Mycket Tabubelagt ämne varning

Om man vill följa din logik lite längre och bredare så är det ju lika mycket ett biologiskt faktum att frontalloberna i hjärnan inte växer färdigt förrän kring 25 års ålder, innan dess saknar man neurologiskt full funktion att bedöma risker och konsekvenser (jämfört med förmågan man sen uppnår) Om du ville vara konsekvent i ditt case och inte bara utgå ifrån vad du själv stör dig på så kunde du ju lika gärna ifrågasätta lämpligheten rent biologiskt att skaffa barn tidigt. Det gör inte jag alltså, eftersom jag vet att alla är olika och alla lever sina liv utifrån en komplicerad väv av förutsättningar, där man dessutom bara kan kontrollera somliga saker och inte andra.

Du kanske ska gräva lite mer i varför det provocerar dig så, det brukar ju betyda att det trycker på nån känsla i en själv. Du skriver att du själv har gamla föräldrar och varit besviken på dom för deras brist på ork, finns det nån känsla av orättvisa att du borde fått mer av dom, kanske nåt som du känner att dina äldre syskon fått?

Det finns ju dessutom ingen som helst sanning i att alla gamla föräldrar ger mindre energi till sina barn än unga, visst är man piggare vid 20 än vid 40 men en engagerad 40 åring som väntat hela livet på att fokusera på barn (en förenklad stereotyp) kan nog ge minst så mycket som en 20 åring som fortfarande har mycket med sig själv och vill snacka med kompisar om livet osv (en annan förenklad stereotyp) Det är helt olika helt enkelt, åldern är inte ett dugg avgörande tror jag, åt varken det ena eller andra hållet.

efter 30 är det förresten en stadig energikurva som bara är plan fram till ålderdomen är min bild. Men du är ju bara 30 nånting så 40 kanske låter oerhört gammalt för dig? Får se hur annorlunda du känner dig vid 40, de flesta upplever sig nog inte ändras ett dugg :)

Nej precis, jag tror ju inte att man ska begränsa folk baserat på generell biologi utan att titta på varje enskild person och ha respekt för att alla vuxna lever sina egna liv och öva sig på att förstå att allas liv ser olika ut, det behöver inte vara ett problem om det inte visar sig vara det. En del är bristfälliga föräldrar vid 20, en del vid 30 och en del vid 40. Somliga är också jättedåliga morföräldrar / farföräldrar vid 60, eftersom de absolut inte är klara med sina egna vuxna egentidsliv efter barnen, och somliga är jättedåliga vid 80 pga sjukdom eller orkeslöshet. Osv osv i evighet.

Du är själv väldigt nedlåtande i din ton mot de som går igenom den redan enormt skambelagda och tärande processen ivf, så lite kan du nog tåla.

Anledningen till att ?man? inte skaffar barn vid 60 är väl i de flesta fall att det är omöjligt, även med ivf? Men det finns ju en viss mängd män som kan och gör det, och som såklart får ta med i kalkylen att de kommer vara mycket gamla på barnets student. Och så får väl dom ta ett eget ställningstagande till om det är värt det, precis som den som blir med barn vid 17 års ålder får ta ställning till en annan uppsättning konsekvenser.

Lev och låt leva. På det sätt folk själva är villiga att leva med.

Du har ju nån låsning vid just detta med gamla föräldrar, men inte unga. Kan det vara för att du själv varit aj ung förälder? Och vill projicera dina farhågor på andra?

Föräldrars rätt till barn - brinner du lika mkt för att tex gravida sjuttonåringar ska göra abort? Eller tjugoåringar utan jobb? Det handlar väl också om förälderns rätt / lust till barn snarare än om barnets absolut bästa? Det är väl isf ingen som borde få skaffa barn annat än med exakt balanserad ekonomi vid 27 års ålder eller vad som kan tänkas vara den matematiskt statistiskt optimala åldern för att maximera alla faktorer för barn och barnbarn?

Livet är inte perfekt för de flesta, ändå blir det bra. Det kostar lite olika saker bara. Det är liksom inte farligt att livet inte blir perfekt. Slappna av.