Ni som avsikligt försöker att bli gravida under pandemin - hur rättfärdigar ni det?

Har bara ett svar: alla hade inte turen att träffa rätt partner tidigt i livet.

Jag kan inte vänta ut Corona, jag har redan haft flera missfall och är 35 år.

Du påstår att du inte dömer men använder ord som "rättfärdigar", "varför tycker ni att detta är okej" och säger att du så klart tycker att det är fel. Det går inte riktigt ihop. Som svar på dina frågor:

1: Det finns ingen som helst risk i vår familj att de praktiska omständigheterna skulle försämras. Vi har aldrig haft något socialt skyddsnät och vår mentala hälsa påverkas inte av pandemin eftersom vi redan lever i princip i enlighet med restriktionerna. Vid det laget ett barn ens är medvetet om sin omvärld alls kommer pandemin att ha varit över för ett år sedan eller mer så det kommer inte vara aktuellt med "ångest" för något litet barn.
2: Vid det laget jag ska föda i så fall så kommer man redan ha vaccinerat hela befolkningen och sjukvården kommer inte alls att vara särskilt hårt belastad. Det är alltså ETT vårdtillfälle. Under tiden man är gravid och går till BM för samtal är inte heller några problem eftersom man ändå inte kan sätta en BM i tjänst som vanlig ssk.
3: Det kommer naturligtvis bli ytterligare restriktioner för min del tills man vaccinerat befolkningen, så ca ett halvår från nu. Det blir i princip totalisolering för mig men ingen större skillnad mot nu alltså. Lite synd att man inte kan åka till vissa butiker man vill men det får pappan sköta i så fall. Han får ju ta lämna/hämta hos fsk också fram till semestern (vi har barn sedan förut).

Jag är äldre än Julegris och har inte lyxen att vänta en månad för mycket om vi ska ha ett barn till.

Vilket trångsynt inlägg...

För det första är det en mänsklig rättighet, för det andra livet och världen stannar inte upp trots en pandemi. Ja, det är allvarligt och ja man är i riskgrupp men livet kan inte stanna upp.

Vad händer sen då efter pandemin, ska alla avvakta och sen börja avla, hur belastad blir inte sjukvården då om alla samtidigt skaffar barn? Och alla andra tillstånd som fått vänta, ska man då vänta 10 år innan man "riskfritt" kan skaffa barn igen och utan att störa sjukvården? Och nej precis som förra inlägget alla har inte tid att vänta och då på vad och hur länge?

Mycket märkliga frågor.

Från en som försöker...

Ja, skulle alla vänta skulle vården precis som ovan säger bli överbelastad nästa år. Jag tror alla som försöker nu känner en oro för Covid, det gör jag absolut! Nu kommer ju vaccinet men bara för att vänta några månader till Covid skulle vara över behöver inte det betyda att läget är bättre. Restriktionerna gäller ju alla, även om de som riskgrupp ska vara extra försiktiga. Det kan alltid hända saker man inte räknar med. I början av året kunde vi ju inte äns föreställa oss att viruset skulle komma till Sverige äns. / En till som försöker

Jag har faktiskt inte varit det minsta orolig. Både jag och min sambo arbetar med samhällsviktiga jobb, så vi har aldrig känt en osäkerhet med att vi ska bli permitterade eller bli av med jobben helt. Vi har släkt som vi vet skulle ställa upp i vått och torrt, dock inget vi utgår ifrån alls men det är skönt att ha det i baktanken. 

Jag har faktiskt inte varit så orolig alls under min graviditet, trots att jag har haft covid-19 under den. Jag känner att det är onödigt att oroa sig när man helt enkelt inte vet hur framtiden ser ut. 

Jag är helt enkelt egoistisk, vilket jag tycker alla är som skaffar barn i dagens samhälle. Det finns inget som rättfärdigar det. Vi lever på en överbefolkad planet med mer osäkerheter än covid-19. 

Herregud. Varför får folk barn i krig, tredje världen, eller överhuvudtaget? Är vi inte tillräckligt med folk på jorden? Miljöproblemen är ju rätt real också, varför sätta barn till världen alls, när vi vet att jorden är överbefolkad?

Vilket otroligt trångsynt inlägg.

Vi. Är. Djur. Det är en mänsklig drift att skaffa barn. Människor har skaffat barn i ALLA tider, trots pest, inga pengar, ingen mat, inga boenden. Tänk lite nästa gång. Vi tror att vi är civiliserade men våra hjärnor har inte förändrats på måååånga tusen år.

