Bonusbarn - sambo

Jag har träffat en man som är min själsfrände (om sådana nu existerar). Han har en snart 10 årig son och jag och mannen har varit ett par i ett år. Jag är 27 år gammal och har inga barn sedan tidigare och har väl aldrig riktigt varit intresserad av barn och skulle inte sörja, om jag aldrig fick några heller. Vi vill bli sambos, inte nu men kanske om 1 - 1,5 år och jag är LIVRÄDD. Livrädd för exet, som skapar problem redan nu i tid och otid och livrädd över att behöva leva ett "trist" liv som småbarnsförälder till ett barn som inte är mitt. Hans son och jag kommer mycket bra överens och han verkar tycka om mig. Han vet inte att vi är ett par riktigt än, men vi umgås alla flera dagar i veckan och ibland kommer en kommentar från sonen som t.ex "kan inte du flytta in här? det hade varit såååååå kul" eller "vi MÅSTE resa tillsammans när Coronan är över". Måste tillägga att jag tycker om sonen också, för den han är, en otroligt godhjärtad liten individ men avskyr honom för att han är ett "barn". Dock är han inte 10 för alltid så jag försöker intala mig själv att "barn" är en sån kort period i hans liv. 

Jag hänger dock mycket på familjeliv (he he) och får se den ena katastrofen efter den andra och fundera nu på att avsluta relationen, för att jag vet att allt kommer att skita sig (som det verkar göra för alla?). Jag är en person som älskar att ta ut händelserna i förväg för att på så sätt skydda mig själv från hjärtesorg och besvikelse och nu är jag så förtvivlad i precis allting att jag inte vet vad jag ska göra.  någon som har några tips????

Jag har även en till fundering, min partner tycker att sonen själv ska få slå ihop ett plus ett och tillslut fatta att vi är ett par, är det rätt väg att gå? Eller bör han sätta sig ner med honom och berätta? Vi båda är kluvna - jag som inte har barn och han - som aldrig varit i denna situation tidigare. Vad tycker ni??