msofia91 skrev 2021-01-12 07:35:07 följande:
Fick precis veta att sambon åker på tjänsteresa på beräknad äl-dag. Så det gick ju åt h-vete på försök 2 denna månad i alla fall xD. Men tänker att om de går så går det nästa månad också, går det inte så går det ju inte alls..
Ganska skönt känner jag just nu att typ pausa i hetsen och bara ta veckorna som dom kommer. Tänkte dock ändå äl-testa för o se om jag har sen äl (kort lutealfas) även denna månad. Sen tänkte jag isåfall be om en första hälsoundersökning hos gyn så får vi se om det ger något!
Jag har börjat diskutera mens, cykler osv med min sambo, berättat hur det funkar och vad kort lutealfas innebär. Att jag känner oro över det och mina kaosiga hormoner runt mens. Varför jag valt att ta vissa vitaminer osv osv.
För en vecka sen hade han köpt multivitamin man, för "det var ändå så bra extrapris", haha! Tror det pågår en tankeprocess hos honom också nu. Har ni som upplever att sambon inte "sköter" sig förklarat era känslor och tankar, varför ni önskar att sambon börjar tänka lite och gör fler hälsosamma val? Alltså, tror ni sambon fattar att "it takes two to tango"? Min har hittills fattat noll.. :)
Skulle säga att min man inte brydde sig/tänkte något på sina egna vanor förrän det gått nästan ett år och vi gjorde ett hemtest på spermier som inte såg så bra ut. Sedan tog det ändå någon månad till innan han började fråga vad han egentligen ska ta för att förbättra situationen. Så han tar multivitamin, d-vitamin, omega-3, magnesium och ibland extra folsyra. När vi gjorde utredning i höstas såg hans spermier bra ut :) men efter det bestämde han sig att gå ner i vikt och höll tre månader utan alkohol och onyttig mat/godis osv samt tränade 4-5 dagar i veckan. Han var superduktig och gick ner flera kilo och är nu nästan vid normalspannet för BMI (han hade varit ganska stor länge innan). Men för honom krävdes det alltså att bli mer intresserad av träning/kost för att ändra vanor.
Vi blev också gravida i november, ca 2 månader efter att han började med att gå ner i vikt, så det kanske var det som gjorde det :) slutade tyvärr i missfall tidigt i december.
Angående hemtestet så tog vi det på hans initiativ, typ "du testar ju så mycket hela tiden, jag borde kanske också ta ett". De är dock inte jättetillförlitliga och ett dåligt resultat bör alltid följas upp av ett "riktigt" test innan man ger upp!
Jag tjatade heller inte så mycket innan han började fråga, men läste såklart upp från texter om att när det gäller infertilitet beror 30% på kvinnan, 30% på mannen och 30% är oförklarligt.