Anonym (Fundersam) skrev 2021-01-14 09:39:07 följande:
Jag har skaffat lägenhet och älskar att vara ifrån den hemska styvdottern som är enbart elak mot mig och de två tycker att jag ska följa deras regler. Dottern har dessutom sagt vid några tillfällen att om jag bor kvar så flyttar hon till mamman. Då står pappan på sig att då får hon väl flytta och då blir hon genast tyst. Hon vet att hon har det betydligt bättre hos pappan där hon får dyr mat och sushi och dyra presenter och resor. Hos mamman vet hon att det bara är lagad mat och att mamman har ont om pengar. Sonen flyttade på heltid till mamman redan för 2 år sedan, i samband med att jag flyttade in.
Min fråga är VARFÖR det är så viktigt för min sambo att jag bor med honom och barnen som hatar mig? Jag försöker prata med honom, med dotter, exet och alla om att det just nu vore bättre för oss alla om vi var särbo tills dottern är klar med skolan. Men han vägrar ens prata om det. Han säger bara att han sa när vi träffades att särboskap är ingenting för honom, utan han vill vara sambo. Punkt slut!!!
Det går inte ens att diskutera det, utan han blir helt galen. Jag menar, det hade ju varit underbart för oss alla under ett tag.
Nu har jag min älskade lägenhet och han kräver att den ska bort, annars gör han slut. Eftersom han är min stora kärlek, så vill jag inte förlora honom. Därför är jag i panik och vet inte vad jag ska göra??!!! Tänk om det verkligen tar slut om jag skulle stå på mig?!
Men du, det är väl rätt tydligt vad som är bäst för dig i detta (dvs ta din lägenhet)? Jag tycker att 95% av situationen beror på hur pappan är en vekling som inte klarar av att bolla sina barn och dig samtidigt. Han har inte direkt hjälpt till för att ni skulle kunna leva tillsammans allihop. Är du
hans stora kärlek?
Om han gör slut nu så gör han. Kanske tänker han innerst inne att det är det bästa för då slipper han sura ungar. Kanske väntar han på att dottern ska flytta hemifrån och att ni sen skulle kunna fortsätta, vad vet jag? Är du den som håller ihop hushållet rent praktiskt - är det viktigt för honom att du finns där för sånt? Har han någon panik för at ännu en relation ska ta slut, eller rädd för vad andra ska tycka eller vad är grejen? För om han älskar dig tillräckligt så borde ni kunna jobba mer konstruktivt på detta. Har ni testat parterapi?
Kanske bättre att ni gör slut, får lite distans. Du kan andas, reflektera och han också. Blir det så att ni tar upp kontakten tex till sommaren, so be it. Då kan ni kanske tom få en nystart. Kanske inser han att hans barn inte ska styra hans privatliv.
