Inskolning först vid 3 år?

Varför kan du inte bara skriva att du vill vara hemma med ditt barn länge?

Varför måste du kritisera förskolan eller skriva att en ettåring knappast får ut något av det?

Varför?

Skriv bara att du vill vara hemma. Det räcker så.

Det ena är inte bättre än det andra.

Två av mina barn har inte gått på förskola alls, och de andra två kommer troligen att börja vid 4 års ålder. Jag ser själv inga nackdelar med att skippa förskola helt, och det finns i mitt tycke inga nackdelar med att vänta till barnet är 3. De av mina barn som inte har gått i förskola är sociala, funkar bra i skolan och med kompisar, ligger inte efter utvecklingsmässigt någonstans. Dessutom är de väldigt trygga i sig själva och har noll separationsångest. Kanske för att de har sluppit alla gråtande lämningar som små? Jag vet inte. Men kör bara! Bra idé!

Jg vill råda dig att fundera på hur du skyddar din sgi. Första året är sgi skyddad.

Men är du sedan tjänstledig från arbetet måste du ta fem föräldrapenningdagar per vecka för att skydda sgi.

Att nolla din sgi vill jag verkligen avråda dig från. Skulle du bli sjuk får du inte en krona i ersättning. Ni får inget från soc så länge din partner har inkomst. Räcker inte det blir ni tvugna att sälja allt ni har innan ni får hjälp från soc.

Vad händer om ni separerar, du blir sjuk och inte får en kronor i ersättning?

Detta säger jag inte för att hävda att ditt barn ska gå på förskola. Vi är själva hemma till 2,5 års ålder.

Mitt tipps till dig är att studera halvtid på distans under en period för att skydda sgi. Pluggar du vårtermin och hösttermin har du dessutom sgi skyddad över sommaren.

Mina barn har inte gått på dagis alls, utan de har varit hemma fram till skolstarten. Den som hade lite problem med det var den äldsta. När hon var runt 2½ år började hon behöva kompisar och inte bara enstaka lekstunder med olika barn. Det löste sig genom att jag själv var så pass social att jag gärna tog med henne på alla möjliga aktiviteter och hem till andra som hade barn hemma.

Småsyskonen hade inte alls samma problem, för de hade ju alltid syskon att leka med. Men barn från 2-3 år behöver andra barn. Inte hela dagarna eller ens varje dag, och det måste inte vara jämnåriga barn, men de behöver träffa andra barn. De behöver också ha en engagerad förälder hemma. Med engagerad menar jag inte att man måste aktivera barnet hela tiden, utan att man måste vara närvarande. Prata med barnet, svara på tilltal, läsa för barnet, spela något spel, låta barnet vara med när man tvättar, städar, lagar mat, sköter baby.

Om jag ser saken ur en annan synvinkel, så har jag varit timvikarie på dagis i några år. Många barn börjar vid 1-1½ år. Ännu fler börjar vid 2 år, och några börjar vid 3-5 år. De som börjat sent har inte haft svårare med kompisar än någon annan. Det kommer liksom hela tiden nya barn, som flyttat in eller som bytt från ett annat dagis av någon anledning. Ungarna är vana vid att det dyker upp nya barn även i högre ålder.

De olyckliga barnen, de som gråter hela dagarna efter inskolningen, brukar vara sådana som skolats in vid 1 år eller de som inte kan svenska. Det är sällan problem med olyckliga 3-åringar, utan de är bara glada över att ha en massa andra barn omkring sig.