Vad göra om förälder inte uppfyller sin underhållsskyldighet?

Kortfattat kan man säga att föräldern ska stå för mat och kläder och aktiviteter hos sig. Föräldern avgör då dock själv vad för slagskläder, mat och aktiviteter som behövs.

Anser duatt barnen ska ha kläder av en viss kvalite/ett visst märke är det ju rimligt att defår med sig sina ytterkläder även till den andre föräldern (särskilt som du har bättre ekonomi kan det ju vara rimligt attdu står för sånt).

Du är dock jnte skyldig att skicka med hygienartiklar och liknande, eller att köpa eller köra dit specifik fritidsutrustning på den andre förälderns önskemål. Den andra föräldern ärdock heller inte skyldig att se till att barnen har skidor, skridskor mm.

Du har ingen skyldighet att skicka med inomhuskläder och hygienartiklar.

Det som man kan och ska göra om föräldern inte tillgodoser barnens grundläggande behov, tex att de får går utan kläder och inte har möjligheter att tvötta sig är att göra en orosanmälan till soc.

Du menar alltså att om du inte skickar med en tvål får barnen inte tvötta sig på hela veckan?

Det är detta jag menar. Det jag kräver att hen ska betala är inomhuskläder, hygienartiklar och receptfria mediciner. Febertermomenter tycker jag väl också att hen kan ha. Men det har jag fått köpa. Har även fått skicka med ett lager Alvedon, nässpray och hostmedicin då detta inte köptes när barnen blev sjuk där. Har sagt att efter detta får hen köpa detta själv då hen får tillbaka pengarna från soc om hen lämnar in kvittot.

Såklart de får tvätta sig. Men det blir ett jävla liv om att jag inte skickat med om att hen inte har råd. Att barnen använder en handfull tvål vid varje dusch och bla

Som sagt så kan hen inte kräva det (även om jag skulle skickat med en feberteemometer om det inte fanns för barnens skull). Det kan du lugnt förklara varje gång hon kräver att du ska köpa saker.

Du har ingen skyldighet att skicka med dessa saker. Men du har heller ingen rätt att få reda på vad som finns hos hen och kräva att hen köper saker som du anser att hen ska ha. Det du kan göra är ett göra en orosanmälan om du anser att barnen far illa hos hen, inte blir omhändertagna när de är sjuka osv.

Men det verkar inte som att problemet skulle vara att barnen far illa utan att du tycker att hen tjatar på dig för mycjet. Du får väl då sakligt tala om vad du är beredd att skicka med och vad du inte är beredd att skicka med. Att hen är jobbig kan du väl inte göra så mycket åt, utan hantera som man gör med andra människor som man har svårt för men som är viktiga att ha en bra relation med. Var saklig, me trevlig och artig och undvik att börja diskutera saker om du redan vet hur du tänkt göra och varit tydlig med det.

Eftersom du har hela barnbidraget är det ju rimligt att ni kommer överens om vad du ska stå för extra där,eller att ni delar på det.

Saken är ju den attden andra föräldern inte kan kräva det du säger att hen kräver. Du kan sluta betala lekland på hens veckor, och skicka med tvål, massa kläder varje gång osv.

Vill du inte stå för detta extra hos hen får du helt enkelt informera om det och sen sluta köpa dessa saker. Så mycket annat finns väl inte att göra? Att personen kommer tjata kan du inte göra så mycket åt, mer ön att själv bete dig trevligt tilbaka.

Kan du inte bara sluta med det saker som du tyckerär extra jobbiga,som att skicka med i kläder, tvål och köra sportutrustning utan att för den skull gå så långt att barnen måste sluta med sina fritidsintressen för att den andra föräldern inte har råd.

Låter drastiskt och drabbar ju främst barnen.

Varför allt eller inget?

Du kan inte kräva att den andre ska betala olika saker men hen kan å andra sidan inte kräva det av dig heller.

Så som många sagt i tråden är du inte skyldig att stå för lekland mm på den andre förälders vecka. Du har all juridisk rätt i världen att säga nej till det.

Så du kan aluta att skicka med saker och köpa saker - men det innebär inte att den andre föräldern behöver stå för dessa saker.

