Olika tro gör sprickor i vårt äktenskap.

Jag skulle säga att han är negativ till all tro som inte går att mäta i forskning. Nej han kan eller vill inte ge djupare förklaring, vet inte om det skrämmer honom eller vad det är som gör att han inte kan förklara.

Ja vi försöker verkligen nu, att båda ska acceptera varandras ståndpunkt. Det jag förstått idag är att han tror att jag vill sätta igång en diskussion när jag tar upp något som rör min tro. Det vill jag inte, jag vill bara dela med mig av MIG och mitt inre för att komma nära varandra. Förhoppningsvis har han förstått det nu men kan nog ändå vara svårt för honom att lyssna på.

Är dock väldigt rädd för hur relationen utvecklar sig om jag inte FÅR nämna och prata om det som är jag.

Tråkigt höra din man trycker ned dig och inte accepterar dig för den du är.

För mig skulle det inte funka om min partner inte accepterade min tro och hur jag lever i mina övertygelser. Han behöver inte dela den, men det skulle inte funka om han var irriterad eller svartsjuk på det jag tror på.

Vissa som blir arga över andras tro kanske känner att sånt de inte kan kontrollera eller se med blotta ögat känns skrämmande eller som nonsens. De reagerar med ilska. 

Kanske också skrämmande för din man att du hittat något som ger dig styrka och tillit i livet? Du utvecklas på ditt sätt och han är inte på samma våglängd längre?

Han förstår inte detta, blir arg och gör dig ledsen.

Tyvärr låter ni för olika här och som ni vuxit isär.

Om han inte kan acceptera din tro och den du är och växer till, kommer ni nog gå skilda vägar. 

<3<3<3

Vi vet väl inte vilka bevis TS har fått?

Det är individuellt vad man "får" från sin tro och hur man känner.

* Så du menar att ifall din fru börjar tro på något andligt skulle du bli orolig?

* Menar du att du skulle tro hon har psykiska problem?

* Blir du orolig över folk som tror på att människan har en själ?

* Tycker du människor med tro ska avsäga sig den för att göra någon annan nöjd?

Då antar jag varken din fru eller du är döpta eller konfirmerade och inte era barn heller om ni har några. Och inga i din närmsta vänskapskrets heller? För du skulle väl vara orolig för dem då? (Medlemmar i kyrkan då med tro och sånt utan bevis).

"Sanningen"? Berätta gärna vad den är för något, låter intressant.

Du håller på att tala om saker som du inte förstår, det vore klädsamt om du faktiskt ägnade åtminstone två minuter åt att reflektera över vad det kan tänkas betyda innan du uttalar dig tvärsäkert. Tror man att Gud är en gubbe som sitter i molnen så är man förståndshandikappad och om du tror att miljarder människor följer kristendomen på den premissen så är du mer än lovligt arrogant. Utgå ifrån en mer filosofisk infallsvinkel, det finns liksom hur många maxim som vittnar om hur bildlig och metaforisk kristendomen är, börja med att ingen ärlig och genuin präst någonsin har sagt att man kan förvänta sig att Gud ska lösa ens problem åt en. Vad tror du det kan tänkas betyda? Att om du ber till Gud om 200 kr så får du det? Jävla idiot.

Du håller på att tala om saker som du inte förstår, det vore klädsamt om du faktiskt ägnade åtminstone två minuter åt att reflektera över vad det kan tänkas betyda innan du uttalar dig tvärsäkert. Tror man att Gud är en gubbe som sitter i molnen så är man förståndshandikappad och om du tror att miljarder människor följer kristendomen på den premissen så är du mer än lovligt arrogant. Utgå ifrån en mer filosofisk infallsvinkel, det finns liksom hur många maxim som vittnar om hur bildlig och metaforisk kristendomen är, börja med att ingen ärlig och genuin präst någonsin har sagt att man kan förvänta sig att Gud ska lösa ens problem åt en. Vad tror du det kan tänkas betyda? Att om du ber till Gud om 200 kr så får du det? Jävla idiot.

Nja, det är inte typiskt troende men absolut finns det många som är på det viset. Det finns olika varianter av religiösa människor, men många har bara fått höra talas om den mindre begåvade varianten. En person som är filosofiskt självsäker i sin religion, på det viset jag ser mig själv, har inte behov av att gå i diskussion med diverse barnsliga ateistiska argument. Jag känner inte behov av att få min tro bekräftad av andra och använder aldrig den som argument i diskussioner. Däremot delar jag gärna insikter som jag har fått via den utan att nödvändigtvis härleda dessa till min livsåskådning.

När du talar om tolerans så bör du vara lite mer ödmjuk, du är ju inte direkt en lysande ledstjärna för toleransen som rörelse. För övrigt så är tolerans våldsamt överskattat och många som är helt insiktslösa om kristendomens budskap pikar gärna kristna om att deras tro kräver oändlig tolerans. Det är en förfulning av Jesus budskap, ingen vill längre minnas att han välte ockrarnas bord och piskade dem, utan vill hellre minnas och acceptera Snälla Jesus som en ryggradslös mes.

Okej, jag får hålla det kort. Du förväntar dig externa bevis och jag försöker förklara att det inte finns några, utan att det handlar om livsåskådning och således blir klassiska naturvetenskapliga bevis meningslösa. Nu kan du testa att läsa igen.

Men du vet ju inte vilken tro TS har eller om den har att göra med någon specifik gud?

Varför skulle du ändra dig om du fick "bevis", det behöver du väl inte, vi har fri vilja för vad vi tror på?

Jag ställde frågor för jag var nyfiken på varför du skulle bli orolig.

Du har inte svarat på några av dem.

Ts önskar alltså att hennes man hade "öppensinnad inställning"...

Hon tycker det det kanske varit lättare om hon fått makens acceptans.

Hur får du det till att hon vill att han ska säga att hon har rätt???

Det står ju ingenstans så det är bara något du fått för dig då?