BARNLÄNGTAN!! Men måste vänta...
Jag kände samma panik som du 2012, då jag var 24 år. Studerade och hade flera år kvar innan examen. Försökte övertala min pojkvän (numera man) att vi visst kunde ha barn under studietiden, men han ville vänta. Hade även en vän som blev oplanerat gravid under denna studietid, och jag önskade samma sak.
Vi fick barn 2018. Efter examen 2015 slogs jag ner av en allvarlig depression, vilket jag och min man i efterhand har kopplat till denna långa barnlängtan (började som 16-17 åring redan) och att "äntligen vara framme vid målet" gjorde att jag kollapsade. Vi valde att fokusera på mitt välmående, och när jag tog mig ur det och mådde ok försökte vi. På första försöket blev vår dotter till.
Nu väntar vi vårt andra barn. Jag är glad att vi väntade. Jag är glad att jag fick landa i mig, min psykiska hälsa och även ha den utbildning jag har + trygg anställning. Det var tufft, men helt rätt för mig.
Jag förstår att du tycker det är hemskt att vänta. Men jag rekommenderar dig att försöka fokusera på annat tills ni startar, annars blir det jobbigare. Fokusera på självhjälp, hitta dig själv, lär dig om vem du är. Vad gillar du att göra? Lär dig hantera dig själv och dina tankar. Behöver du hjälp med det, sök hjälp på vårdcentralen hos kurator/terapeut.
Lär dig sticka, virka, smide. Saker som du kan lära ditt barn sen. Saker som du gillar att göra och som du ser som viktigt inför föräldraskap. Matlagning? Bilmeck?