har en plan och att ni får det att fungera bra som partners. Du verkar fortfarande se upp till och respektera din man. Tyvärr kan det nog i många fall vara så att man tappar lite respekt för varandra med åren och att man hamnar i ett gnällhjul där man kritiserar varandra för småsaker.

Men då har jag en teori, inte alls säkert, men jag ställer frågan. Jag tror att din man är en person att se upp till, han har pondus/bra jobb/status på något sätt som att han har drivkraft/egna intressen/tar hand om sig etc?

Jag tror att många problem i längre förhållanden handlar om att man blir lat och bekväm.

Jag tror mycket det handlar om vår syn på sex där porr och romantiska filmer alltid visar väldigt mycket attraktion och självklar, stark lust, där samtal och frågor är onödiga.

När man lever ihop länge kanske man får ta det lite successivt. Bygga upp lust. Prata om sex, för att förbättra det.

Sex i början på relationen bygger mycket på attraktion, spänning och förälskelse, men jag tror man måste få sex att stå på egna ben och kunna blomma utan att det är så stark attraktion och passion helst tiden.

Sedan tror jag det är bra om man är okej med att ge varandra njutning. Då måste man inte känna att man måste bli kåt och prestera varje gång. Att ge varandra njutning tex (oralt och med händer) är en väldigt bra grej tycker jag

Intressant tanke. Viljan att ge njutning borde ju samtidigt öka när kärleken växer. Så frågan är väl om det är attraktionen som avtar, eller om det är att kärleken faktiskt inte finns där...? 

Jag kan ibland tycka att det är mer tillfredsställande och glädjande att få göra nåt gött, härligt, fint för min partner än det skulle vara att få det samma själv. Och det handlar inte bara om sex, det är kul att laga en riktigt god middag och få bjuda honom till dukat bord. Det är kul att själv få det med, men på ett annat sätt. Eller för den delen nåt trist, att typ fixa ett kaosstökigt kök medan han gör nåt annat och när han kommer hem/in och säger att jag går och diskar och kommer ut i köket och säger "men åh, har du redan fixat det? Du är bäst!" - den känslan är nästan bättre än att ligga i soffan och kolla på netflix medan han diskar ibland.

Obs, ingen jämförelse mellan att fokusera på den andras njutning och att fixa ett ostädat kök. ;)