KajsaA666

Tue 22 Dec 2020 09:53

20 svar

Bonusfamilj

Jag har en partner som har två barn sedan tidigare. Jag har eget boende men bor mest där.

I början så sa vi att det är bra för barnens skull om vi inte sover tillsammans. Nu är det ett år sedan jag träffade barnen och det är fortfarande de som sover tillsammans med sin pappa, barnen är 13 och 12 år gamla.

Jag och min partner sover tillsammans varannan helg och jag tycker att det börjar bli jobbigt att inte få mer tid bara han och jag.

Han vet att jag vill sova i ?vårt? sovrum men han vill inte tvinga barnen att sova i sina egna rum.

Är jag oresonlig som vill sova med min partner?

Anonym (??)

Tue 22 Dec 2020 09:56

#1

sover barnen aldrig i sina egna rum?

KajsaA666

Tue 22 Dec 2020 10:01

#2

Nej det gör de inte, jag sover antingen i 13-åringens rum eller 12-åringens rum.

Anonym (styvförälder)

Tue 22 Dec 2020 10:03

#3

Har han barnen förutom varannan helg?
Bor dom trångt eller varför delar han och barnen rum?
Sover alla i en dubbelsäng? eller egna sängar?

Vad säger han själv? Vill han inte sova oftare med dig?
Det är ju han så låter barnen sova i hans sovrum, varför har han låtit barnen sova i hans rum hela tiden? Måste ju finnas en orsak till det.
Men det är ju han som måste ändras sitt och barnens beteende om att sova i samma rum.

Ta upp det med honom varför han vill fortsätta som dom gjort trots att du finns med i bilden.
Barnen kommer ju med all säkerhet inte vilja dela rum med honom i all evighet men frågan är varför han inte tagit tag i det tidigare utan fortsatt dela rum med barnen.

KajsaA666

Tue 22 Dec 2020 10:13

#4

De bor inte trångt, ett barn i dubbelsängen och ett barn i extrasäng.

Hans argument är att de är så stora att de snart inte vill sova med honom, och så är det ju så klart, men jag behöver närhet i en förhållande för att det inte ska dö ut.

När barnens mamma träffat någon ny fick de inte sova med mamman längre utan i sina egna rum, och han vill inte tvinga dem till det som hon gjorde. Så när de är hos henne sover de själva.

Han är verkligen mannen i mitt liv men jag är så rädd att detta ska göra att jag tappar allt.

Anonym (??)

Tue 22 Dec 2020 10:23

#5

KajsaA666 skrev 2020-12-22 10:13:52 följande:

De bor inte trångt, ett barn i dubbelsängen och ett barn i extrasäng.

Hans argument är att de är så stora att de snart inte vill sova med honom, och så är det ju så klart, men jag behöver närhet i en förhållande för att det inte ska dö ut.

När barnens mamma träffat någon ny fick de inte sova med mamman längre utan i sina egna rum, och han vill inte tvinga dem till det som hon gjorde. Så när de är hos henne sover de själva.

Han är verkligen mannen i mitt liv men jag är så rädd att detta ska göra att jag tappar allt.

jag hade inte sagt något om baren var lite yngre en 12 och 13 och tom sover i samma säng som en förälder - det är väl ändå rätt ovanligt.

Om man frågar deras vänner är det garanterat ingen av dem som sover på detta vis. Kanske dags att nämna det för pappan? Han kanske ser dem som sina små barn liksom.

Anonym (L)

Tue 22 Dec 2020 10:38

#6

Alltså, det är ju märkligt att dela säng med sina föräldrar när man ändå är 12-13 år. Jag (tjej) delade säng med min mamma länge, ända upp till 15-16 år men då hade hon ingen partner som brukade vara hos oss och sova. När jag var mindre så hade hon en partner och då brukade vi alla tre sova i samma säng, tills jag var tvungen att ha ett eget rum.

Pappa delade jag säng med länge också, men inte när han träffade sin partner. Det skulle aldrig ha fortgått då.

Anledningen till att jag delade säng med mina föräldrar så länge var att de hade vant mig vid det från tidig ålder. Jag var rädd för att sova själv och mina föräldrar tyckte också om att sova med mig. Mina föräldrar separerade när jag var mycket liten så jag bodde varannan vecka.

