Vi som startar ivf behandling 2021

Jag hade sista mensens första dag 26/8, så vi är där nära. Fick tid för tidigt ultraljud den 12/10. Så det känns inte jätte tidigt det hon har bokat för dig.

Jag hade sista mensens första dag 26/8, så vi är där nära. Fick tid för tidigt ultraljud den 12/10. Så det känns inte jätte tidigt det hon har bokat för dig.

Hej på er!

Sitter med en fundering och inser att när den dök upp hade kliniken stängt så jag testar den här och ser om någon av er vet.

Imorgon är det dags för FET och jag tar lutinus tre gånger om dagen (morgon, mitt på dagen och kväll)

Jag brukar ta den mitt på dagen vid 13-14 och har återföring bokad till kl 14.. hur nära inpå återföring en kan man ta lutinus utan att den ska ligga i vägen när de ska återföra? Hehe. Alternativt, kan man ta den direkt efter återföringen?

Fasen vad den här processen får mig att älta småsaker som egentligen inte spelar någon roll alls.

Sen får ni gärna hålla tummarna för att i alla fall en av våra två frysta överlever upptining imorgon trots att de är sexdagars. Jag är så orimligt nervös över att de ska ringa och berätta att inget av dem klarat sig. Blir noggrann koll på telefonen imorgon fram till besöket.

Det är så olika det där. Undrar varför vissa får Lutinus och andra progesteron. Vid mina färsk återföringar har jag fått Lutinus men nu vid FET får jag progesteron. Själv tar jag det två gånger om dagen.

Jag känner precis så, är kanske inbillad trygghet :) Även om jag hatar det där förbaskade kladdet så känns det samtidigt tryggt att ta det. Som att det kanske skyddar mot något ont i alla fall. Har kvar tabletter för tre veckor framöver och tänker att det inte kan göra något skada att ta dem tills dem tar slut eller vad tror du? Upplevde du några besvär av att sluta tvärt eller fick du trappa ut?

Hej!

Idag var det dags för återföring och det känns så skönt att det nu är gjort. Blastisen klarade upptiningen och hade börjat kläckas när de förde tillbaka den. Allt gick superbra och besöket tog inte mer än 25 minuter totalt sett. Så skönt att nu vara ruvare igen och jag hoppas så väldigt mycket på att snöflingan ska vilja stanna kvar! :)

De var väldigt positiva på kliniken till att de hade börjat kläckas. Är det någon här som vet om det finns någon statistik för om det påverkar chanserna?

Testdag 17 oktober. Kommer aldrig kunna vänta så länge men kommer försöka vänta 10 dagar iaf.

Nu får man vänja sig vid två veckor av konstant kännande, analyserande och räknande av timmar. Gissar att jag inte är ensam om den känslan under rivning.

Åh, imorgon kommer domen?.Lyckades bli gravid förra gången som tragiskt nog slutade i att man på vul i juni i vecka 8+2 såg att embryot stannat i utvecklingen och inget hjärta som slog.

Blev gravid igen, glad absolut men med en viss försiktighet pga det som hände sist. Är idag i V8 +0. Vul imorgon. Ångest. Idag har jag även haft så ont i magen att jag mått illa. På ett oroväckande sätt. Hoppas på det bästa men förberedd på det värsta. Nej, något sådant kan man aldrig förbereda sig på.

Idag kom äntligen dagen jag har väntat på. Tidigt VUL. Har gått och vart så orolig till och från då mina symptom kommer och går dagligen. Men där fanns en liten skrutt med ett pickande hjärta. Allt såg jättefint ut och den växer precis som den ska! Vilken lättnad och vilken LYCKA! Nu kan jag äntligen börja tro på att vi kommer få ett litet tillskott i maj! Jag kommer självklart hänga kvar och heja på er! Man blir ju så engagerad i allas resa trots att man aldrig träffats! Så nu håller jag tummarna för många plus i tråden!

Kram på er alla!

Hej på er

Första återföringen med FET känns nu verkligen körd. Måndag och tisdag (rd 5-6) var det rejält med blodblandade flytningar och igår och idag har det varit mer klart blod. Ringde kliniken idag som sa att det förmodligen var ett dåligt tecken men att det inte behöver vara det så testdagen ligger kvar på 17/10.

Tog ett graviditetstest i tisdags kväll och fick ett supersvagt

och knappt synbart positivtt. Efter det har testerna varit blanka förutom ett test som blev fel igår med ett tunt och ogiltigt streck. Idag igen är det blankt.

Blir så oerhört ledsen av det här. Att fortsätta äta medicinerna som gör mig så illamående att jag har svårt att komma igenom dagarna ibland och ändå fortsätta för att kliniken inte alls ser det som kört.

Maken lyssnar såklart på kliniken och vill vara hoppfull och jag avundas honom. Själv känner jag mig sådär bottenlöst ledsen och uppgiven som man bara kan bli av IVFer.

Vad tror ni? Någon som fått ett svagt positivt test, sedan blödit och fått blanka tester och som sen ändå gått ur det med en graviditet? Låter ju som rena omöjligheten.

Försöker tänka framåt och hoppas på att det kanske går bättre nästa gång om vår sista blastis klarar upptining. Just nu känns det bara hopplöst.