Bonusfamilj

Jag håller med dig och jag hade inte sagt något om barnen var små!

Jo barnen vill sova med sin pappa.

Jag känner mig utestängd och känner mig inte hemma någonstans.

Han vill att vi ska bli en familj, men i vilken familj får den ena föräldern sova i ett av barnens rum?

Jag har mitt liv i en väska som flyttas från rum till rum utan en klar plats någonstans.

När har hon sagt att hon är barnens förälder? Däremot är hon ju tillsammans med barnens pappa och om han överhuvdtaget är intresserad av att fortsätta deras förhållande så kanske han ska börja vänja sina barn att sova utan honom. Det är trots allt en 12 åring respektive 13 åring vi pratar om här, alltså inga småbarn.

Suga ur det sista kan man göra utan att för den sakens skull behöva dela säng med avkommorna. När man har en partner så är det rätt skumt att partnern ska sova i annat rum medan barnen ska sova tillsammans med honom. Vad är det ens för förhållande om man aldrig sover bredvid varandra?

Du får det att låta så dramatiskt, så hemskt. Vadå köra ut barnen? Det handlar om att han får vänja barnen vid att sova i eget rum utan honom. Han kastar inte direkt ut dem.

Jag tycker att ts ska prata med sin partner och säga vad hon tycker. Kan de inte komma överens så måste de väl bryta upp, för det är aldrig bra att vara i en relation där något hela tiden skaver.

Det handlar inte om att jag vuxna kvinna inte vill sova själv, för mig handlar det om en närhet man endast har med en partner, som behövs för att ett förhållande ska fungera och man inte ska bli som två vänner som bor ihop.

Det är inte själva sovandet som är grejen, det är att mysa och prata om saker som hänt under dagen som man inte kunnat ta upp tidigare t.ex. Närheten. Med barn närvarande har man inte alltid så lätt att vara nära varandra på dagtid.

Glad för din skull att du trivs med att inte sova med din partner, men alla människor är inte lika och jag behöver närhet av min partner för att jag ska kunna kalla honom det och inte en kompis.