Jag tycker att du ska prata med din kille om det här. Säg vad du tycker och vad du känner, det är ju faktiskt viktigt för dig. Vill barnen ens sova tillsammans med honom eller är det bara han som vill sova med dem? De är faktiskt tillräckligt stora för att kunna sova i eget rum så det måste han försöka vänja både sig själv och barnen vid. När man har en partner så är det inte rimligt att den personen ska sova i barnens rum, i alla fall inte när det handlar om barn som ändå är 12-13 år gamla.

De flesta börjar sova i eget rum från mycket tidig ålder så det är inte att tvinga någon, det är ju så det blir. Du får säga till honom att du faktiskt vill sova med honom, att det är viktigt för dig i ett förhållande och att du kanske lessnar annars. Då får han väl göra vad han vill med den informationen. Du kan ju också visa honom den här tråden med efterföljande svar.

KajsaA666

Tue 22 Dec 2020 11:03

#7

Anonym (L) skrev 2020-12-22 10:38:35 följande:

Alltså, det är ju märkligt att dela säng med sina föräldrar när man ändå är 12-13 år. Jag (tjej) delade säng med min mamma länge, ända upp till 15-16 år men då hade hon ingen partner som brukade vara hos oss och sova. När jag var mindre så hade hon en partner och då brukade vi alla tre sova i samma säng, tills jag var tvungen att ha ett eget rum.

Pappa delade jag säng med länge också, men inte när han träffade sin partner. Det skulle aldrig ha fortgått då.

Anledningen till att jag delade säng med mina föräldrar så länge var att de hade vant mig vid det från tidig ålder. Jag var rädd för att sova själv och mina föräldrar tyckte också om att sova med mig. Mina föräldrar separerade när jag var mycket liten så jag bodde varannan vecka.

Jag tycker att du ska prata med din kille om det här. Säg vad du tycker och vad du känner, det är ju faktiskt viktigt för dig. Vill barnen ens sova tillsammans med honom eller är det bara han som vill sova med dem? De är faktiskt tillräckligt stora för att kunna sova i eget rum så det måste han försöka vänja både sig själv och barnen vid. När man har en partner så är det inte rimligt att den personen ska sova i barnens rum, i alla fall inte när det handlar om barn som ändå är 12-13 år gamla.

De flesta börjar sova i eget rum från mycket tidig ålder så det är inte att tvinga någon, det är ju så det blir. Du får säga till honom att du faktiskt vill sova med honom, att det är viktigt för dig i ett förhållande och att du kanske lessnar annars. Då får han väl göra vad han vill med den informationen. Du kan ju också visa honom den här tråden med efterföljande svar.

Jag håller med dig och jag hade inte sagt något om barnen var små!

Jo barnen vill sova med sin pappa.

Jag känner mig utestängd och känner mig inte hemma någonstans.

Han vill att vi ska bli en familj, men i vilken familj får den ena föräldern sova i ett av barnens rum?

Jag har mitt liv i en väska som flyttas från rum till rum utan en klar plats någonstans.

Anonym (Donna)

Tue 22 Dec 2020 11:14

#8

KajsaA666 skrev 2020-12-22 11:03:04 följande:

Jag håller med dig och jag hade inte sagt något om barnen var små!

Jo barnen vill sova med sin pappa.

Jag känner mig utestängd och känner mig inte hemma någonstans.

Han vill att vi ska bli en familj, men i vilken familj får den ena föräldern sova i ett av barnens rum?

Jag har mitt liv i en väska som flyttas från rum till rum utan en klar plats någonstans.

Du är inte barnens förälder!

Jag förstår honom, att han vill "suga ur det sista" innan barnen blir mer självständiga. Du får vackert vänta på den dagen eller bryta upp.
I pappans ställe hade jag aldrig i livet kört ut barnen för att du, vuxna kvinnan, inte vill sova själv.

De kan tyckas lite väl gamla för att vara så beroende av pappans närhet för att kunna sova, men nu är det som det är och det måste du acceptera.

Anonym (L)

Tue 22 Dec 2020 11:18

#9

KajsaA666 skrev 2020-12-22 11:03:04 följande:

Jag håller med dig och jag hade inte sagt något om barnen var små!

Jo barnen vill sova med sin pappa.

Jag känner mig utestängd och känner mig inte hemma någonstans.

