majumea

Mon 1 Mar 2021 10:25

12 svar

Om varannan vecka blir mer

Jag är sambo sen ett år tillbaka och har en 15-åring varannan vecka. Det går bara fint. Men ibland tänker jag att när hen är t.ex. 17 kanske hen vill vara mer hos en förälder. Om det råkar vara jag, är det nåt som bonusföräldern kan lägga sig i? Sambon flyttade in på premisserna varannan vecka och tycker det är alldeles tillräckligt..

Berguven

Mon 1 Mar 2021 10:37

#1

majumea skrev 2021-03-01 10:25:10 följande:

Jag är sambo sen ett år tillbaka och har en 15-åring varannan vecka. Det går bara fint. Men ibland tänker jag att när hen är t.ex. 17 kanske hen vill vara mer hos en förälder. Om det råkar vara jag, är det nåt som bonusföräldern kan lägga sig i? Sambon flyttade in på premisserna varannan vecka och tycker det är alldeles tillräckligt..

Han/hon får såklart ha en åsikt om det. Det är dennes hem också och ingår man i ett samboförhållande utifrån vissa premisser så är det inte konstigt att man kanske blir lite negativ när dessa premisser ändras.

majumea

Mon 1 Mar 2021 10:40

#2

Jag har nog tänkt i bakhuvet att många tonåringar väljer själva när dom blir äldre men det har sambon aldrig reflekterat över. Men det kanske är vanligt att barnen bor exakt varannan vecka tills dom flyttar hemifrån?

Anonym (G)

Mon 1 Mar 2021 11:03

#3

Frågan är ju också varför sambon tycker att varannan vecka är tillräckligt?

Om barnet är stort kanske hen inte anser barnet som störande och heller inte bryr sig om hur mycket barnet är där?

Anonym (Elin79)

Mon 1 Mar 2021 11:08

#4

majumea skrev 2021-03-01 10:40:46 följande:

Jag har nog tänkt i bakhuvet att många tonåringar väljer själva när dom blir äldre men det har sambon aldrig reflekterat över. Men det kanske är vanligt att barnen bor exakt varannan vecka tills dom flyttar hemifrån?

Jag har förstås ingen statistik men min erfarenhet är den motsatta.
Att ju äldre barnen blir, desto större behov av att ha en stabil bas. Äldre barn är inte beroende av sina föräldrar och den här kontinuiteten som är så viktig för små barn.
En femåring kan inte uttala behov på det sättet (sällan) utan där är det föräldrarna som bestämmer och sen följer vistelserna ett förutbestämt mönster som ger barnet trygghet. Man byter varje vecka etc. Rutinen är känd.

Äldre barn "vet" att båda föräldrarna finns där. Samtidigt kan kompisar bo närmare den ena eller den andra och skolan kan kräva mycket.

Jag har syskon som är 8-10 år yngre än jag. Våra föräldrar skildes åt när jag precis skulle flytta hemifrån så jag bodde aldrig växelvis men däremot blev det så för dem. I början var det varannan vecka, sen blev det 14 dagars intervaller och till slut så flyttade de helt hem till pappa pga skolan + vännerna fanns närmare. Såklart var det fritt fram att komma till mamma och vara där precis när som helst vilket dom också gjorde tex för att få lugn vid läxläsning etc.

Jag har själv tonårsbarn nu och en av min tonårings bästa vänner har skilda föräldrar. Hen börjar bo mer och mer hos den ena av dem men där uppfattar jag att det är pga den föräldern har större hus och är "slappare" med sina regler = mer frihet där. Så även om det är normalt att barnet ändrar sina mönster med stigande ålder bör man kanske ha koll på vad det är som gör att det blir så, för det behöver inte vara helt sunt alltid.

majumea

Mon 1 Mar 2021 11:12

#5

Anonym (G) skrev 2021-03-01 11:03:05 följande:

Frågan är ju också varför sambon tycker att varannan vecka är tillräckligt?

Om barnet är stort kanske hen inte anser barnet som störande och heller inte bryr sig om hur mycket barnet är där?