Du har alltså rätt att säga nej, sen är de upp till din egen moral var den gränsen ska gå. Jag håller med Brumma om att den gränsen inte bör gå vid försäkring eller vid föreningsaktiviteter - de skulle jag stå för i ditt ställe, istället för att barnen ska få sluta på dessa tex. Jag skulle också stå för datorer tex om min ekonomi tillät det, för att i alla fall om det är större barn antar jag att de behöver det för att underlätta skolarbetet.

Fast det var väl syftet med förslaget som du fick. Att köpa kläder som räcker en vecka som alltid kan vara hos den andre föräldern, så slipper du tänka på det sen och inte skicka med mer än det barnet har på sig men du vet att det finns kläder. Det behöver du naturligtvis inte, men det var det som förealogs som jag förstod.

Så ser verkligen inte lagstiftningen ut. Ett barn ska inte behöva skiljas från en förälder av ekonomiska skäl, därför bland annat finns försörjningsstöd.

Sen behöver ts inte skjutsa saker som hen gör eller betala för massa extra hos den andra föräldern osv om hen inte vill, men man får innte boendet för att den andre föräödern inte har råd med skridskor.

Nufår ju ts svara, men jag tolkar det som att barnen använder dem men bara på den andre förälderns veckor. Om barnen har dyrare kläder på sig när de åker till den andre föräldern stannar de där och används sär och barnen har enklare kläder på sig när de kommer tillbaka.

Men detta löser du ju enkelt ts, med att barnen inte har just märkeskläder på sig när de åker dit utan samma klädersom dekommit hem i från andra föräldern (u der förutsättning att de är funktionella förstås)

Självklart kan det vara jobbigt med någon som ber om saker och aäger att det är för barnens skull. Men det kan du ju inte trolla bort, dittex kommer säkert fortsätta att tycka att du ska stå för dessa saker. Men det har du ju ingen skyldighet till, och du verkar ju helt klar på din egen ståndpunkt. Så säg nej helt enkelt när det gäller att köpa märkeskläder eller amdra saker som du tycker att barnen klarar sig utan.

Det finns ju liksom ingen annan lösning på detta än att du säger nej till de saker som du inte vill stå för. Sen kan man ha olika åsikter om vad du borde göra och inte (och vad ditt ex borde göra och inte). Men när du bestämt dig för vad du tycker att barnen klarar sig utan varannan vecka så är ju enda sättet att du slutar bidra med dessa aaker, helt enkelt att du slutar.

Det du däremot behöver vara beredd på är att det inte finns något krav på att ditt ex ska stå för dessa saker istället (förutom när det gäller frundläggande saker som hygien och sånt, men sköts inte sånt är det ju orosanmälan som är aktuell, det handlar ju inte om ekonomi i så fall utan omsorgsbrist i övrigt). Om du säger att barnen bara får gå på sin fritidsaktivitet om exet betalar hälften kan ju hen säga nej eftersom hen inte anser sig ha råd. Då blir konsekvensen om du inte betalar att barnen får sluta på altiviteten. Det måste du ju vara beredd på och ta ställning till när du tar dina beslut om vad du är beredd att stå för och inte.

Får säga ts att jag inte riktigt förstår "problemet" eller vad det är du vill ha hjälp med att lösa. Att exet är jobbigt och tjatigt? Det kan vi nog inte hjälpa dig med, hen är nog tyvärr som hen är helt enkelt och tycker som hen tycker. Och kommer fortsätta med det.

Men närdet gäller det praktiska som du tar upp, saker som du inte vill köpa eller skjutsa är ju den enda lösning som finns helt enkelt att du slutar köpa och skjutsa dessa saker. Någon annan lösning finns ju inte.

Attditt ex och du tycker olika i detta kan du knappast förändra. Det du kan förändra är ju dina egna handlingar.

(Sen tycker ju jag att du när du tar tagi dettapch säger nej bör ha ett barnperspektiv i det. Säg nej tillsaker som du inte ser drabbar barnen negativt som attvara utan mörkeskläder men säg ja tillsånt som är viktigt för barnen som en fritidsaktivitet som de älskar eller en barnförsäkring som ju är viktig att ha. )