Han vill att vi ska bli en familj, men i vilken familj får den ena föräldern sova i ett av barnens rum?

Jag har mitt liv i en väska som flyttas från rum till rum utan en klar plats någonstans.

Du behöver prata med honom och säga vad du tycker och känner. I värsta fall så måste ni bryta upp.

I vilket fall som helst så kan du inte ha det såhär. Det är inte bra att vara i en relation där något hela tiden skaver. Du behöver prata med honom och visa honom den här tråden.

Anonym (Klara)

Tue 22 Dec 2020 11:22

#10

Hur mycket bor barnen hos sin pappa`? Du skriver att ni sover tillsammans varannan helg, innebär det att pappan är boendeförälder och att barnen alltid är där förutom varannan helg?

Anonym (L)

Tue 22 Dec 2020 11:23

#11

Anonym (Donna) skrev 2020-12-22 11:14:26 följande:

Du är inte barnens förälder!

Jag förstår honom, att han vill "suga ur det sista" innan barnen blir mer självständiga. Du får vackert vänta på den dagen eller bryta upp.

I pappans ställe hade jag aldrig i livet kört ut barnen för att du, vuxna kvinnan, inte vill sova själv.

De kan tyckas lite väl gamla för att vara så beroende av pappans närhet för att kunna sova, men nu är det som det är och det måste du acceptera.

När har hon sagt att hon är barnens förälder? Däremot är hon ju tillsammans med barnens pappa och om han överhuvdtaget är intresserad av att fortsätta deras förhållande så kanske han ska börja vänja sina barn att sova utan honom. Det är trots allt en 12 åring respektive 13 åring vi pratar om här, alltså inga småbarn.

Suga ur det sista kan man göra utan att för den sakens skull behöva dela säng med avkommorna. När man har en partner så är det rätt skumt att partnern ska sova i annat rum medan barnen ska sova tillsammans med honom. Vad är det ens för förhållande om man aldrig sover bredvid varandra?

Du får det att låta så dramatiskt, så hemskt. Vadå köra ut barnen? Det handlar om att han får vänja barnen vid att sova i eget rum utan honom. Han kastar inte direkt ut dem.

Jag tycker att ts ska prata med sin partner och säga vad hon tycker. Kan de inte komma överens så måste de väl bryta upp, för det är aldrig bra att vara i en relation där något hela tiden skaver.

KajsaA666

Tue 22 Dec 2020 11:23

#12

Anonym (Donna) skrev 2020-12-22 11:14:26 följande:

Du är inte barnens förälder!

Jag förstår honom, att han vill "suga ur det sista" innan barnen blir mer självständiga. Du får vackert vänta på den dagen eller bryta upp.

I pappans ställe hade jag aldrig i livet kört ut barnen för att du, vuxna kvinnan, inte vill sova själv.

De kan tyckas lite väl gamla för att vara så beroende av pappans närhet för att kunna sova, men nu är det som det är och det måste du acceptera.

Det handlar inte om att jag vuxna kvinna inte vill sova själv, för mig handlar det om en närhet man endast har med en partner, som behövs för att ett förhållande ska fungera och man inte ska bli som två vänner som bor ihop.

KajsaA666

Tue 22 Dec 2020 11:26

#13

Anonym (Klara) skrev 2020-12-22 11:22:45 följande:

Hur mycket bor barnen hos sin pappa`? Du skriver att ni sover tillsammans varannan helg, innebär det att pappan är boendeförälder och att barnen alltid är där förutom varannan helg?

Ja de bor där mest.

Klartsomvatten

Tue 22 Dec 2020 11:46

#14

Jag förstår dig.

Prata med honom om det här. Visa den här tråden för honom.

Vill han fortsätta ha det såhär så får du nog ta dig en funderare på om ni ens ska fortsätta förhållandet. Förstår han inte att barnen måste börja sova utan honom nu så vet man aldrig hur länge det tar tills han förstår det. Det kan handla om flera år till och du orkar aldrig ha det såhär i flera år till.

Anonym (Donna)

Tue 22 Dec 2020 15:21

#15

Anonym (L) skrev 2020-12-22 11:23:19 följande:

När har hon sagt att hon är barnens förälder? Däremot är hon ju tillsammans med barnens pappa och om han överhuvdtaget är intresserad av att fortsätta deras förhållande så kanske han ska börja vänja sina barn att sova utan honom. Det är trots allt en 12 åring respektive 13 åring vi pratar om här, alltså inga småbarn.

