Konstiga känslor av ett positivt test - känner du igen dig?

Jodå. Jag har länge velat fram och tillbaka om ett barn till och det är praktiska skäl som hållit mig tveksam: kommer att bli av med favoritarbetsuppgifter på jobbet som det kan ta tid att få tillbaka, kommer behöva snåla för att ha råd att köpa större bostad som vi inte skulle behöva köpa om vi inte skaffat fler barn, tycker redan tillvaron kan vara stressig eftersom min man jobbar mycket (även om han är engagerad och har koll 100% när han är tillgänglig).

I alla fall så var det mest min man som vill ha ett barn till och han ser aldrig några svårigheter med något (nä, för inget i hans liv förändras av fler barn...) och till slut sa vi går det så går det. Är 37 så jag trodde nog inte att det skulle gå på första försöket men det gjorde det såklart och jag blev SÅ förvånad och hade ju inte räknat med det. Men rent tidsmässigt med födelsemånad så passar det perfekt att det gick på första försöket (om hen kommer på BF alltså) så efter ett tag var jag ändå glad för det och nu efter bra siffror på KUB så känns det bra. Nu hoppas jag bara på bra resultat på RUL om några veckor och att de ska vilja berätta könet (det blir fem års åldersskillnad och jag är så nöjd med vår son så jag hoppas på en pojke igen). Mår likadant som förra gången så jag visualiserar det som att det är en pojke. Om det visar sig vara en flicka kommer jag nog behöva processa det lite.

Seven Costanza

Mon 1 Feb 2021 21:50

#7

SkumGrönBanan skrev 2021-02-01 20:58:17 följande:

Tack snälla ni för era perspektiv och erfarenheter. På nåt sätt tänker man att lyckorus ska va den spontana reaktionen så andra känslor känns "konstiga".

Jag skulle behöva få veta om det är en eller två där inne den här gången för att lugna lite oro. Skulle vilja ha en vanlig graviditet om jag får önska eftersom jag vet att det minskar risken för komplikationer och vet dessutom att det är vad min man hoppas på med. Hoppas få tid för vul för att kolla det men vet inte alls om de tar emot utifrån en sån önskan. Är riktigt illamående denna gång, vilket jag inte känt tidigare graviditeter och får för mig att det kanske tyder på två även denna gång...

Det är ju en stor omställning så även om det är planerat kan man ju känna att det inte bara är positiva känslor eftersom kvinnan ofta ändå måste offra en del saker t ex kroppsliga risker, arbetsuppgifter som försvinner, egentid osv. Har inte hört att illamående är mer symptom för tvillingar utan mest hört att det är vanligare med mycket illamående när man väntar en flicka. Därav att jag tror och hoppas att jag själv väntar en pojke men om det är en flicka får jag ju intala mig att det också ska bli spännande att få en kanske lite annan upplevelse som förälder.

Seven Costanza

Mon 1 Feb 2021 23:11

#10

SkumGrönBanan skrev 2021-02-01 22:56:43 följande:

Jag är med 37. Tog ut spiralen i augusti och har därefter varit gravid två gånger. Räknade heller inte med att det skulle vara så "lätt". Första slutade dock i missfall I vecka 7 och det visade sig ha varit tvillingar, därför jag är extra vaksam nu. Väntar man tvillingar har jag hört att man kan få lite extra av allt men jag har väl egentligen liksom du mest hört att det ev hänger ihop med könet. Har två grabbar sen tidigare och vid de graviditeterna var inte illamåendet nåt särskilt vad jag minns, så vi får väl se längre fram om det är anledningen för mig. jag hade väl gärna fått en tjej, men vågar inte hoppas på det utan tar det som det kommer och hoppas att hen blir frisk...

Jo jobb och arbetsuppgifter sätts på spel. Är ju i en rekryteringsprocess nu och har visserligen inte fått det än MEN skulle jag få det nu samtidigt som den tredje i magen valde att dyka upp vore det bra typiskt. Då kommer funderingarna hur man gör med att berätta om den lille på nya arbetsplatsen. Inte optimalt att gå på föräldraledighet när man inte ens jobbat halvåret där ju...

Väldigt typiskt ja med graviditet och ett jobb man gärna vill ha, förstår det! Är det väldigt svårt att hitta något liknade efter föräldraledigheten tror du? Annars vore det ju ett alternativ. För mig var det i augusti som jag fick arbetsuppgifter jag gärna ville ha och nu blir det ju då säkerligen så att de inte hittar någon som accepterar ett vikariat utan den personen blir tillsvidareanställd och så får jag dela de roligaste uppgifterna med denne när jag kommer tillbaka, uppblandat med mestadels annat. Det ser jag inte fram emot men jag är beredd på det eftersom det blev så efter förra föräldraledigheten. Är beräknad i början av augusti, du då?

Konstiga känslor av ett positivt test - känner du igen dig?

INNEHÅLL