Kan ni lita på er partner igen?

Hej ts!

Jag har stått på båda sidor. Min sambo var otrogen mot mig(vad jag tror, hittade bevis men fick aldrig bekräftat att det var något fysiskt, vilket hon fortfarande nekar till) för många år sen. Kände aldrig att jag kunde lita på henne från start då hon var väldigt bekräftelsesökande och flörtig och även om vi höll ihop i många år efter upptäckten och hon bättrade sig i sitt beteende vågade jag ändå aldrig lita på henne. Jag kände hela tiden att hade jag upptäckt något hade jag inte blivit förvånad och jag kände i olika perioder hur hennes beteende förändrades, vilket fick mig att tro hon hade någon annan.
I slutet på relationen när jag fått nog(pga annat i hennes beteende) gjorde jag det jag trodde för mig var otänkbart. Jag hade sex med någon annan och vår relation tog i samband med detta slut men inte på grund av det. Nu kom min otrohet fram ändå i efterhand och hennes reaktion var otroligt intressant. Hur kränkt hon var med tanke på vad hon garanterat gjort mot mig tidigare.
Min poäng nu efter att ha stått på andra sidan är att jag förstår att känner man sig tillräckligt låst, är rädd för att lämna men ändå är fruktansvärt less på partnern, tror jag de flesta är kapabla till otrohet. Jag känner nu igen saker i mitt egna beteende som gör att jag tror att hon varit otrogen fler gånger. Jag tror inte att en otrohet betyder att den görs om, jag tror mycket handlar om hur det utspelade sig. Var det en engångsgrej på fyllan och personen berättade själv? Då tror jag absolut det kan vara en engångshändelse, men om det pågår i månader och det blir känslor inblandade tror jag personligen att det tyder på att något i den egna relationen är väldigt fel eller att något saknas. Eller, att den träffar någon annan den helt enkelt blir förälskad i. Jag vet också personligen att när man väl fått ett band till en annan person och man kommit över den där gränsen för det dåliga samvetet är det väldigt lätt att falla tillbaka och fortsätta relationen med den vid sidan av utan dåligt samvete men att istället vara bättre på att dölja det. Dessa vid sidan av relationer kan vad man läser här på forumet tydligen pågå i flera år och jag tror att den som bedrar har ganska stor risk att till slut lämna den relationen personen är i, även om det inte blir för den hen bedragit med under tiden. Många tröttnar ju på att vänta om de nu gör det. Eller så är de gång på gång otrogna under åren och blir till slut utkastade då de av någon anledning har svårt att själva lämna, alternativt stannar pga ekonomi, barn eller bekvämlighet. Jag tror att få personer är notoriskt otrogna utan jag tror detta händer i relationer som på något sätt inte tillfredsställer personens behov och har man väl gått över tröskeln i just den relationen tror jag det är svårt att "hålla på sig" sen. Gränsen och respekten är liksom passerad.

Hon kom på mig men då hade vi redan gjort slut. Blev världens drama ändå, vilket jag såklart förstår då jag själv varit där. Men för min del hade det känts bättre att upptäcka en otrohet i ett avslutat förhållande än med någon man försöker leva kvar med och allt det kräver av en. Helt ärligt, ser man väldigt allvarligt på otrohet bör man lämna förhållandet om en sådan skett. Det tar så mycket kraft och känslor att fortsätta och ligger föralltid där och spökar.

Jo...försökte det men gick liksom inte, hon visste redan. Hade bevis för det. Men det spelar ingen roll nu. Hon vet ju vad hon gjort och det är ju som det är.

Vill bara inflika med att jag tror visst många älskarinnor känner med fru och barn. De flesta människor är i grunden inte onda, men, känslorna som ofta uppstår i en affär tar över och antar man tänker att så länge frun inte vet är det inget hon lider av. Även om det såklart inte är logiskt tänk men ett rationaliserande för att fortsätta det man håller på med utan att deppa ihop.