Suga ur det sista kan man göra utan att för den sakens skull behöva dela säng med avkommorna. När man har en partner så är det rätt skumt att partnern ska sova i annat rum medan barnen ska sova tillsammans med honom. Vad är det ens för förhållande om man aldrig sover bredvid varandra?

Du får det att låta så dramatiskt, så hemskt. Vadå köra ut barnen? Det handlar om att han får vänja barnen vid att sova i eget rum utan honom. Han kastar inte direkt ut dem.

Jag tycker att ts ska prata med sin partner och säga vad hon tycker. Kan de inte komma överens så måste de väl bryta upp, för det är aldrig bra att vara i en relation där något hela tiden skaver.

Hon skrev: "Han vill att vi ska bli en familj, men i vilken familj får den ena föräldern sova i ett av barnens rum?"

DEN ENA FÖRÄLDERN. Vilket hon inte är.

Det är helt upp till barnens pappa, ingen annan har faktiskt någon talan.

Anonym (Donna)

Tue 22 Dec 2020 15:22

#16

KajsaA666 skrev 2020-12-22 11:23:46 följande:

Det handlar inte om att jag vuxna kvinna inte vill sova själv, för mig handlar det om en närhet man endast har med en partner, som behövs för att ett förhållande ska fungera och man inte ska bli som två vänner som bor ihop.

Du sover!
Sover liksom.

Det kan man lika gärna göra själv.

Jag sover inte med min partner och det fungerar utmärkt.

Anonym (Yes)

Tue 22 Dec 2020 15:54

#17

Anonym (Donna) skrev 2020-12-22 15:22:55 följande:

Du sover!

Sover liksom.

Det kan man lika gärna göra själv.

Jag sover inte med min partner och det fungerar utmärkt.

Håller med. Men om detta är avgörande för om ts vill ha ett förhållande med denna man så är förmodligen kärleken inte så stark i alla fall. Bryt och gå vidare i livet ts.

KajsaA666

Tue 22 Dec 2020 16:08

#18

Anonym (Donna) skrev 2020-12-22 15:22:55 följande:

Du sover!

Sover liksom.

Det kan man lika gärna göra själv.

Jag sover inte med min partner och det fungerar utmärkt.

Det är inte själva sovandet som är grejen, det är att mysa och prata om saker som hänt under dagen som man inte kunnat ta upp tidigare t.ex. Närheten. Med barn närvarande har man inte alltid så lätt att vara nära varandra på dagtid.

Glad för din skull att du trivs med att inte sova med din partner, men alla människor är inte lika och jag behöver närhet av min partner för att jag ska kunna kalla honom det och inte en kompis.

Anonym (Donna)

Tue 22 Dec 2020 17:46

#19

KajsaA666 skrev 2020-12-22 16:08:16 följande:

Det är inte själva sovandet som är grejen, det är att mysa och prata om saker som hänt under dagen som man inte kunnat ta upp tidigare t.ex. Närheten. Med barn närvarande har man inte alltid så lätt att vara nära varandra på dagtid.

Glad för din skull att du trivs med att inte sova med din partner, men alla människor är inte lika och jag behöver närhet av min partner för att jag ska kunna kalla honom det och inte en kompis.

Då måste du ta upp det med honom, ett tips är att visa honom denna tråd.

Anonym (L)

Tue 22 Dec 2020 20:44

#20

Anonym (Donna) skrev 2020-12-22 15:21:42 följande:

Hon skrev: "Han vill att vi ska bli en familj, men i vilken familj får den ena föräldern sova i ett av barnens rum?"

DEN ENA FÖRÄLDERN. Vilket hon inte är.

Det är helt upp till barnens pappa, ingen annan har faktiskt någon talan.

Jag tror inte hon menade att hon är föräldern dock, bara att hon vill känna att hon faktiskt har ett liv med den här mannen. Inte sova i rummet bredvid när hans stora barn delar säng tillsammans med honom.

Visst är det upp till pappan och eftersom att detta uppenbarligen är ett problem för ts så bör hon berätta det för honom.

Bonusfamilj

INNEHÅLL