Kalluft och skrikande bebisar, farligt?

Det spelar ju ingen roll: om barnet skriker och det uppenbart är något fel så gör man väl vad man tror blir bra för barnet? Oavsett vad farmor säger, vad ni hört eller läst. 

När jag var liten fick mina föräldrar vända på mig om jag hamnade i motvind för det tog helt stopp när jag skulle andas. Jag fick tom blå läppar någon gång när mamma bar mig mot axeln och inte såg mitt ansikte. Plötsligt förstod hon att jag hade svårt att andas. Som vuxen har jag gjort astamutredning. Jag hade inte astma men jag hade tydligen trånga luftrör vilket de tror bidrog till de här svårigheterna som väldigt liten. 

Sedan kan vi väl som vuxna inse att det inte är superskönt att andas in kall luft, även om vi inte precis dör eller tar skada av det, men det är klart det kan vara en obehaglig upplevelse för små barn som inte förstår varför det känns som det gör. 

Barnet ska inte ligga och skrika utan att tröstas vare sig det är kallt eller inte.

Rätt sjukt att medvetet göra nåt mot en bebis som ni vet gör barnet ledset för att nån annan vill det. Fler saker ni är beredda att utsätta ert barn för, för att nån annan säger det?

Ajdå, det där med blå läppar lät inte bra. 
Vi försöker ändra hennes sittställning då-och-då när vi bär henne. Hon gillar mest att sitta med ansiktet fram och studsa runt med varje steg. Då sitter hon och skrattar. Vi får hålla lite mer koll på hennes ansikte.

Vet inte om jag vill låta svärmor gå promenader med lilltjejen mer...

Jag godtog det för att det var en 5min promenad. Jag lyfte upp tjejen från barnvagnen och började gå med min skrattande bebis, men då blev svärmor så paff att hon började gå hem, vilket gjorde min partner arg. Man får inte vara elak mot svärmor tydligen. >,<' 

Då la jag tillbaka henne i vagnen och vi gick hem. Men nu vet jag inte om jag vågar låta henne gå ut på promenad igen som sagt...

Märklig farmor måste jag säga. 
Varför måste hon prompt ut och gå med den lilla?

Jag är också farmor men frågar alltid min son eller hans fru när det handlar om barnen. Nu är inget av barnbarnen bebisar längre men det spelar mindre roll.

Vill jag eller barnen göra något ihop så är det alltid barnens föräldrar som avgör, det känns helt självklart för mig.

Vaddå du vet inte om du vågar? Vill bebisen gå ut å gå med farmor på barnvagnspromenad är det enda du behöver fundera på. Bebisar är inga nöjesprylar man lånar ut för att nån annan vill låna. När man väljer att skaffa barn så tar man på sig uppgiften att se till att barnets behov går först. Även om det är obekvämt att stöta sig med nån familjemedlem.

Självklart är ert jobb att hålla bebisen nöjd. Svärmor är vuxen och ska inte behöva hanteras med silkesvantar för att inte bli grinig.