Ni som avsikligt försöker att bli gravida under pandemin - hur rättfärdigar ni det?
Du påstår att du inte dömer men använder ord som "rättfärdigar", "varför tycker ni att detta är okej" och säger att du så klart tycker att det är fel. Det går inte riktigt ihop. Som svar på dina frågor:
1: Det finns ingen som helst risk i vår familj att de praktiska omständigheterna skulle försämras. Vi har aldrig haft något socialt skyddsnät och vår mentala hälsa påverkas inte av pandemin eftersom vi redan lever i princip i enlighet med restriktionerna. Vid det laget ett barn ens är medvetet om sin omvärld alls kommer pandemin att ha varit över för ett år sedan eller mer så det kommer inte vara aktuellt med "ångest" för något litet barn.
2: Vid det laget jag ska föda i så fall så kommer man redan ha vaccinerat hela befolkningen och sjukvården kommer inte alls att vara särskilt hårt belastad. Det är alltså ETT vårdtillfälle. Under tiden man är gravid och går till BM för samtal är inte heller några problem eftersom man ändå inte kan sätta en BM i tjänst som vanlig ssk.
3: Det kommer naturligtvis bli ytterligare restriktioner för min del tills man vaccinerat befolkningen, så ca ett halvår från nu. Det blir i princip totalisolering för mig men ingen större skillnad mot nu alltså. Lite synd att man inte kan åka till vissa butiker man vill men det får pappan sköta i så fall. Han får ju ta lämna/hämta hos fsk också fram till semestern (vi har barn sedan förut).
Jag är äldre än Julegris och har inte lyxen att vänta en månad för mycket om vi ska ha ett barn till.