Anonym (Variant av.) skrev 2020-12-28 16:17:47 följande:
Nu är jag inte expert i ämnet, bara upplevt två längre relationer i livet. Jag är man, jag upplever att sexlivet i början av en relation är mycket ett skådespel av kvinnan. Nu skådespelar vi säkert med på andra sätt men ändå.
I början (Vilket är de två första åren) tar hon mycket initiativ, överraskar, vill eller säger sig vilja prova olika grejer. Under mens om hon inte vill ha sex, så ger hon sex (oralt eller med handen). Man har sex varenda dag, ibland mer.
Sedan vänder det här rätt tvärt. Då vill hon 1-2 ggr i veckan, men slutar ta initiativ (Om det inte är min födelsedag eller liknande), och det är helst med lampan släckt, och hon vill helst ligga på rygg och få oralt sedan skall man skynda sig på i missionären. Under mens är det ingen sex. Helt nej.
Jag undrar hur fasen de orkar fejka att de är halvt sextokiga i två år för att sedan visa sin egentliga sexualitet. Visst jag älskar de där två åren, bägge två sådana år jag upplevt och det andra är ok det med. Det är ju vad hon vill, och att inte vilja måste alltid vinna över att vilja vad gäller sex, annars blir det väldigt fel.
Men lite bitter blir man på sexteatern i efterhand då hon tydligt spelat just teater i rollen som någon som gillar att ha sex med mig. Nu har jag dessutom gått på det bägge gångerna med, det har känts äkta, som att det här är något hon vill göra. När det sedan visar sig att det bara var teater, så känner man inte bara saknaden efter teatern utan känner även sig som en våldtäktsman (ja inte riktigt men åt det hållet) som gjort en massa saker med någon som egentligen inte velat detta. Att man inte visste för att teatern var så skicklig att man trodde det var äkta hjälper inte heller. Det kan tom. vara så att man känner sig ännu värre, inte bara har man haft en massa sex med någon som inte ville ha det egentligen, man har även vart så jäkla korkad att man inte märkte det.
Det är inte teater det är hur en förälskad kvinna beter sig. Lusten kommer av sig själv ofta bara man ser eller tänker på mannen eller den man är kär i.
Hormonerna går på högvarv, allting är magiskt och man är kåt hela tiden och kan bara inte få nog. Men sen avtar det för de flesta. Man vet vad man ska få, vad mannen kan ge och inte ge, och kan inte längre känna det där förväntansfulla pirret. Dessutom börjar män bete sig annorlunda ganska snabbt och tar en för given utan att vilja investera eller förvåna. De slutar nästan alltid upp med att vara spännande, nyfikna och uppvaktande. Kvinnor blir så klart besvikna och ledsna och känner sig bortglömda och inte så speciella längre, och då avtar lusten successivt.
Kvinnor vill alltid vara nyförälskade i princip och ha en man som blir helt till sig bara hon visar sig, Som har henne som högsta prioritet, inte bara hennes kropp och kön. De andra bitarna blir viktigare. Att känna sig intressant, omtyckt, älskad och vald, istället för ett bli en serviceinrättning.
Tricket är att fortsätta dejta kvinnor trots att man är ihop och sträva efter att utveckla sig själv så man blir intressant i hennes ögon och en man som är värd hennes kärlek. Tänka bortom det sexuella.
