Mycket Tabubelagt ämne varning

[quote=80970796][quote-nick]Anonym (Milori) skrev 2021-02-23 11:42:53 följande:[/quote-nick]Hej... vet att detta kan skapa starka reaktioner och vill inte stöta någon i sidan... men har alltid undrat över hur folk som genomgår massa ivf-behandlingar orkar/tänker.

Som jag ser det är man generellt sett ganska gammal i Sverige när man börjar försöka skaffa barn. Rent biologiskt är ju det i många fall en omöjlighet och i många fall förknippat med ökade risker för missbildningar och svåra förlossningar. Faktum är att man inte är speciellt ung vid 30 men många tänker att de ska vänta till 35-40 typ.

Många tänker på att de vill festa, resa, utbilda sig, köpa och renovera hus först osv osv och känner sig inte redo och väntar och väntar och väntar.

Förutom de risker som finns, kostar detta samhället enormt mycket pengar, plus att barnen får växa upp med onödigt gamla föräldrar. Är själv sladdbarn och tycker det är sjukt jobbigt att mina föräldrar är så otroligt gamla och orkeslösa.

Nu pratar jag inte om folk som börjar i god tid typ 25-årsåldern och inte kan få barn. De ska få hjälp tycker jag personligen. Är inte emot ivf så men känns som att många 40-åriga gamla par försöker och försöker med ivf utan att lyckas hur många gånger som helst liksom.

Så min fråga är egentligen

1. Hade första pojkvän vid 34 år. Han ville inte ha barn. Blev gravid trots p-piller med nästa pojkvän, var då 37 år.

2. Konstig fråga. Ingen var intresserad av mig.

3. Lite.

4. Ja.

5. Ja

6. Var förut positiv till adoption, men ju mer jag satt mig in i frågan, desto mer skeptisk blir jag. Läs gärna DN:s artiklar om adoption.