Än så länge är tonåringen väldigt snäll och fin och är mest på sitt rum. Dock har sambon utflyttade barn sen länge och är van vid den friheten. Så han sökte egentligen en person med utflyttade barn men råkade bli kär i mig... ;) Så så fort det blir extradagar så tycker sambon att det är jobbigt, men jag fattar inte riktigt varför.

Anonym (G)

Mon 1 Mar 2021 11:16

#6

majumea skrev 2021-03-01 11:12:35 följande:

Än så länge är tonåringen väldigt snäll och fin och är mest på sitt rum. Dock har sambon utflyttade barn sen länge och är van vid den friheten. Så han sökte egentligen en person med utflyttade barn men råkade bli kär i mig... ;) Så så fort det blir extradagar så tycker sambon att det är jobbigt, men jag fattar inte riktigt varför.

Det handlar kanske om spontanitet då? Att känna sig fri?

Om nu barnet skulle vilja bo mer hos dig så kanske ni får göra ett upplägg där din partner fortfarande kan känna samma frihet.

Anonym (Korvspad)

Mon 1 Mar 2021 12:09

#7

majumea skrev 2021-03-01 10:25:10 följande:

Jag är sambo sen ett år tillbaka och har en 15-åring varannan vecka. Det går bara fint. Men ibland tänker jag att när hen är t.ex. 17 kanske hen vill vara mer hos en förälder. Om det råkar vara jag, är det nåt som bonusföräldern kan lägga sig i? Sambon flyttade in på premisserna varannan vecka och tycker det är alldeles tillräckligt..

Självklart kan bonusföräldern "lägga sig i" en sån sak, hen bor ju också där! Och då får man ta den diskussionen. Om det är ett så stort problem för ens sambo att ens barn vill bo mer permanent så skulle jag kraftigt överväga om relationen ens kunde fortsätta, minst skulle man behöva separera några år. Jag skulle aldrig stänga dörren för mitt eget barn!! Ingen partner är värd det.

Anonym (oooo)

Mon 1 Mar 2021 13:21

#8

majumea skrev 2021-03-01 10:25:10 följande:

Jag är sambo sen ett år tillbaka och har en 15-åring varannan vecka. Det går bara fint. Men ibland tänker jag att när hen är t.ex. 17 kanske hen vill vara mer hos en förälder. Om det råkar vara jag, är det nåt som bonusföräldern kan lägga sig i? Sambon flyttade in på premisserna varannan vecka och tycker det är alldeles tillräckligt..

Jag är själv del av en "ny" familj och vi har båda barn sedan tidigare. Jag tycker att man måste inse att livet kan förändras och bara för att barn bodde tex varannan vecka när man blev sambo är det inte säkert att det är så hela tiden. Man får inte vara så naiv att tro att allt är statiskt. Tex kan ju barnets andra förälder dö och barnet behöver då bo heltid hos sin levande förälder. Lite drastiskt exempel, men så kan livet vara.

Givetvis är det bra om du och din sambo är överens, kanske är det t.o.m så att du ska ta upp denna fråga nu, långt innan det ens blivit en verklig fråga, så att du vet var du har din sambo?

Vi har nu bott ihop i 5 år. Först var alla 5 barnen här varannan vecka. Sedan mådde ett av mina så dåligt att det blev en depression och hen behövde lugn och ro. Då ville hen byta sina veckor mot "tvärtom" så hen var hos sin pappa när de andra barnen var här, och tvärtom. Det var otroligt bra att kunna göra så, att lyssna in ungdomen och inte bara köra över. (det innebar att vi aldrig var helt ensamma hemma, utom vissa helger när mina barn kunde vara hos pappan samtidigt). När ungdomen mådde bättre igen så återgick hen till samma veckor som sitt syskon.

Redan från start var det också strul hos min mans ex, pga allvarlig psykisk ohälsa. Deras äldsta sa till slut ifrån att hen inte kunde bo hos mamman längre. Då var ungdomen nästan 15 år, idag 19 och har inte bott en dag hos mamman sedan dess. Under tiden blev det givetvis problem även med dennes syskon, en vårdnadstvist som slutade med att min man fick enskild vårdnad och boendet och mamman enbart umgänge (drygt 2 år sen nu) . Idag bor 2 av hans ungdomar på heltid hos oss, den yngsta växlar ca 50/50 då mamman mår bättre idag, mina bor varannan vecka men en av dem gå på skola på annan ort så bara coronan lugnar ner sig så åker hen tillbaka dit och kommer bara hem på lov. Vi har med andra ord haft väldigt lite tid där inget barn funnits hemma under de här åren.
Varken jag eller min nya man hade kunnat acceptera att inte våra respektive barn hade kunnat få vara mer här, när behoven uppstått.

