Högljutt spelande. Jag står inte ut!!

Det är ganska enkelt. Om han inte klarar av att spela utan att skrika så får han inte spela just det spelet (alltså något annat istället) eller så får han låta bli att spela alls eller så får han en varning när han skriker och sedan stänga av. På ett eller annat sätt blir det slut på skriket.

Jag har prövat. Det verkar inte spela nån större roll vilket spel. Även om vissa är värre då. Kanske idé att stänga av de värsta igen.. Varning hjälper icke. Han verkar inte kunna behärska sig även vid hot om avstängning. Det blir bara fientlig stämning mellan oss.

Har du barn med samma problem?

Du är inte konsekvent, därför blir det som det blir. Hotar du med något så måste du också kunna verkställa hotet, annars blir det bara tomma ord.

Som Lisa säger, om du inte har någon uppföljning händer inget och man kommer ingenvart med tomma hot. En fientlig stämning är nåt du faktiskt bara får ta som förälder, du är inte hans kompis utan hans mamma med ansvar att uppfostra honom på ett bra sätt, i det ingår att sätta gränser.

Antingen provar du först med att sätta gränser men om det inte går så måste du ta bort alla spel som han inte kan hantera. Fundera också på sånt som skärmtid och om de där spelen ens är lämpliga för hans ålder (se åldersgräns på omslaget).

Jag har ett yngre barn och vi har också problem med skärmar men inte spel utan tecknade YouTube-videos främst. Det skriks en massa osv men ibland måste man utlysa skärmpaus och se till att de aktiverar sig med annat, och minimera skärmtiden. Vi försöker sikta på max 2-3 timmar om dagen sammanlagt, i det ingår en halvtimme på morgonen, sedan lite på em och ytterligare lite mer på kvällen. Barn har inte kapacitet att hantera skärmar på egen hand, de behöver vår hjälp att skapa bra användningsmönster kring sådana saker.

För att förtydliga, skrikandet kommer sig av att vi stänger av videos, inte under tiden.

Min man gjorde så på fyllan när jag skulle upp och jobba tidigt. Jag slog av elen.

Jag har gjort så att jag förbjudit spel i perioder. Följden blir då att han tappar sina vänner eftersom att de prioriterar vissa spel framför själva umgänget. Så då har jag till slut låtit honom spela igen eftersom han blir ensam och deppig.

Jag är konsekvent och stänger av. Jag tar att det blir ett helvete. Men det hjälper inte i längden. Det blir samma visa dag ut och dag in. Och jag hatar att behöva antingen bråka bråka bråka eller gå omkring och lyssna på skrik.

Det jag undrar är väl lite om folk med liknande problem har nolltolerans mot ljudet, eller om man försöker stå ut när de har speltid? Jag vet att det är jag som sätter gränser, inte är kompis osv. Men jag vill att han ska må bra och att vi inte ska behöva leva i ett enda långt bråk tills han flyttar hemifrån..

Ljudisolera barnets rum? Tejpa för barnets mun? :D

Min unge låter oxå mycket när han spelar, ibland får jag säga åt honom att dämpa sig, men oftast är det inte så störande. Men om han stör så säger jag till och berättar varför han måste vara tystare och då lyssnar han oftast. Annars får han stänga av.

Om de inte vill umgås med honom utanför spelet, är det verkligen vänner då...? Kanske läge sen när corona lugnat sig att skaffa sundare sällskap.

Men när du säger att du stänger av osv, hur många veckor har du gjort det innan du gett upp? För det måste du ju ha gjort om man ska tyda din tråd rätt, ni har ju fortfarande samma problem med skrikandet.

Nolltolerans är något man bara ska tillämpa på sånt som spelar stor roll så om du verkligen inte står ut med skrik är det väl så, annars kan en varning vara på sin plats. Du ska inte alls behöva stå ut iaf, det är ett som är säkert, men han ska kunna bete sig normalt.

Tänk på det här: om han får otydliga gränser blir det mer och mer bråk, för han vet inte vilka regler som gäller och vad han kan förvänta sig. Ni blir båda två frustrerade för ingen får det de behöver, och han kommer att må sämre i slutänden. Du måste bestämma dig för en regel och hålla på den, och den ska gälla i 99 % av fallen för ibland, och det är låååångt i framtiden när han kan hantera regeln, ibland kan man göra undantag för barn som kan uppföra sig bra.

De låter för att de tjoar och blir glada och uppspelta. Man kan inte förbjuda dem att spela heller, bara för en sån sak. Får de inte skratta och låta när de gör annat heller?
Vi har haft samma problem och mina ungdomar har lärt sig i takt med sin ålder att vara tystare. Jag har sagt åt dem många gånger och till slut började det ge frukt.