Snart tonåring...men 6-7år mentalt
Behöver få skriva av mig.
Vet att det är ett känsligt ämne men...jag tål inte min sambos son.
Han är äcklig, ohygienisk och efterbliven.
Vi har levt ihop nästan hela pojkens liv och jag räknar nu bara ner dagarna tills han är myndig o kan få foten ut ur huset.
Finns det fler än jag som har denna tabubelagda känsla för bonusbarn.Jag vet att det inte är hans fel.
Det är därför jag känner mig så himla elak som känner såhär.
Jag har jättesvårt att vara snäll mot honom. Jag är bara... en vuxen som lagar mat, kör än hit än dit.
Jag kan inte utan en stark inre strid förmå mig att krama honom ens om han ber om en kram.
min sambo är också så himla trött på honom.
Han är som ett mycket yngre barn mentalt och varken jag eller min sambo orkar med honom. Han kan inte bo hos mamman pga vissa omständigheter. Mor och son har av soc bevakat umgänge då hon hotat med att ta honom till sitt hemland mha släktingar. Min sambo har ensam vårdnad.
Varför är det så svårt at få hjälp till...och MED såna här barn?!!
Han är jättemobbad i skolan pga att han är efter på ett sätt som både syns och märks av mentalt.
Skolverket gör ingenting, soc gör ingenting.
Jag önskar på riktigt att han inte fanns. Tillvaron hade varit så mycket bättre då, min o sambons relation och vårt mående. O pojken skulle slippa känna sig som en last.
