Mycket Tabubelagt ämne varning

Hej... vet att detta kan skapa starka reaktioner och vill inte stöta någon i sidan... men har alltid undrat över hur folk som genomgår massa ivf-behandlingar orkar/tänker.

Som jag ser det är man generellt sett ganska gammal i Sverige när man börjar försöka skaffa barn. Rent biologiskt är ju det i många fall en omöjlighet och i många fall förknippat med ökade risker för missbildningar och svåra förlossningar. Faktum är att man inte är speciellt ung vid 30 men många tänker att de ska vänta till 35-40 typ.

Många tänker på att de vill festa, resa, utbilda sig, köpa och renovera hus först osv osv och känner sig inte redo och väntar och väntar och väntar.

Förutom de risker som finns, kostar detta samhället enormt mycket pengar, plus att barnen får växa upp med onödigt gamla föräldrar. Är själv sladdbarn och tycker det är sjukt jobbigt att mina föräldrar är så otroligt gamla och orkeslösa.

Nu pratar jag inte om folk som börjar i god tid typ 25-årsåldern och inte kan få barn. De ska få hjälp tycker jag personligen. Är inte emot ivf så men känns som att många 40-åriga gamla par försöker och försöker med ivf utan att lyckas hur många gånger som helst liksom.

Så min fråga är egentligen

1) varför skaffar ni inte barn tidigare?

2) har ni någon idé att måste vara med en rätt partner som är omöjlig att träffa i yngre år?

3) hur tänker ni kring hälsoriskerna det innebär att skaffa barn så sent?

4) anser ni att det är etiskt mot barnet att skaffa barn så sent i livet?

5) anser ni att barn är en mänsklig rättighet?

6) om ni ser till antalet barn som far illa idag och är föräldralösa - och är beredda att lägga hiskeliga belopp på ivf, varför kan ni inte lägga de pengarna på att omhänderta barn som faktiskt behöver det genom adoptioner istället för att försöka skapa någonting som är lönlöst och inte menat att bli?

Har personligen själv 4 barn, skaffade första när jag fyllt 20. Jag är klar med barnafödande nu innan 30 års ålder. Har hög utbildning och körkort bil och ett fungerande äktenskap. Jag skaffade barn tidigt för att det var viktigt för mig med barn. Annars hade jag skitit i det. Hade definitivt inte försökt mig på massa svåra behandlingar i 40-årsåldern pga alla de anledningar som jag ställt i frågorna. Jag menar känns som att många i Sverige har svårt att acceptera sin biologiska ålders gång, att det ibland inte är meningen osv. Hur ser ni på detta? Hur tänker ni som håller på med ivf i sen ålder?

Tack för svar. Nää har läst mycket och sett dokumentärer men aldrig pratat med någon som håller på med IVF. Så ja jag lät därav kanske otrevlig ber om ursäkt för det för så menar jag inte. Min umgängeskrets består av singeltjejer i min ålder och några män i 50-årsåldern typ. Alltså tycker det är skillnad på att försöka skaffa sitt första barn i 40-årsåldern kontra att få sitt sista barn innan 40. Det förstnämnda har ju ingen erfarenhet av att vara förälder på heltid om man förutsätter att det inte förekommer barn från tidigare förhållande. Har man levt halva sitt liv där man satt sig själv i främsta rummet blir det väl svårt med den omställningen det innebär? En relation mellan förälder och barn är ju dynamisk och ju tidigare man får barnet desto längre tid har man en relation. Så ser jag det. Har man barn sen tidigare och föder vid 38 har ju även barnen syskon plus att mamman är erfaren av barn.

Mm men betalar rätt hög skatt också. Hela samhället ligger ju på att ge och ta och jag planerar för att mina barn också ska arbeta och betala skatt. Skulle kunna tänka mig att adoptera om jag inte kunde få barn på naturlig väg. Funderade på det som ung.

Komplikationer som är vanligare också hos äldre kvinnor är att deras krystvärkar ofta är svagare, deras placenta har i många fall svårare att lossna vilket leder till störtblödningar ibland. Säger inte att det i sig vore ett skäl att inte skaffa barn men bara säger vad jag sett.

Jaa det var därför jag vände mig hit för att kunna prata med dessa föräldrar som genomgår detta. Står fast vid att mental mognad kommer med livserfarenhet och behöver inte koarrelera med ålder. Jag frågar här för jag undrar och det är ett sätt för mig att förstå andra som inte har med ålder att göra alls. Be om ursäkt för vad? För jag ställde frågorna?

Jag hyser all respekt för lidandet i ofrivillig barnlöshet och missfall, tårar och blod. All respekt verkligen.

Min fråga gällde de som som väntar väldigt länge med att skaffa barn med motiveringen att de är unga och vill fokusera på sig själva för att sedan starta med ivf när de är 40 typ..

har fått många bra insikter genom tråden och är tacksam att folk tagit sig tid att svara trots att det varit känsligt

Dessa problem kommer att lösa sig självt, se filmen Idiotrepubliken!

Skämt åsido, men jag håller med om att om man väntar så länge som till 40+ borde man inte kunna kräva samhällets resurser för att ev lyckas få barn. Däremot har jag inget emot att folk på egen hand lyckas få barn vid den åldern eller högre. Jag fick själv mitt femte och sista barn vid 43, på naturlig väg.

