Anonym (Är du far?) skrev 2020-12-16 15:15:42 följande:
Nu är jag kvinna men tyvärr har sett det här såååå många gånger... Tyvärr alla varningsklockor ringer. Håller inte alls med Familjerätten: absolut, du ska göra allt du kan för att underlätta kontakt med mamman. Men när hon saboterar ditt umgänge med ditt barn då ska du stå på dig. Det är alltid bara ett litet steg du backar för fridens skull, sen är barnet 10 år gammal och du aldrig har spenderat en anda jul med henne/honom. Jag känner flera pappor som bara kämpar och kämpar och mammor bara kör över dem hela tiden.
Men det allra första är: gör faderskapstest när barnet är född. Du behöver inte berätta mamman, man kan beställa kit hem, och om det inte stämmer kan du kräva en riktig test. Otroligt smart att göra även i stabila relationer. Min mans bästa vän fick veta när barnet var 11 att han inte är hans... Du vill inte gå igenom det han gick igenom. Kämpa hela tiden med en mamma som gjorde allt för att försvåra omgänge, tvingade barnet till nån skitskola där han var deprimerad för flera år, trots att barnet böner och ber vägrar ta honom till dentist för att fixa hans överbett. Enligt henne alla är fina som är. Att barnet försökte begå självmord för han var så mobbad i skolan... nja, det är inte bra, men skolan ska se till att han inte blir mobbad. Vår vän tittar bara hur mammans löjliga idealer förstör barnets hela liv och HAN KAN INTE göra nåt. I det här kämpandet för sitt barns bästa gjorde att han orkade inte med nån ny relation, hans liv var att stå på knäna framför mamman för mer umgänge, för att få ta med honom till semester osv. Och sen får han veta att mamman ljög... den riktiga pappan var en missbrukare så hon tyckte att hon väljer mannen med stabil inkomst till pappa. Hur som, GÖR FADERSKAPSTEST.
Kräva faderskapstest låter ju som en jättebra ingång till ett bra samarbete... verkligen... suck..
Ts är ett föredöme som vill barnets bästa, strävar efter full delaktighet och via familjerätten tar hjälp med dialog, där mamman kan få hjälp att förstå att barnet behöver få möjlighet att knyta an till pappa och att detta behov inte tillgodoses av utomhuspromenader.
Om denna väg inte skulle fungera kan man börja fundera på strid i tingsrätten, men det måste vara den sista utvägen när inget annat fungerat. Vårdnadstvis är som sagt dyrt både känslomässigt och i pengar för alla inblandade. Om man strävar efter en fungerande relation som ska funka i decennier kan den första primitiva tanken inte vara ?KRIG? även om det ligger nära till hands när det handlar om nåt så känsligt som ens barn.