Hur länge är det normalt att all kommunikation om ”barnen” förs mellan föräldrarna?

Mina barn är 18 & 20. Dottern, som är 18, bor ca 1/3 av tiden hos sin pappa, och sonen nästan inte alls nu. Tidigare bodde de v.v.
Jag har nästan ingen kontakt alls med exet, bara om student, julklappar och kanske någon gång till/år.
Barnen sköter själva när de ska vara var, meddelar föräldern, osv. De sköter sig själva, även om jag försöker koordinera middagar osv när de är hemma. Jag kan åka iväg en helg om jag vill, de blir bara glada, och bjuder ev. hem någon kompis. Är jag inte hemma lagar/handlar de mat själva. Det är nästan som tre vuxna som bor i ett kollektiv.
Det enda jag gör rent praktiskt är att jag skjutsar till pappan ibland. Ska de någon annanstans åker de kollektivt, eller så lånar sonen bilen.

Det låter som om varken din sambo, hans ex eller dottern är riktigt normal, ärligt talat... Annars hade någon av dem brutit denna konstiga symbios. Jag hade aldrig gått med på att ha det så, ens när barnen var typ 12. Barnen hade absolut inte accepterat att vara och bli behandlade som lågstadiebarn.

Det låter som om dottern läser både läkarprogrammet och jurist samtidigt, men något säger mig att så inte är fallet...
Mina barn (18 & 20) klarar heltidsstudier, extrajobb, träning, fritidsaktiviteter, kompisar mm helt utan mig hjälp. De kommunicerar/planerar själva med sin pappa. Det enda jag hjälper dem med är att jag handlar det mesta av maten och lagar middag ganska ofta, så det finns nästan alltid rester/matlådor att värma.