Är jag dum som inte vill hjälpa?

Mitt syskon ska oplanerat få barn i vår.

De lever på soc och har det minst sagt tajt. Jag anser att det är deras eget fel som prioriterar som de gör. Ingen av dom jobbar och försöker inte heller få jobb, utan är sjukskrivna för diverse åkommor.

Jag och min man ses som rika av våra respektive familjer. Rik är att ta i, men vi har det bra ställt och behöver aldrig tänka på ekonomin.

Min familj (främst mamma) tycker nu att vi ska hjälpa mitt syskon så de kan få köpa en bra vagn, babyskydd etc, men jag vill faktiskt inte, vilket gjort släktingar väldigt upprörda. Är jag dum?

Mitt syskon ska oplanerat få barn i vår.

De lever på soc och har det minst sagt tajt. Jag anser att det är deras eget fel som prioriterar som de gör. Ingen av dom jobbar och försöker inte heller få jobb, utan är sjukskrivna för diverse åkommor.

Jag och min man ses som rika av våra respektive familjer. Rik är att ta i, men vi har det bra ställt och behöver aldrig tänka på ekonomin.

Min familj (främst mamma) tycker nu att vi ska hjälpa mitt syskon så de kan få köpa en bra vagn, babyskydd etc, men jag vill faktiskt inte, vilket gjort släktingar väldigt upprörda. Är jag dum?

Eller så ser man verkligheten och har egen erfarenhet.

Och har lärt sig på hårda vägen att ge pengar och dyra saker hjälper inte barnet i långa loppet.

Har du en syskon som TS syskon och tycker ge dem pengar löste allt?

Man hjälper oftast inte i långa loppet om man curlar vuxna människor som slösar bort sina pengar.

Precis.

Om jag var TS skulle jag också försöka få en bra relation till barnen och göra roliga saker tillsammans , men absolut inte ge pengar till de slösaktiga föräldrarna.

Men det är såklart frivilligt.

Skillnaden är att man hjälper barnen om man försöka se till att de får en roligare barndom , men man hjälper inte barnen om man ger kontanter till människor som slösar veckans matpengar till en pizzakväll till exempel.