Bonusfamilj

Alltså, det är ju märkligt att dela säng med sina föräldrar när man ändå är 12-13 år. Jag (tjej) delade säng med min mamma länge, ända upp till 15-16 år men då hade hon ingen partner som brukade vara hos oss och sova. När jag var mindre så hade hon en partner och då brukade vi alla tre sova i samma säng, tills jag var tvungen att ha ett eget rum.

Pappa delade jag säng med länge också, men inte när han träffade sin partner. Det skulle aldrig ha fortgått då.

Anledningen till att jag delade säng med mina föräldrar så länge var att de hade vant mig vid det från tidig ålder. Jag var rädd för att sova själv och mina föräldrar tyckte också om att sova med mig. Mina föräldrar separerade när jag var mycket liten så jag bodde varannan vecka.

Jag tycker att du ska prata med din kille om det här. Säg vad du tycker och vad du känner, det är ju faktiskt viktigt för dig. Vill barnen ens sova tillsammans med honom eller är det bara han som vill sova med dem? De är faktiskt tillräckligt stora för att kunna sova i eget rum så det måste han försöka vänja både sig själv och barnen vid. När man har en partner så är det inte rimligt att den personen ska sova i barnens rum, i alla fall inte när det handlar om barn som ändå är 12-13 år gamla.

De flesta börjar sova i eget rum från mycket tidig ålder så det är inte att tvinga någon, det är ju så det blir. Du får säga till honom att du faktiskt vill sova med honom, att det är viktigt för dig i ett förhållande och att du kanske lessnar annars. Då får han väl göra vad han vill med den informationen. Du kan ju också visa honom den här tråden med efterföljande svar.

Du behöver prata med honom och säga vad du tycker och känner. I värsta fall så måste ni bryta upp.

I vilket fall som helst så kan du inte ha det såhär. Det är inte bra att vara i en relation där något hela tiden skaver. Du behöver prata med honom och visa honom den här tråden.

När har hon sagt att hon är barnens förälder? Däremot är hon ju tillsammans med barnens pappa och om han överhuvdtaget är intresserad av att fortsätta deras förhållande så kanske han ska börja vänja sina barn att sova utan honom. Det är trots allt en 12 åring respektive 13 åring vi pratar om här, alltså inga småbarn.

Suga ur det sista kan man göra utan att för den sakens skull behöva dela säng med avkommorna. När man har en partner så är det rätt skumt att partnern ska sova i annat rum medan barnen ska sova tillsammans med honom. Vad är det ens för förhållande om man aldrig sover bredvid varandra?

Du får det att låta så dramatiskt, så hemskt. Vadå köra ut barnen? Det handlar om att han får vänja barnen vid att sova i eget rum utan honom. Han kastar inte direkt ut dem.

Jag tycker att ts ska prata med sin partner och säga vad hon tycker. Kan de inte komma överens så måste de väl bryta upp, för det är aldrig bra att vara i en relation där något hela tiden skaver.

Jag tror inte hon menade att hon är föräldern dock, bara att hon vill känna att hon faktiskt har ett liv med den här mannen. Inte sova i rummet bredvid när hans stora barn delar säng tillsammans med honom.

Visst är det upp till pappan och eftersom att detta uppenbarligen är ett problem för ts så bör hon berätta det för honom.