Problem med bonusdotterns mamma

Alltså, har man skilts utan stort mayhem, så har man ofta "familjekärleken" eller vad man ska kalla det kvar. Min exman och mina barn (som nu är vuxna) umgicks mycket åren närmast efter skilsmässan. Vi åkte tillsammans på semester, firade jul och alla andra storhelger tillsammans, gick tillsammans på barnens aktiviteter som körsång i kyrkan, matcher och teateruppvisningar. Barnen sprang mellan oss, och det var aldrig något problem att byta dagar, om den ena inte kunde ha barnen på sin vecka, på grund av övertidsarbete eller något annat.

...men under den period då han hade en flickvän, blev harmonin ställd på ända. Flickvännen ville inte att vi skulle träffas, och absolut inte sova under samma tak mer. Hon ville ha en strikt uppdelning av dagarna, och blev väldigt sur om han tog barnen på "min" vecka o.s.v.. Jag å min sida var inte ett dugg svartsjuk, för det var just för att slippa ligga med honom då han blivit tjock och ganska oattraktiv, som jag hade skilt mig, och jag tyckte nästan synd om tjejen som "måste" göra det... Så svartsjuka behöver inte ligga bakom, man kan ändå bli ledsen över att familjelivet, som barnen känner det, efter en nästan problemfri skilsmässa, måste ta slut. Och något mycket striktare och tråkigare ta vid. 

Som tur var fick mitt ex och hans nya aldrig barn, och när det tog slut mellan dem kunde vi återgå nästan till det gamla - även om barnen började bli stora då, så det var inte samma längre ändå. Jag tycker att både jag och barnen missade en del på den där flickvännen...