Jag är 38 år.

Covid19 kommer inte försvinna snart.

Tycker du jag ska vänta och kanske aldrig få barn pga ålder?

Det har alltid funnits skäl som blivande förälder att inse att det kanske inte kommer bli bra. Ett ozonhål, klimatförändringar, världskrig m.m

Att tro att folk vill och ska vänta "bara" för att vi är mitt uppe i en pandemi är inte rimligt. För inte så länge sedan härjade ju exempelvis zikaviruset i världen, vilket ju allvarligt skadar foster. Inte tusan slutade världens befolkning med att föröka sig för det....

Vissa människor med mindre stark önskan om barn avvaktar naturligtvis OM de känner sig osäkra..... Men att försöka få barn är verkligen en process som till stor del inte stoppas av dessa yttre omständigheter.

Tvärtom kan det absolut finnas fördelar med att bli föräldrar i dagsläget. För vissa är det bättre med en föräldraledighet än med en arbetslöshet.

Jag tänker att ni när vaccin är på gång och vi kanske tittar mot 1-2 år till av begränsningar är det ett alldeles utmärkt tillfälle att bilda familj. Ingen gång är man så mycket hemma som när man har en bebis. Perfekt timing!

Tänker också att färre kanske väljer att skaffa barn nu vilket jag ser som en fördel med eventuellt mindre barngrupper osv.

Ekonomin är min del skyddad i och med föräldraledighet. Man kan inte bli uppsagd när man är föräldraledig.

Om mot förmodan pandemin drar ut flera år på tiden är det för lång tid för mig att pausa min familj. Så värst många år har jag inte. Och så värst kul är det inte om alla fertila avstår i 5 år för att sedan producera årtusendets babyboom när allt är över. Det blir också tufft för vården och försäkringskassan, nästan som pandemin är nu.

Jag respekterar ditt beslut att försöka bli gravid, men vill bara påpeka att ovanstående inte stämmer. Alla barnmorskor är sjuksköterskor i grunden och har inte sällan jobbat som det i några år innan de vidareutbildade sig. Jag känner personligen en bm som blivit flyttad till covidvården för att hon behövdes bättre där.

Ok, ja det var ju bra att veta iaf! Men jag tror inte man behöver ha dåligt samvete för att man går på sina bm-tider faktiskt :)

Tänker exakt likadant.

Samma här, är 38 år.

Ibland känns det som att folk tror att alla får barn på första försöket men så är det inte, vi har försökt ett halvår och hjälp får man inte förrän efter ett år. Jag har inte tid att skjuta på den processen till hela pandemin är över.

Såklart det är ett alternativ att vänta, men då får man acceptera risken att aldrig få barn. Och det skulle mitt hjärta gå sönder av 3

Vi har ett barn som vi gärna vill ge ett syskon. Jag är 41. Bör jag vänta pga en pandemi?

Inte ett enda svar från TS...

Den här frågan tycker jag är att gå för långt. Vi ska hålla avstånd, jobba hemma, vissa blir korttidspermitterade och många blir isolerade osv - fine, men vi behöver väl inte göra allt värre än vad det redan är..... Att bli/vara gravid ska väl inte påverkas av pandemin - vi kan väl inte stänga av våra liv helt? Känns nästan fanatiskt att ens ta upp denna fråga

1. Du är ju inte klok. Det är en pandemi, inte ett världskrig/attack från yttre rymden. Newsflash; du finns till för att nån födde dig som i sin tur blev född, trots AIDS-pandemin, kalla kriget, Sovjetunionen, världskrigen, spanska sjukan, Digerdöden osv.

2. Vården finns inte till för personalens skull, vården är faktiskt till för patienternas skull, så även mödravårdens. Människor ska följa restriktionerna men fan inte skippa en hel kommande generation för deras skull.

3. Kan inte se vad din tredje punkt var men den var säkert lika ekofascistisk.

Ts, vilket riktigt j*vla dumt inlägg. Orkar inte ens bemöda mig att svara på dina frågor. Som flera andra har skrivit, riktigt trångsynt inlägg.

Jag tror att ta intention var att skriva ett lite provocerande inlägg och sedan luta sig tillbaka med en skål popcorn och läsa kriget från två olika sidor bland kommentarerna. Trist nog för TS var hela kommentarsfältet eniga och popcornen får nu intas under skam.