Hur hanterar jag detta

Du får bestämma dig innan för hur du ska hantera hans tjafs. Mitt tips är att bara klippa, säg "detta är inget att diskutera" - och gå vidare med det DU vill säga 

Ha någon annan person med, när ni ska prata om det känns bättre. 

Men låter ju helt ologiskt att han menar att då är det bara att hämta sonen? Hans mamma vill väl att han ska bo hos henne? 

Du måste bestämma vad som är bäst för dig och dina barn. Om barnen inte ens kommer överens, så är det ju det också ett minus. Jag kan faktiskt inte hitta NÅGOT som är bra hemma hos er. 

ah, strunta i mitt tredje stycke - jag läste fel i vad du hade skrivit 

Tack för alla råd.. känns skönt att jag kanske inte är så knäpp ändå som han får mig att framstå. Jag har mycket att tänka igenom här. Men de kommer bli en diskussion här då han märker att jag är "kall" när jag frågar honom inför helgerna ifall sonen ska komma så är jag tjatig och han säger att van ska säga till mig, men när jag inte tjatar så som han säger att jag gör, då får jag ju inte reda på något ;(

Usch just nu känner jag mig bara utnyttjad:(

Om han nu menar att han kommer att säga till dig kan du ju be honom att få besked minst si och så många dagar inför helgen, barnen måste ju också förberedas mentalt så du vet väl bäst hur lång tid som behövs. Kommer han då inte självmant får du fråga honom på kvällen den dagen hur det blir inför helgen.

Jag skulle aldrig någonsin betala ett enda öre för någon särkulle, skulle heller aldrig lägga ner arbete på hen.
Vill mannen ha umgänge så får han betala och fixa med detta själv, är han för sjuk så kan särkullen stanna hos sin mamma.

Men herregud, separera!

Om de bestämt något som inte funkar för dig - le soligt och säg: "Ok, men då får du fixa kring det där. Jag är bortrest." Och sedan ser du till att kunna ta dig bort om han insisterar.
"Då kan Dennis inte komma pga dig!" "Det var ju tråkigt, men det var ni som bestämde det."
"Du tycker inte om mitt barn!" "Det vet du mycket väl att jag gör. Men scheman lägger sig inte själva bara för att ni föräldrar önskar det."
"Du vill inte att han ska komma hit egentlige!." "Sluta larva dig, det är du själv som ställt till det för er."
Osv, osv.

Nu kommer pappan antagligen att tjura en massa. Skuldbeläggandet kommer att komma som ett brev på posten, men bry dig inte om det. Lägg skulden där den hör hemma - hos honom. Hade han inte försökt besluta saker över ditt huvud hade han inte satt sig i den här sitsen. Och den arma ungen kanske inte kommer över på ett tag. Men barnet dör inte av att vara hos sin mamma tills de såta föräldrarna lärt sig att fråga först. Vill pappan verkligen träffa sin son kommer det att gå ganska snabbt. Och vill han inte det kanske barnet har det bättre hos sin mamma.

Vad gör de om du inte betalar för hämtning mm?
Sluta upp med det tramset att betala för sånt som du inte valt själv.
Jag brukar sällan säga så för väljer man en människa med barn så har man ett visst ansvar men här känner jag bara NEJ!

Ta heller inget ansvar för pojken mer än det allmänna såklart såsom mat till honom.
Annat är pappans ansvar.
Orkar han inte ta det är det mammans.

Sjukt bra svar.

Jag ser att du vill lägga en del skuld på hans ex. Gör inte det. Om du tycker din man är jobbig/lat och dålig på att kommunicera så måste han ju vara 10 gånger värre för hans ex! Hennes barn får bara träffa sin pappa sporadiskt och inte ens varannan vecka. Dessutom varken betalar eller tar pappan hand om sin son när han väl är där. Som mamma själv så måste du väl se att exet kan ha tröttnat vh slutat ge efter för hans svängar? Någonstans så bli man mindre samarbetsvillig och exet har ju en son som har en riktigt dålig pappa. Exet vill ju desperat att pappan tar ansvar över sin egen son. Ha överseende med att hon har kort stubin. Dusör väl själv sugen på att smälla av på din man ibland ;) .

Här är det din mans fel och enbart hans. Han bryr sig inte om ditt välmående eller dina barns välmående. Vad vinner du och dina barn på att bo med honom?

Vet inte om du läser i tråden fortfarande, TS. Men jag ville bara säga att det han gör kallas för gaslighting (googla det!) och du är långt ifrån den första som råkat ut för det. Det är lätt att fastna alldeles för länge i en dålig situation när man blir lurad att tro att felet ligger hos en själv.