Hur bygger man upp relation med bonus?

Tror att man får vara som vilken vuxen som helst för så stora barn. Jag och min särbo har varit tillsammans i fem år, men valt att inte flytta ihop då vi båda hade nästan-tonåringar när vi träffades. 

Mitt barn är mer intresserad av familjeliv, så hen och särbon har en bra relation. Skulle säga att det är ungefär en likadan relation som hen har till mor- och farbröder som vi står nära. 

Min särbos barn är helt ointresserad av vuxenkontakt, utan är en sån som hänger med kompisar dygnet runt och är hemma så lite som möjligt. När hen är hemma, stänger hen in sig på rummet. Jättetråkigt. Men vi pratar när tillfälle ges, jag frågar om skola, vad hen lyssnar på i sina lurar, hur det har gått på matchen osv. Jag intresserar mig för vem hen är helt enkelt. Ibland så fastnar vi allihopa i diskussioner kring matbordet, det är roligt. 

Så...jag tänker att man som vuxen får anpassa sig till vad ungdomen är intresserad av och behöver och att det är högst individuellt. Man får anstränga sig för att visa att man är glad att se ungdomen och att ungdomen är en speciell person för en, vara genuint intresserad av hen. 

Tycker inte man kan kräva att ungdomen ska vara intresserad av sin styvförälder och ta något som helst initiativ. Man kan kräva normal hyfs som mot vilken vuxen som helst däremot. T ex hälsa. Svara på tilltal (svårare än man kan tro med vissa ungdomar som är helt inne i sin egen värld med lurarna ) 

Mitt barn har en kompis, vars styvförälder låste in sig i badrummet och låtsades inte vara där om inte pappan var hemma när barnen var där (då gick de i mellanstadiet). Så sjukt. Det finns gott om konstiga människor. Det konstigaste är att den pappan skaffade barn med den kvinnan, som har fortsatt att i det närmaste ignorera barnet som hon nu bott tillsammans med i över fem år.