Mycket Tabubelagt ämne varning

Ja det är just en slump. Sjukdomar och nedsatt ork kommer med åldern. Plus att man får kortare tid med sin familj ju längre man väntar. Ja om du tänker på hur levnadsstandarden såg ut k Sverige på den tiden - känns det skönt att veta att barn föddes fram tills morsan var 45 år, ärligt talat? Man var ju inte direkt som man är idag heller i motsvarande ålder.

Ärligt talat, är det lite trashigt att tycka att någon som får barn i 35-årsåldern är för gammal eller verkar gammal? Jag får bilden av en sliten sunkig förortsmorsa, som har rökt hela sitt liv och därför ser ut som 60 när hon är 40. Samt har vuxna barn när hon är i 40-årsåldern. Inget fel i det, men om man tycker att någon i yngre medelåldern är för gammal för småbarn, måste man ju ha den referensramen? Samt tro att alla ser ut och lever som man själv...

Vissa argument mot att få barn som äldre återkommer år efter år efter år och jag envisas med att svara samma sak. "Man dör ifrån sina barn". Nej, mest troligt inte eftersom kvinnor blir i snitt 83 år. Även om man skulle få barn vid 45 är då "barnet" drygt 40 själv. Man kan dessutom dö ung. Gjorde min mormor vid 36 års ålder och efterlämnade 6 barn. Man kan även bli 100 år gammal. Man vet faktiskt inte.  "Man kommer inte orka". Seriöst alltså? De flesta jobbar till drygt 60. Vissa ännu längre. Vid dryga 40 är de flesta friska och krya. "Man får inte uppleva ens egna barnbarn". Det har man aldrig några garantier för att man kommer få. Man kanske inte ens får barnbarn öht. "Ens egna föräldrar kommer inte orka vara barnvakt". Nä, det är möjligt, men är det det de är till för? Man tar hand om sina egna barn eller fixar annan barnvakt. Och den värsta som ingen egentligen kan förklara: "Det blir synd om barnen". Jaså? Enbart pga mammans ålder? (eller pappans)  Vari består felet som gör att det automatiskt blir synd om barnen?  Ja, jag är lite less faktiskt. Man "skaffar" barn i den ålder man vill ha barn. Kanske inte superlämpligt om man är 14 eller som i Indien över 60, men likafullt måste det vara upp till var och en.

Det är lätt att döma andra om en själv har sitt på det torra. Jag håller med att det är klokt att skaffa barn när man står på toppen både vad det gäller fertilitet och ork. Själv var jag 24 år när jag blev pappa första gången. Det var en helt medveten del av min livsplan att bli förälder tidigt i vuxenlivet, både för att den fysiskt tunga delen av föräldraskapet var lättare då och för att jag skulle ha många goda år kvar av livet efter de växt upp. Men mycket i den moderna kulturen strävar att få människor och speciellt kvinnor att agera i motsatt riktning. Lång utbildning, karriär, resor, skilsmässor vid första krisen osv och längs hela vägen röster som påstår hur jobbigt allt är med barn. Det har blivit lite bättre på senare tid men länge sattes barnlöshet som påstått krav för att kvinnor skulle uppnå full frihet och självförverkligande. Jag har full förståelse för att många kvinnor gjort på det sättet som media övetygat dem skulle göra dem lyckliga. Jag dömer dem inte för det... än mindre döma de som kämpar på med IVF och gör allt de kan för att bilda familj. Varje barn behövs, varje barn är ett mirakel och att gå genom alla umbäranden IVF medför gör de kvinnorna till hjältar i mina ögon. Jag tror alla vi som vill skapa nytt liv är på den ljusa planhalvan. De som känner missunnsamhet och förakt är på den andra halvan...

De flesta människor är dumma i huvudet. Hjärndöda helt enkelt. Jag har vid flertal tillfällen lyft upp denna fråga och själv precis som du TS blivit motarbetad för att man lyfter fram rå vetenskaplig fakta. Problemet är att människor istället för att lyssna och tänka, istället tror de redan vet något om saken, fast deras saker bygger på deras eget tyckande, som oftast beror på deras handlande. Det vill säga istället för att handla rättfärdigt efter vad som är bäst, gör man först handling och därefter anpassar man vad man tycker är rätt om handlingen till hur man handlat, dessutom med stor självgodhet. Summerar man det handlar det om ego och en brist på andlig utveckling som kommer korrigeras förr eller senare med mer eller mindre lidande. Detta är ofrånkomligt. Själv har jag forskat kring reproduktionsbiologi, genetik, och utfall. Det är obönhörligen så att generna blir sämre om främst mamman är äldre, även pappan men det gäller gubbar, så det är försumbart. HELT FÖRSUMBART i jämförelse oavsett vad aftonbladet skrivit och tutat i dessa småskallarna. Genetiska utfallet ses redan efter 25 men markant ökning sker efter cirka 33 års ålder. Detta är således ingen risk utan 100 %-igt förlopp - att generna och utfallet blir sämre för barnet. Risken tillkommer sedan att de försämrade generna uttrycks i form av högre risk för autism/trisomier/genetiska defekter som ehler danlos/marfangs/downs etc etc. Men jag skiter i vilket, vill folk inte lyssna får deras barn lida. Har helt slutat bry mig. Ego? Kanske. Man kan inte folk som inte vill bli räddade eller i detta fallet deras barn. Deras barns karma kommer sammanlänkas med deras, och allt mynnar ut i korrigering genom lidande.

Jag ser det som självklart att kultur, media och politik bidrar till att forma våra attityder och värderingar. Ett belysande exempel är amerikanska underhållningsfilmer. Hur många av de manliga huvudkaraktärerna är gifta och har barn? Det finns naturligtvis sådana filmer, men de hör till undantagen. Visst kan man undra om det är en långsiktig, medveten strategi för att bryta ner kärnfamiljsnormen. Jag hade kunnat utveckla mina tankar mycket mer än så. Men det här att åldern för förstföderskor stigit kraftigt under de senaste decennierna var bara menat som en bisats. Jag hade inte för avsikt att komma in på politiska frågor eller skapa konflikter.