Men det är ju precis det jag säger !! Det är en jäkla skillnad på 25 och 45! Ja det har jag inte förringat heller. Jag kan lägga mig platt som en dörrmatta om du vill men jag måste väl på ett respektfullt sätt få fråga?

Det är lätt att döma andra om en själv har sitt på det torra.

Jag håller med att det är klokt att skaffa barn när man står på toppen både vad det gäller fertilitet och ork. Själv var jag 24 år när jag blev pappa första gången. Det var en helt medveten del av min livsplan att bli förälder tidigt i vuxenlivet, både för att den fysiskt tunga delen av föräldraskapet var lättare då och för att jag skulle ha många goda år kvar av livet efter de växt upp.

Men mycket i den moderna kulturen strävar att få människor och speciellt kvinnor att agera i motsatt riktning. Lång utbildning, karriär, resor, skilsmässor vid första krisen osv och längs hela vägen röster som påstår hur jobbigt allt är med barn. Det har blivit lite bättre på senare tid men länge sattes barnlöshet som påstått krav för att kvinnor skulle uppnå full frihet och självförverkligande.

Jag har full förståelse för att många kvinnor gjort på det sättet som media övetygat dem skulle göra dem lyckliga. Jag dömer dem inte för det... än mindre döma de som kämpar på med IVF och gör allt de kan för att bilda familj. Varje barn behövs, varje barn är ett mirakel och att gå genom alla umbäranden IVF medför gör de kvinnorna till hjältar i mina ögon.

Jag tror alla vi som vill skapa nytt liv är på den ljusa planhalvan. De som känner missunnsamhet och förakt är på den andra halvan...

Nej, anser inte att man är för gammal för att adoptera vid 35. Trots allt är adoptionsprocessen ofta långdragen och sådär. Hade jag haft svårt att bli med barn av någon anledning, hade jag föredragit att adoptera framför att genomgå IVF alla dagar i veckan. IVF-barn som grupp har dessutom en ökad risk för plötslig spädbarnsdöd första tiden efter förlossning liksom risk för medfödda hjärtfel. Hade dels inte tyckt att IVF varit värt de riskerna, det hårda arbetet, lidandet osv för personlig del eller varit beredd på att leva i den skräcken heller första tiden.

Det som hade fått mig att tveka inför adoption hade varit att det är mycket dyrt. Men hade jag haft ekonomiska förutsättningar som man många gånger har om man vill ta IVF hade jag lagt de pengarna på adoption absolut förutsatt att den går rätt till, hade kollat upp det.

Det barnet har ju i så fall ingen som tar hand om det, har fötts till knappa resurser och riskerar att fara mycket illa längre fram. Då mår barnet bättre av att få föräldrar som kan ta hand om det och ge barnet en trygg uppväxt så hade barnet senare kunnat söka sina rötter om hon eller han så önskat
detta.

[quote=80978960][quote-nick]Erika71 skrev 2021-02-27 15:45:08 följande:[/quote-nick]Nu har vi konstaterat att du har fel runt ökad risk för spädbarnsdödlighet... nästa punkt har vi försökt berätta för dig, de flesta av oss har försökt i många år innan man tar till IVF- och då tar det också några år. Jag började försöka vid 30 men fick inte min son förrän 37 och många har det exakt som mig, dvs det finns ingen intention att bli en gammal förälder men vi har inget val (förutom adoption som du tycker att vi ska göra istället).

Du valde inte din partner, du upptäckte att du var gravid och den här normen du pratar om "man ska skaffa barn som gammal" vet jag inte var du har fått ifrån, det är absolut inget jag har hört talas om, runt 30 år är snittet på förstföderskor i Sverige idag vilket knappast är gammalt.

Ärligt talat känns det som att du startade den här tråden för att försvara dina egna val att bli en ung mamma och på något sätt kände ett behov av att trycka till de som redan har betalat ett högt pris för att få något du fått på ett enkelt sätt. Jättekonstigt och ocharmigt på många sätt.[/quote

Ja, men ett snittvärde på 30 behöver inte betyda att det är ett bra värde. På Östermalm är snittåldern för första barnet 39 komma nånting. Sjukligt sent.

Hur kan du överhuvudtaget uttala dig kring hur lätt det varit för mig?

Nej, startade tråden mest för att jag vill ifrågasätta rådande samhällsstrukturer och normer kring familjelivet.

Som jag ser det har ingen att vinna på att det ser ut som det gör idag. Att jag drog in mig själv var för att föregå med gott exempel på att man inte behöver välja och välja bort massa saker för att man får barn tidigt inte för att höja mig själv personligen på något sätt ni känner inte mig och jag känner inte er så har ingen personlig vinning i det heller. Sedan har folk också ställt privata frågor till mig som jag känt att jag kunnat svara på om det tillför tråden någonting.

Som jag ser det är det sorgligt att det individualistiska samhället begränsar många människor på olika sätt. Ser också hur många män förvägrar kvinnor barn (även om det långt ifrån alltid är så) utan att ha någon som helst kunskap om vad det kan få för konsekvenser för henne. Det finns massa massa vetenskap om hur fertilitet fungerar och är inte någon personlig åsikt från min sida.