Hur mycket lägger ni er i era barns klädval?

Våra barn är 6 och 10 och har alltid fått välja vad de ska ha förutsatt att det är funktionellt. Rätt fantastiska kombinationer av färger och mönster ibland!

Precis som ditt barn drogs jag själv mot en alternativ klädstil mot slutet av mellanstadiet. Det blev mer tydligt under högstadiet (då jag fick börja köpa mina kläder själv) och ännu mer i gymnasiet. Vad jag kan minnas la sig mina föräldrar aldrig i. De kommenterade så gott som aldrig andra människors utseende heller och det lärde mig att sånt inte spelar någon roll, och den öppenheten har jag haft stor glädje av i livet.

När mina barn vågar sticka ut, göra sin grej och gå emot strömmen är jag stolt. Det är en fin egenskap som bör omhuldas, inte skammas.

Platå är oergonomiskt och ökar risken för skador. Men det finns ju skor i samma stil med låg sula.

Kjol som visar rumpan och nätstrumpor hade jag sagt nej till. Det sänder signaler som en 12-åring generellt inte förstår.

Ni gör alla i området en tjänst om ni låter ert barn klä sig annorlunda.

Som barn och ungdom passade jag inte in vad gäller kläder. I grundskolan gav det vissa problem. Men jag hade det mycket hellre så än att låta någon annan släta ut mig, förneka vem jag var. Och allra värst hade det ju varit om inte ens min familj hade accepterat mig.

Av mina normbrytande vänner i ungdomen är det flera som idag jobbar inom konst, mode och kultur. Ert barn är kreativt och modigt. Döda inte det, odla det!

Bara döda fiskar flyter med strömmen.

...och av de normbrytande vännerna har några också blivit forskare.

Låt ditt barn utvecklas fritt!

Du hämmar hennes kreativitet. Det är kreativa människor som driver samhället framåt. Ni borde stötta det, inte bromsa.

Duktiga flickor kommer till himlen, de andra hur långt som helst.

Jag hade kläder som bröt mot normen som ung. Jag var inte intresserad av att provocera över huvudet taget. Inte testa gränser heller. Jag ville vara kreativ, uttrycka mig själv och visa min grupptillhörighet.

Vad är pinsamt? När jag ser/hör ungdomar som flyttar gränser, går ett steg längre och bryter traditioner blir jag själaglad. Det är då jag får hopp om framtiden. Vi behöver tänkande personer som inte oreflekterat följer strömmen. I tonåren visar det sig kanske genom nitar på skorna eller tyllunderkjol. Det kan vara fult i mina ögon, men absolut inte pinsamt.

Ska jag vara ärlig är min observation så här: de som slaviskt följde trender i tonåren - de som lyssnade på rätt musik, hade rätt frisyr och rätt kläder - de är överrepresenterade bland de som gömmer gamla foton, fnissar och tycker att det är lite pinsamt. Men jag har aldrig hört talas om gamla punkare, gothare mm som skäms över sin ungdomsstil. De är tvärtom ofta lite stolta.

Du skrev att TS dotter klädde sig konstigt för att provocera och testa gränser. Jag använde mig själv för att exemplifiera att det inte alls behöver vara så.

Exakt. Alltså behöver man inte oroa sig för ungdomar med flippad klädstil.

I så fall har hon ju lyckats utomordentligt. Frågan är om din reaktion sporrat henne att provocera ännu mer eller om du lyckats trycka till henne och fått henne att förstå att hos er är det ok att vara sig själv, men bara om man är som grannarna tycker att man ska vara.

Ok. Hur är sanningen?

Fast de ungdomarna börjar väl inte må bättre genom att tvingas byta kläder? Snarare tvärtom skulle jag gissa.

Jag har aldrig pratat om genier, utan vanliga kulturarbetare och forskare. Och ja, min erfarenhet är att i synnerhet inom kultur är det många som visat sin kreativitet tidigt bland annat genom originell klädstil.

Såg siffror för länge sedan på hur många av typ 00-talets kulturpampar som var punkare när det begav sig. Punkarna var helt klart överrepresenterade.