Mycket Tabubelagt ämne varning

Kom tillbaka om 10 år så kanske du har livserfarenhet och vishet nog att förstå dem..

Jag tycker folk får göra som de vill men samhället ska inte stå för kostnaden, de borde betala själva.

Ja, det känner jag hade varit värt. För dom män jag träffade då var omogna/rädda/hade andra problem. Det hade nog inte blivit bra. Jag hoppas ju det ska gå bra för oss, trots några missfall vi haft, och jag hoppas ju förstås inte det har med min ålder att göra. Som du säger, 35 är ju inte en konstig ålder att skaffa barn i. 

Men oavsett så tycker jag att vill man väldigt gärna ha barn, så ska man ha all rätt att få försöka genom ivf/äggdonation. Vi lever i ett så jävla hårt och effektivt samhälle, vi borde ta vara på mjuka värderingar mer än effektivitet/göra som alla andra/du ska jobba heltid/du ska producera/du ska ha alla dina barn+drömjobb+drömvilla vid 25 års ålder. Typ. 

Vissa av oss jobbar långsammare. Alla behövs. 

1. Vi träffades när vi var runt 33 och upptäckte då att vi inte kunde bli gravida, ingen av oss hade velat ha, eller försökt få barn med tidigare partner.

2. Den här frågan förstår jag inte riktigt... tidigare partner var aldrig seriösa nog att skaffa barn med, dvs vi hade blivit ensamstående föräldrar om vi hade skaffat barn då eftersom förhållandet inte hade hållit.

3. Många får sina sista barn efter 35 år, jag har aldrig upplevt att varken de eller jag har några särskilda risker med det. Kan du länka något som bekräftar ditt påstående?

4. Helt etiskt, jag och min man har massa erfarenhet och visdom som vi inte hade kunnat ge vårt barn om vi fått barn tidigare, med detta menar jag inte att barn med yngre föräldrar inte får en bra barndom. Återigen, många får sitt sista barn efter 35, är de sämre föräldrar till detta barn än till sitt första?

5. Nej

6. Varför ville inte du adoptera? Du har också kostat samhället massa pengar genom subventionerade förlossningar, förskolor, skolor, barnbidrag mm.

De flesta som behöver IVF behöver det inte pga hög ålder:

Vanliga orsaker till ofrivillig barnlöshet? Skador och störningar i äggledare och livmoder

? Kraftig över- eller undervikt

? Testikel- eller bitestikelinflammation

? Tillslutna sädesledare

? Erektions- eller ejakulationsstörningar

? För få eller orörliga spermier, alternativt inga spermier alls

? Skador i äggledare och livmoder på grund av sexuellt överförda sjukdomar, t ex klamydia

? Miljöföroreningar, rökning och stress kan spela en viss roll för infertilitetsproblem, men betydelsen är än så länge svårvärderad.

familjen.trygghansa.se/gravid/att-bli-gravid/ofrivillig-barnloshet-ivf/

Du låter verkligen inte särskilt empatisk i ditt inlägg, har du aldrig pratat med någon som behöver IVF? Grundar du ditt inlägg enbart på gissningar och åsikter du läst någonstans? Är det så att eftersom du har ägnat dina år mellan 20-30 med att vara småbarnsförälder så har du inte hunnit med att umgås med andra människor och få livserfarenhet från något annat än ditt eget liv?

Om man vill följa din logik lite längre och bredare så är det ju lika mycket ett biologiskt faktum att frontalloberna i hjärnan inte växer färdigt förrän kring 25 års ålder, innan dess saknar man neurologiskt full funktion att bedöma risker och konsekvenser (jämfört med förmågan man sen uppnår) Om du ville vara konsekvent i ditt case och inte bara utgå ifrån vad du själv stör dig på så kunde du ju lika gärna ifrågasätta lämpligheten rent biologiskt att skaffa barn tidigt. Det gör inte jag alltså, eftersom jag vet att alla är olika och alla lever sina liv utifrån en komplicerad väv av förutsättningar, där man dessutom bara kan kontrollera somliga saker och inte andra.

Du kanske ska gräva lite mer i varför det provocerar dig så, det brukar ju betyda att det trycker på nån känsla i en själv. Du skriver att du själv har gamla föräldrar och varit besviken på dom för deras brist på ork, finns det nån känsla av orättvisa att du borde fått mer av dom, kanske nåt som du känner att dina äldre syskon fått?

Det finns ju dessutom ingen som helst sanning i att alla gamla föräldrar ger mindre energi till sina barn än unga, visst är man piggare vid 20 än vid 40 men en engagerad 40 åring som väntat hela livet på att fokusera på barn (en förenklad stereotyp) kan nog ge minst så mycket som en 20 åring som fortfarande har mycket med sig själv och vill snacka med kompisar om livet osv (en annan förenklad stereotyp) Det är helt olika helt enkelt, åldern är inte ett dugg avgörande tror jag, åt varken det ena eller andra hållet.

efter 30 är det förresten en stadig energikurva som bara är plan fram till ålderdomen är min bild. Men du är ju bara 30 nånting så 40 kanske låter oerhört gammalt för dig? Får se hur annorlunda du känner dig vid 40, de flesta upplever sig nog inte ändras ett dugg :)

Du är väl medveten om att förr i tiden (dvs då man började registrera barnafödslar på ett seriöst sätt, slutet av 1700-talet) att medelåldern för det första barnet var kring 28-29 för kvinnan.  Sedan fortsatte man att föda barn tills det inte gick längre, upp till 44-45. 

Just denna fetade mening säger allt. Gamla och orkeslösa. De enda orkeslösa 60-åringar jag känner är de som har svåra sjukdomar. Vi andra är rätt pigga. Och de som är orkeslösa och sjuka är väldigt få. Av någon slump så har de som jag känner som fått sjukdomar som gjort de begränsade, varit de som fick barn före 30. Inte för att det finns ett sammanhang, utan det är mer en slump.

Just denna fetade mening säger allt. Gamla och orkeslösa. De enda orkeslösa 60-åringar jag känner är de som har svåra sjukdomar. Vi andra är rätt pigga. Och de som är orkeslösa och sjuka är väldigt få. Av någon slump så har de som jag känner som fått sjukdomar som gjort de begränsade, varit de som fick barn före 30. Inte för att det finns ett sammanhang, utan det är mer en slump.

Fast jo man blir visare med åren. Man har haft tid att se andras perspektiv tex, som du inte verkar klara av eftersom du kände behov att starta den här tråden.. 

Sedan är inte detta något tabubelagt ämne. Speciellt inte på familejliv och i media tjatas det om rätt mycket. 

I säkert 20 år har de malt om detta och ändå visar det sig att många får sina barn på naturlig väg och dessutom friska barn och även det tredje och fjärde barnet (fast de hade fräckheten att börja efter 30, tvärtemot alla som tycker att det är fel). 

Skulle nog säga att det är ett av de mest uttjatade ämnena här på FL. Speciellt är det de som blev föräldrar när de var betydligt yngre som drar upp detta gång på gång. Lite OT; men det var en ung mamma som seriöst trodde att om man var 40 så behövde man rullator