Mrs Moneybags

Mon 1 Mar 2021 14:12

#9

Anonym (Korvspad) skrev 2021-03-01 12:09:39 följande:

Självklart kan bonusföräldern "lägga sig i" en sån sak, hen bor ju också där! Och då får man ta den diskussionen. Om det är ett så stort problem för ens sambo att ens barn vill bo mer permanent så skulle jag kraftigt överväga om relationen ens kunde fortsätta, minst skulle man behöva separera några år. Jag skulle aldrig stänga dörren för mitt eget barn!! Ingen partner är värd det.

Jag känner likadant. Mitt barn måste få gå före i en sån situation. Det rör sig bara om några år ändå när barnet är så pass gammalt. Om min sambo inte kunde acceptera det fick vi bo isär tills barnet hade flyttat ut, helt enkelt.

Så länge barnet beter sig normalt och är en vanlig fungerande människa förstår jag inte varför han inte skulle vara välkommen när som.

Lönnsirap

Mon 1 Mar 2021 14:37

#10

Eftersom man bor ihop tycker jag naturligtvis att man får försöka hitta ett fungerande förhållningssätt.

MEN bor man i hop med en förälder som har barn under 21 och dom fortfarande studerar, får man anpassa sig.

Dock behöver man faktiskt inte tycka det är bra! MEN man behöver vara vuxen och hantera det på ett snyggt sätt.

Rent krasst så är det oerhört vanligt att barn i de åldrarna bor på ett annat sätt. Och att din sambo inte tänkt på det säger en del om hans förväntningar. Samtidigt så kan man ju inte tänka på allt som"kanske händer". Barnet kan ju lika gärna flytta hem till den andre föräldern.

Anonym (Hanna)

Mon 1 Mar 2021 17:52

#11

Anonym (Korvspad) skrev 2021-03-01 12:09:39 följande:

Självklart kan bonusföräldern "lägga sig i" en sån sak, hen bor ju också där! Och då får man ta den diskussionen. Om det är ett så stort problem för ens sambo att ens barn vill bo mer permanent så skulle jag kraftigt överväga om relationen ens kunde fortsätta, minst skulle man behöva separera några år. Jag skulle aldrig stänga dörren för mitt eget barn!! Ingen partner är värd det.

Tänker också så.

Konstigt dock om ni aldrig pratat om det eller om partnern aldrig tänkt tanken, jag menar även andra saker skulle ju kunna hända över åren, att den andra föräldern flyttar långt bort och barnet inte längre kan bo v/v, dödsfall osv. Bor man med en ansvarsfull förälder är man nog medveten om att det kan bli barn på heltid.

Men som nån annan skrev så får man förtsås anpassa tillvaron så att alla trivs utifrån de förutsättningar som finns.

Anonym (Hanna)

Mon 1 Mar 2021 17:52

#12

Anonym (Korvspad) skrev 2021-03-01 12:09:39 följande:

Självklart kan bonusföräldern "lägga sig i" en sån sak, hen bor ju också där! Och då får man ta den diskussionen. Om det är ett så stort problem för ens sambo att ens barn vill bo mer permanent så skulle jag kraftigt överväga om relationen ens kunde fortsätta, minst skulle man behöva separera några år. Jag skulle aldrig stänga dörren för mitt eget barn!! Ingen partner är värd det.

Tänker också så.

Konstigt dock om ni aldrig pratat om det eller om partnern aldrig tänkt tanken, jag menar även andra saker skulle ju kunna hända över åren, att den andra föräldern flyttar långt bort och barnet inte längre kan bo v/v, dödsfall osv. Bor man med en ansvarsfull förälder är man nog medveten om att det kan bli barn på heltid.

Men som nån annan skrev så får man förtsås anpassa tillvaron så att alla trivs utifrån de förutsättningar som finns.

Om varannan vecka blir mer

INNEHÅLL